Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 10 juli 1943 - Krigsmaterielverket och industrien, av P Eg. Gummeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
var den trånga sektion, som bromsade upp hela
anskaffningen; så har det varit icke bara i Sverige
utan också i de länder, som nu äro invecklade i
krig.
En fullt genomförd centralisering av
anskaffningen och därmed planeringen på verktygsindu
strien är därför absolut nödvändig. En dylik
centralisering har också verkställts i största
utsträckning inom den nu arbetande
krigsmateriel-nämndens verktygsbyrå och är för framtiden
avsedd att förläggas till verktygssektionen inom
krigsmaterielverkets tekniska byrå.
Sektionen för konstruktioner har mer än något
annat varit föremål för diskussion inom de
kommittéer, som föregått propositionen. För att få en
massproduktion av krigsmateriel till stånd, kräves
icke bara en standardisering utan också att
konstruktionerna så tillrättaläggas, att de lämpa sig
för massproduktion. Därmed är icke sagt, att icke
de militära funktionskraven skola tillgodoses, men
detta kan ske på olika vägar och endast den väg
är riktig, som ger den minsta arbetskostnaden vid
tillverkningen. Med minsta arbetskostnad följer
minsta antal arbetstimmar och färre anställda
och därigenom frigöres personal för fronten. Det
är sålunda ett dubbelt försvarsintresse att
konstruktionen av krigsmateriel utformas så att den
ger den lägsta tillverkningskostnaden.
Kravet på ur tillverkningssynpunkt goda
konstruktioner kan enligt min mening allra bäst
tillgodoses på den tillverkande industriens egna
ritkontor. Min uppfattning är sålunda, att den
konstruktionsverksamhet. som avser den slutliga
ar-betsritningen, skall ske i intimaste möjliga
närhet till den fabricerande industrien och helst på
dennas egna konstruktionskontor. Av annan art
är emellertid det konstruktionsarbete, som avser
projekt och utkast, byggda på framkomna idéer.
Denna konstruktionsverksamhet bör förläggas så
nära som möjligt de idégivande krafterna. Då
man måste förutsätta, att den personal, som
dagligen handskas med materielen och under krig till
liv och lem är beroende av densammas godhet,
har bästa förutsättningen att komma fram med
nva idéer, följer därav, att denna
konstruktionsverksamhet bör ske av de aktiva militärerna och
där utformas av till deras organisationer knutna
ingenjör-officerare. Det första utkastets
bearbetning, vare sig detta härrör från militär eller civil
källa, kan därefter överarbetas antingen inom
förvaltningarnas konstruktionsavdelningar eller
ännu hellre inom ett centralt konstruktionskontor,
som tjänar samtliga försvarsgrenar. Ser man
denna verksamhet mot bakgrunden av tidigare
framställda krav på en djupgående
standardisering, följer logiskt att dylik bearbetning till ett
projekt helst bör ske inom ett
konstruktionskontor, som är gemensamt för de tre
försvarsgrenarna. Genom ett sådant hushållar man även bättre
med de kunniga och dugliga ingenjörskrafter, som
måste till för dylika uppgifter. Den
konstruktionsverksamhet, som skall bli kvar inom de
militära organen, bör sålunda enligt min
uppfattning i största möjliga utsträckning ske inom
krigsmaterielverkets tekniska byrå, i synnerhet
som på grund av föreskriven
granskningsskyldighet samt behovet av möjlighet att utföra
verktygsritningar och överarbetningar ur
standardiseringssynpunkt en konstruktionssektion inom
krigsmaterielverket under alla förhållanden måste finnas.
Men jag är fullt medveten om att denna
verksamhet icke skall sträcka sig längre mot
färdigritningarna än vad som är oundgängligen nödvändigt.
Anskaffningsbyrån
Den föreslagna anskaffningsbyrån blir det
organ inom krigsmaterielverket, som genom sin
köpverksamhet kommer att svara för den
dagliga direkta kontakten med den tillverkande och
levererande industrien. De erfarenheter vi
vunnit inom ammunitionsnämnden och
krigsmate-rielnämnden peka oförtydbart på det faktum, att
planeringen måste gå hand i hand med
anskaffningen och köpet. En planering är hjälplös, om
man inte samtidigt har pengarna i handen. De
bästa och minutiöst uppgjorda planer slås
omedelbart sönder, om något annat organ inkommer som
köpare på en viss industri, och planerna slås inte
enbart sönder på denna industri utan därmed
för-ryckes även hela den planering, som likt länkarna
i en kedja omspänner ett flertal industrier, som
arbeta på detaljer för samma objekt. Planeringen
kan icke heller bli en statisk företeelse. Den måste
ständigt leva med industrien och vara kapabel att
göra omdispositioner med kort varsel. En god
kännedom om industrien, dess möjligheter och
personal, är sålunda en grundförutsättning för en
god och effektiv planering, och denna kännedom
kan endast bibringas vederbörande genom en
daglig kontakt, vilken automatiskt ernås genom
köpenskapen. Anskaffningsbyrån, sådan den är
föreslagen i propositionen, är utbyggd med
sektioner för olika industribranscher, och de stora
industribranscherna äro dessutom uppdelade i
grupper och till slut i detaljer. Detta möjliggör
att den person, som exempelvis svarar för köpet
av tändrörsdetaljer och planeringen därför, till
sitt förfogande kan få en mindre grupp industrier,
lämpade för denna tillverkning, och han kan på
så sätt skaffa sig god kännedom om denna mindre
industrigrupps möjligheter, resurser och personal
och med denna sistnämndas hjälp och bistånd
snabbt vidta sådana omdispositioner, som kunna
bli nödvändiga på grund av krigshandlingar.
All industriplanering, som åligger
krigsmaterielverket, kommer sålunda att ske via dess
anskaffningsbyrå, vilken blir det organ, som får den
intimaste kontakten med industrien.
I propositionen är föreslaget, att viss
anskaffning skall kvarbli vid de tre försvarsgrenarna. I
336
10 juli 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
