Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 21 aug. 1943 - Fiskerinäringens krav på teknikerna, av Karl-Hugo Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
gäller det att med gott omdöme välja de
ersättningsprodukter, som förts i marknaden för de
olika slagen av fiskebåtar. För de sjögående, stora
båtarna är tjäran det givna drivmedlet. Mindre
båtar, vilka nyttjas i fiske nära hemorten, och
vilka återvända till hamn varje natt, så att ingen
behöver bo ombord, torde kunna drivas med
gengasutrustade motorer. I övrigt får man lita till
olika slag av inhemska flytande bränslen och
eventuellt ångmaskiner.
Båtfrågan är nog det problem inom fisket, som
synes ligga närmast till hands för insatser från
teknikernas sida. I helt obetydlig omfattning ha
tekniskt skolade personer hittills medverkat vid
utvecklingen av våra nuvarande fiskebåtar, och
här finnes mycket att uträtta. Men även på andra
områden äro fiskets män i behov av en teknikers
råd. Det på Västkusten dominerande fångstsättet
är numera trålfisket. Detta fiske ger en jämnare
och säkrare avkastning än exempelvis
snörpvads-fisket, ehuru sistnämnda metod vid god tillgång
på fisk kan ge mycket stora fångster.
Snurrevads-fisket liknar trålfisket i hög grad och är även
allmänt omhuldat, men just nu måste det nog
stå tillbaka på grund av svårigheten att få
ersättning för de långa tåg, som erfordras härför. En
trål är ett fiskeredskap, som av fiskebåten
bogseras, varvid trålen rör sig utefter havsbottnen.
Den gör ett avsevärt motstånd, och en båt, som
har en fri fart på 9—10 knop, gör vid trålning
kanske endast 3—4 knops fart. Det synes troligt,
att man genom lämplig utformning av trålborden
och genom andra anordningar vid trålen,
grundade på erfarenheter om kroppars motstånd i
vattnet, skulle kunna högst väsentligt minska
trålens totala motstånd vid fart genom vattnet.
Varje förbättring i denna riktning innebär
antingen minskad drivmedelsförbrukning eller
trålning med högre fart, vilket enligt vad
erfarenheten ger vid handen ofta betyder en högre
kvalitet hos den fångade fisken. Speciellt vid
trålning efter sill har man funnit, att båtar med stor
maskinkraft, vilka alltså kunna framföra sin trål
med något högre fart, få en betydligt ökad
procent stor sill i sina fångster. Ett par situationer
vid trålfiske visas på fig. 2 och 3.
Ett område, som i dag icke kan anses vara rätt
tillgodosett, är frågan om redskapens impregnering
till skydd emot röta och havsvattnets skadliga
inflytande i allmänhet. Det är naturligtvis av största
vikt, att ett redskap har stor livslängd, då
svårigheterna äro avsevärda att uppdriva råmaterial
för dess reparation eller ersättande med nytt.
Våra specialister inom det kemiska facket torde
kunna lämna värdefulla anvisningar på
impregneringsmedel och metoder till ökande av
redskapens livslängd. Hur man ofta går till väga vid
impregnering av redskap synes på fig. 4.
Man fick en god uppfattning om vikten av
här antydda spörsmål på Tekniska Samfundets i
Göteborg vårmöte i maj. De föredrag, som höllos
vid detta tillfälle, voro alla ägnade fiskefrågor
av olika slag. Fiskeriintendenten i Västerhavets
distrikt, dr Nils Rosén, adresserade sig till de
närvarande teknikerna och hemställde om deras
medverkan till lösande av fiskets aktuella
problem, i den mån de kräva teknisk kunskap och
erfarenhet. Tyvärr var det omtalade mötet ganska
Fig. 2. Trålen halas ombord. Fig. 3. Trålen tömmes på däcket.
11 sept. 1943
413
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
