Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 41. 9 okt. 1943 - Optiska avståndsinstrument, av C W Winsnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 13. 4,0 m avstdndsinstrument med rörligt mätmärke
och vridkompensator.
krav på monteringen och konstruktionen, i det
att speglarnas inbördes lägen måste vara
oföränderliga.
En olägenhet är att okularen vrida sig i
vertikalplanet med en ändring av höjdvinkeln till
målet. Det är obekvämt för avståndsmätaren. Del
finns emellertid avståndsinstrument med fast
inblick, där avståndsmätaren hela tiden får sitta
stilla i en viss ställning. Strax innan okularen och
rombiska prismorna få strålarna gå igenom ett
relationsprisma, vilket ger dem en mot
höjd-vinkeln svarande avböjning. Varje prisma
absorberar en viss del av strålarna. Fördelen med en
fast inblick är därför rätt skenbar, enär den
vinnes på bekostnad av instrumentets ljusstyrka.
Avståndsiiistrumentets användning
Avståndsinstrumenten med en bas av endast
något över 1 m hållas av mätaren framför ögonen
som en vanlig kikare. Ofta underlättas mätningen
om instrumentet fästes på ett mindre stativ
uppsatt på mätarens axlar. De större instrumenten
uppställas på särskilda stativ. Stativet måste då
förses med anordning för instrumentets vridning
i sidled, samtidigt som lagringen måste tillåta en
vridning i höjdled. På avståndsinstrumentet
monteras oftast en särskild observationskikare, med
vilken målet följes. Avståndsmätaren kan då helt
koncentrera sig på avståndsmätningen.
Observationskikarna ha som regel en mindre förstoring
än själva avståndsinstrumentet. De få i stället ett
större synfält. Förstoringen kan vara mellan 4
till 10 gånger med ett synfält av 6° till 15°.
Instrumentets synfält är som regel blott ett par grader.
Linssystemen äro mycket känsliga för
variationer i luftens temperatur och fuktighet. De
måste därför vara försedda med
justeranord-ningar. Ibland kunna bilderna ej synas
sammanfalla, de ligga på olika höjd. Detta tillrättas med
höjdjusteringen. Hela mätanordningen ligger
lagrad i ett inre rör koncentriskt med det yttre röret,
höljet, vilket uppbär objektivfönster och
penta-gonalprismorna. Det inre röret kan vickas något
med höjdjusterskruven. Härvid upplyftes den ena
målbilden till mätmärket och nedsänkes den
andra. Instrumentet kan även vid riktig
mätin-ställning ge felaktiga värden. Tillrättandet av
detta avståndsfel kallas avstånds justering. För
detta ändamål finnes ett särskilt prisma, en kil,
med vilken strålarna ges en viss avlänkning.
Denna kil kan ligga mellan objektiv och
vridkompensator, den kan ligga i det vänstra
strålknippets väg och då antingen mellan
pentagonal-prismat och objektivet eller också kan
objektivfönstret vara utfört som ett kilprisma. Justeringen
göres genom en förskjutning eller en vridning av
justerprismat.
Ett avståndsinstrument med vandringskil visar
oändligt avstånd då kilens höjdaxel kommer i
fokalplanet. I detta plan ligger emellertid
mätplat-tan. Det är emellertid nödvändigt att delstrecket
för oändligt avstånd kan nås, t.o.m. överskridas.
Man ernår detta genom att framför objektivet
placera ett fast kilprisma, vilket ger ljusstrålarna
en obetydlig initialavvikning. Denna måste kunna
åstadkommas vid samtliga avståndsinstrument.
Koincidensinätare
Avståndet till ett rörligt mål, flygmaskin, kan
mätas med de tidigare beskrivna
avståndsinstrumenten. Det finns emellertid en annan mycket
använd typ av avståndsinstrument,
koincidens-mätaren. Denna fordrar ett såvitt möjligt av räta
linjer begränsat mål. Begränsningsytorna böra
även vara vertikala. Avstånd till torn och andra
väl synliga spetsar gå bra att mäta.
Koincidensmätarens principiella utförande visas
i fig. 14. Denna figur skiljer sig icke mycket
från principfiguren över avståndsinstrumentet
med vandringskil. Vid ändarna innanför
objektivfönstren avböjas strålarna 90° av
pentagonal-prismor. Objektiven ge i bildplanet två lika stora
bilder av föremålet. Dessförinnan avböjas
strålarna av ett centralprisma vinkelrätt mot basen.
Detta prisma delar upp okularets bildfält i två
lika delar. Undre halvan av bilden härrör från
det vänstra objektivet och den övre halvan från
det högra. Är föremålet oändligt långt borta,
erhållas i bildfältet två exakt över varandra
liggande bilder. Ligger föremålet på ändligt avstånd,
bli strålarna genom vänster objektivfönster
oförändrade, men de i högra ha infallsvinkeln <3.
Denna avvikning förskjuter bilden från högra
Fig. 14. Princip för koincidensmätare, 1 pentagonalprisma,
2 objektiv, 3 okular, 4 bildplan, 5 centralprisma, 6
vandringskil, 7 avstdndsskala.
472
11 sept. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
