Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 29 maj 1943 - Från Falu gruva till Boliden — den svenska linbanans utveckling, av Erik Widén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 6. A F Westerlunds patent av 1873, linbana vid
Cottes-berg, Schlesien (Industritidningen Norden 21 sept. 1877).
en linbana efter tvålinesystemet. Westerlunds
linbana var rundgående under det Husbergs var
fram- och återgående, och hade dessutom
kopplingsapparat för draglinan, vilket Husbergs
saknade. Husbergs och Westerlunds arbete fastlade
de grundprinciper ur vilka den moderna linbanan
utvecklat sig. Westerlund var en internationell
personlighet, som arbetade mycket i utlandet,
särskilt i Tyskland, där byggnadsverksamheten var
livlig efter 1870—71 års krig. Av patentbrevet och
fig. 6 att döma var Westerlund troligen den förste,
som byggde rundgående linbanor efter
tvålinesystemet, alltså med skild bärkabel och draglina.
I en skildring av linbanans utveckling är det
frestande att dra en parallell med järnväg och
lastbil. Den generation tekniker Husberg tillhörde
voro djärva andar, som uppfunno järnvägen, satte
ångdrift på segelfartyg och landsvägsfordon. De
voro banbrytarna på transportområdet.
Järnvägen slog igenom med detsamma men det dröjde
till in på 90-talet, innan lastbilen började få vind
i seglen.
Det var också i början av 90-talet som linbanan
fick sådan framgång, att den blev föremål för
speciell tillverkning här i Sverige genom den av
Fig. 7. Nordströms första linbana vid Nonaas i Norge.
29 maj 1943
Fig. 8. Linbanestation av järn.
ingenjör Ernst Nordström startade firman. Det
var år 1891 Nordström byggde sin första linbana
för A/S Hommelvik Kobberverk Osterö pr Nonaas,
Bergen, fig. 7. Den första linbanan i Sverige
byggde han år 1894 vid AB Sommelié Fabriker,
Henriksdal, för transport av oljefat.
Linbanan och lastbilen äro sålunda så att säga
årsbröder, som under årens lopp med skiftande
framgång konkurrerat om industriens
massgodstransporter.
Linbanans utveckling
Tack vare att en linbana är slitstark finnas
ännu linbanor i drift av årsmodell 1895, vilket inte
är fallet med lastbilen, som i hård drift är utsliten
på 3—4 år. Dessa gamla linbanor ge ofta
allmänheten en skev uppfattning om linbanans tekniska
standard. Bland de framsteg, som gjorts sedan
90-talets modeller, bör man kanske främst sätta den
ökade transportförmågan. På 90-talet var det små
kapaciteter, 5—20 t/h, under det vi nu leverera en
linbana till Åbo Järnverk med en kapacitet av över
200 t/h. Den ökade kapaciteten har ernåtts genom
ökning av nettolasten från 300—400 kg till 1 200
kg och övergång från två- till fyrhjuliga vagnar
Fig. 9. Linbanestation av betong 1927.
287
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
