Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 36. 4 sept. 1943 - Tekniken vid årets riksdag, av B—d - Insänt: Industrireportaget i dagspressen, av Bertil Traneus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ökningen liade emellertid gjort en ökning av såväl antalet
ledningar som ett stort antal stationer ofrånkomlig. Under
åberopande härav har styrelsen hemställt om ett anslag
av 28 Mkr. för ändamålet, vilket tillstyrkts av
departementschefen och beviljats av riksdagen.
Till Statens Järnvägar har för budgetåret 1943/44
anvisats anslag om sammanlagt 61,5 Mkr. Av detta belopp
avses 11,5 Mkr. till elektrifiering av banorna Hälsingborg-—
Hässleholm, Hälsingborg—Eslöv, Sundsvall—Ånge, Gävle-—
Ockelbo och Östersund—Storlien, 18,5 Mkr. till anskaffning
av rullande materiel, 5 Mkr. till fortsatt anläggning av
dubbelspår, 3,2 Mkr. till växel- och
signalsäkerhetsanläggningar, 2,7 Mkr. till förstärkning och komplettering av
Statens Järnvägars omformaranläggningar, 1,5 Mkr. till
telefonanläggningar och kabelarbeten samt 3,7 Mkr. till
försvarsberedskap vid Statens Järnvägar.
De beviljade anslagen till kraftstationsföretag,
vattenregleringar och distributionsanläggningar vid Statens
Vat-tenfallsverk uppgå till sammanlagt 44,6 Mkr., vilket i
jämförelse med de belopp, som föregående års riksdag anvisade
till motsvarande ändamål, innebär en minskning med
omkring 3,5 Mkr. Av de beviljade anslagen avses 2 Mkr. till
kraftstationsbyggnaden vid Torpshammar, 17 Mkr. till
kraftstationsbygget i Midskogsforsen, 800 000 kr. till
kraftstationen vid Leringsforsen, 1 Mkr. till reglering av
Holmsjön och Leringen i Ljungans vattensystem, 450 000 kr. till
reglering av sjöar inom Indalsälvens flodområde, 200 000
kr. till dygns- ocli veckoreglering i Gimån, 600 000 kr. till
påbyggnad av regleringsdammen vid Suorva, 500 000 kr.
till inköp av vattenfall och fastigheter samt 22 Mkr. till
distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten vid Statens Kraftverk.
Ö—d
Insänt
Industrireportaget i dagspressen DK 07(U4 . 62
Redaktör Sandstedts synpunkter på industrireportaget
i dagspressen (se Tekn. T. 1943 h. 32) äro mycket
värdefulla och intressanta. Hans artikel borde verka
befruktande på det samarbete mellan industri och press, vilket det
av flera orsaker är mycket önskvärt att kunna utvidga.
Även om de nuvarande förhållandena av kända grunder
lägga hämsko på tidningarnas möjligheter att öppna sina
spalter för skildringar ur teknikens och industriens värld,
kan det vara motiverat att komplettera redaktör Sandstedts
uttalanden med ytterligare en del synpunkter.
Att dagspressen med erkännansvärda undantag, vilka
blott bekräfta regeln, ägnar industrien ett intresse, som
cj står i proportion till denna näringsgrens betydelse för
hela vårt ekonomiska liv, måste med beklagande
konstateras. På grund av tidningarnas betydelse som
informationskälla för den stora allmänheten står fördenskull
industrikunskapen — ett av författaren för en del år sedan
präglat begrepp — på en otillfredsställande låg nivå hos
stora delar av vårt folk.
En huvudstadstidning anordnade förlidet år en
pristävling rörande "de femtio personer som göra Sverige av
i dag". Den med första pris belönade listan upptog endast
fyra industrimän, och sammanställningen av de femtio
namn, som i hela tävlingen fått de flesta rösterna,
innehöll blott två företrädare för den näring, som levererar
det ekonomiska underlaget för vår materiella, sociala och
kulturella standard.
Mången kanske trekar att tillmäta denna undersökning
något större bevisvärde. Det skall också villigt medges,
att det förhållandevis ringa antalet deltagare i tävlingen
måhända inte garanterade ett tillräckligt representativt
urval bland den allmänna opinionen. Men även om de
anförda siffrorna hellre böra rubriceras symptom än bevis,
ge de i alla fall anledning till eftertanke.
Förhållandet är som bekant, att vår industris
utveckling i gången och nuvarande tid är i mycket hög grad
knuten till personliga insatser av tekniker, organisatörer
och finansmän. Det är därför fullt motiverat att sätta
likhetstecken mellan industrikunskap och kännedom om
industriella märkesmän.
Härav följer bl.a., att industrireportaget med stor
fördel kan ta sikte på enskilda initiativ och individuella
prestationer. Varje tidningsman vet också, att det är
tacksamt att levandegöra ett industriföretag och
popularisera det inför den breda publiken genom att anknyta
skildringen till företagets pionjärer och andra ledande
personer.
(Må det vara tillåtet att vid sidan av ämnet framhålla,
att en sådan uppläggning är desto värdefullare, som
kollektivismen i vår tid står så högt i kurs, att den hotar
bortskymma det faktum, att all utveckling bäres upp av
individernas duglighet och handlingskraft. Gentemot
nutida nivelleringstendenser är det fördenskull nyttigt att i
lämpliga sammanhang betona vad en av våra författare
en gång skrivit: "De enda outtömliga
nationaltillgång-arna äro begåvningarna.")
Redaktör Sandstedt nämner, att läsaren av ett
industrireportage ofta fastnar för en intressant detalj, som blir
kvar i hans minne ocli av honom associeras med
föremålet för skildringen. Detta är så sant som det är sagt,
och man skulle i anslutning därtill vilja citera en kåsör
i en stor dagstidning, som framhållit, att "man nyktrar
alltid till en smula inför statistik. Det är synd, att inte
oftare stora tydliga siffror ställas inför publiken."
Nu är det naturligtvis ej nödvändigt, att den intressanta
detaljen, som fängslar publikens uppmärksamhet, är en
siffra, men ofta blir det faktiskt fallet. För industrifolk
ligger det kanhända närmast till hands att hämta sådana
uppgifter från det tekniska området, som erbjuder rika
möjligheter på den punkten. Det kan emellertid vara skäl
rikta uppmärksamheten därpå, att för popularisering av
industrien kunna data om produktionens samhällsnyttiga
betydelse, företagets sociala insatser m.m., vara ännu
värdefullare ined hänsyn till den vikt, som nu för tiden
måste tillmätas dessa sidor av vårt näringsliv.
Blott i förbigående skall påminnas därom, att dylik
information i vid utsträckning användes i USA för "public
relation", som avser att hos allmänheten skapa good will
för industrien. Inom många stora företag finnas särskilda
avdelningar för tillgodoseende av detta intresse.
En industriell företeelse, rörande vilken man hos
lekmän påträffar de mest snedvridna uppfattningar, är
rationaliseringen. Det synes därför vara en stor uppgift för
industrireportern att bidra till skingrandet av
okunnigheten på detta område. Det är onödigt att i dessa spalter
komma med någon bevisföring för rationaliseringens
möjligheter att skapa arbetstillfällen och att även i övrigt
hålla vår sociala standard uppe. Beläggen därför kunna
framläggas i så lättfattlig och kristallklar form, att de
kunna fattas av vem som helst. Det gäller blott att ha i
minnet det synnerligen påtagliga behovet av
industrikunskap på detta speciella område.
Detta behov illustrerades på ett eklatant sätt i ett par
motioner vid årets riksdag om förbud mot nedläggande
av industriella företag. Hade motionärerna varit
orienterade över rationaliseringens innebörd och syften, sådana
de i den offentliga utredningen av 1939 och i många
enskilda publikationer framlagts, hade mycken onödig tid
och trycksvärta kunnat sparas.
Industriens och teknikens popularisering, vari
dagspressens industriella reportage är ett betydelsefullt led,
bör i anslutning till det senast anförda betraktas såsom
liggande på ett avsevärt högre plan än den rena
för-siröelseläsningens. Industrikunskap i ordets vidaste och
vederhäftigaste mening hos breda lager av vårt folk är’
ägnad att förebygga många politiska missgrepp, som ofta
bottna i ren okunnighet om de industriella samman-
4 sept. 1943
433
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
