Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 5 juni 1943 - Gustaf Isings mätinstrument, av Tryggve Eeg-Olofsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Fig. i. Nollpunktsregistrering vid 2 000 gånger förstoring.
met blev mycket okänsligt för skakningar.
Järnkärnan var vertikalt och horisontellt
genomborrad. Genom den vertikala urborrningen kunde ett
fint glasrör R fästas i spolen, dels för att förstyva
denna och dels för infästning av den med en
fjäderkraft av 1 g spända 0,008 m tjocka
kvartstråden ü. Strömmen tillfördes genom fina
silvertrådar Z.
Spolen vägde cirka 37 mg. Svängningstiden var
ungefär 2 s och direktionskraften 0,142 dyncm.
Visaren utgjordes av en 32 mm lång och 0,04 mm
tjock kvartstråd, som i spetsen förlängts med en 3
mm lång kvartstråd av diametern 0,017 mm.
Visaren, med undantag av den fina spetsen, var
överdragen med tusch, som stod i ledande förbindelse
med spoltrådens ena ända. Detta möjliggjorde en
minskning av direktionskraften (astatisering av
spolsystemet) genom ett elektrostatiskt hjälpfält,
erhållet medelst två mässingsplattor, symmetriskt
placerade i förhållande till nålens nolläge. För
galvanometerns normala användning var denna
anordning onödig, men den infördes för att
tillfälligtvis underlätta en noggrann uppmätning av
de Brownska variationernas storlek.
Galvanometerns storlek avpassades så, att den skulle få
plats på ett mikroskopbord, se fig. 3; avläsningen
kunde ske okulärt eller fotografiskt.
Fig. 4 visar en nollpunktskurva, där de
Brownska svängningarna tydligt synas som ojämnheter
i böjningsfransarna. De vertikala vita strecken
äro tidsmarkeringar för var 30:de sekund.
Genom konstruktion av ovan beskrivna
galvanometer var i huvudsak problemet att på direkt
väg nå den Brownska känslighetsgränsen löst.
Konstruktionen har senare förbättrats och
varierats samt ävenledes utförts med spegelavläsning.
Teoretiskt har Ising även angivit formeln för den
Brownska känslighetsgränsen vid vissa andra slag
av instrument såsom vågar och statiska
gravi-metrar.
Ising har konstruerat ett flertal geofysikaliska
instrument. I samband med en stor undersökning
av den varviga lerans magnetiska egenskaper, där
förhoppningen är, att dels ur riktningen av lerans
remanenta magnetiska moment och dels ur lerans
anisotropi i fråga om den magnetiska
inducerbar-heten i yttre fält, kunna dra slutsatser om
jordfältets sekulära ändringar, ha konstruerats käns-
liga torsionsmagnetometrar och
pendelmagneto-metrar för laboratoriebruk, vilka i detta
sammanhang dock äro av mindre intresse. För fältbruk
har konstruerats dels en gravimeter och dels en
magnetometer. Några förberedande försök ha
även gjorts med en vågkonstruktion för mätning
av tyngdkraftens vertikalgradient.
Gravimeterns’ princip angavs redan 1918.
Instrumentets praktiska utveckling skedde i ett par
etapper (de första instrumenten byggdes i
samarbete med fil. mag. N Urelius) för att år 1936 ha
kommit så långt att en gravimeter prövades vid
en detaljerad profilmätning på Gotland, vilken
profil tidigare av AB Elektrisk Malmletning
uppmätts med elektriska metoder. Proven utföllo så
pass bra, att gravimetern av bolaget samma år
sändes över till England och Holland för
jämförande mätningar av tidigare på annat sätt
uppmätta tyngdprofiler. Noggrannheten i en enskild
bestämning erhölls därvid till cirka 0,5 mgal (1
gal = 1 cm/sek2). Vid senare konstruktioner
ligger felet på 0,3 mgal.
Instrumentet omkonstruerades därefter i
samarbete med bolaget för att erhålla ett fältmässigt
utförande och har sedan kommit till användning
för malmletnings- och oljeletningsändamål m.m.
i Europa. Asien, Nordamerika och Sydamerika.
Själva mätorganet utgöres av en liten
astatise-rad kvartspendel, som i ungefär naturlig skala
visas i fig. 5. Pendelstaven P är fastsmält vid den
horisontella kvartstråden D. vilken i sin tur är
insmält i kvartsstativet F. Om stativet hålles så
att pendeln står vertikalt uppåt, verka inga
moment på denna. Vrides stativet kring den
horisontella axeln D en vinkel cp är pendeln på grund av
tyngdens moment ej längre i jämvikt utan måste
vrida sig en vinkel # relativt stativet tills
tyngdens nedåtvridande moment M1 blir lika stort som
återvridande torsionsmomentet M2 i tråden D.
Tydligt är, att ju tyngre pendeln göres dess större
blir förhållandet mellan # och cp. Vid konstant
vinkel cp kommer därför en ändring i
tyngdkraften att ge sig tillkänna som en ändring i
vinkeln
Om pendelns massa är m, dess
tyngdpunktsavstånd från den elastiska vridningsaxeln D är /
och tyngdens acceleration är g blir
M1 — mig sin (<p -(- .
Fig. 5. Kvartsfiendel i naturlig storlek.
17 juli 1943
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
