Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 6 nov. 1943 - Modern svensk linberedning, av Kjell Sjunneson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Fig. 5. Vattenmangel.
blott på mellanlamellsubstansen. Den upplöses
eller förändrar sig så väsentligt, att barkcellernas
och bastcellernas inbördes sammanhållning
upphäves. Processen får naturligtvis icke fortskrida
så långt, att även fiberknippenas
mellanlamell-substans angripes. Skulle detta förhållande
emellertid uppträda, måste rötprocessen avbrytas och
den icke önskvärda bakteriefloran avlägsnas
genom avtappning av rötvattnet, och rötprocessen
förnyas genom tillsats av nytt vatten. Detta har
visat sig ge en bättre hållfasthet hos fiberknippet,
än om man tar risken att genomföra rötningen i
en enda process.
När rötprocessen är slutförd sköljes linhalmen
omsorgsfullt dels i rötbassängerna och dels i en
speciell vattenmangel, fig. 5, vars egentliga
uppgift är att pressa ur så mycket vatten som möjligt
före torkningen. Linkärvarna befrias från sina
band och läggas upp på vattenmangelns
transportband, där de möta en kraftig varmvattenstråle,
som sköljer bort rester från rötvattnet och
förhindrar efterrötning i tågan. Linhalmen går sedan
mellan ett par pressvalsar av gummi, som pressa ur
vatten, därefter vidare på ett nytt transportband och
sköljes ännu en gång av en kraftig
varmvattenstråle innan den går genom sista paret pressvalsar.
Efter denna procedur håller halmen ca 65 %
fuktighet och matas direkt in i en bandtork,
fig. 6, som har en ståltrådsvira på 72 m längd.
Den inmatade halmen möter här en luftström,
vars temperatur till en början är 110°C men
sedan minskas allt eftersom halmen transporteras
vidare för att slutligen hålla ca 30°C, fig. 7. I slutet
på torken finns en befuktningskammare, där man
med vatten och ånga kan reglera linhalmens
fuktighet. Denna befuktning bör emellertid vara
ytterst ringa, enär varken halmen eller
produktionen äro betjänta av allt för låg torkning.
Denna får under inga omständigheter drivas så
långt, att det bundna vattnet spränges ut, då
halmen och fibern senare icke har någon möjlighet
att återta detta, vilket ger till resultat ett dåligt
utbyte och mindervärdig tåga. Vid
Kristinehamnsverket ha vi fått det bästa utbytet och den renaste
tågan vid 6 % vattenhalt beräknad på absoluta
torrvikten. Tågan håller då i skäktturbinerna
8—10 %.
Torkens kapacitet är 500 kg/h och motsvarar
de efterföljande maskinernas ungefärliga behov.
Halmen går sedan direkt, utan lagring, till
bråkmaskinen, fig. 8. En sådan har nio par refflade
valsar, där varje par kugga i varandra och
därigenom knäcka vedskiktet i halmen, så att det
sedan blir lätt att avlägsna i skäktturbinen.
Bråkmaskinens valsantal och trycket på valsarna äro
av avgörande betydelse för renheten hos den
färdiga tågan.
Den färdigbråkade halmen går direkt ut på en
transportmatta, som för den in i skäktturbinen,
fig. 9. Denna är byggd i två avdelningar, en
höger- och en vänsterskäkt, som regleras helt
oberoende av varandra, vad såväl start som
hastighetsreglering beträffa. Från transportmattan
föres den bråkade halmen in och klämmes fast
mellan två profilgummiremmar. Den på båda
sidor om profilremmarna nedhängande, med
skävor (veddelar) bemängda tågan föres långsamt
in i första maskinen och den på höger sida
nedhängande tågan befrias från skävor genom att en
Fig. 6. Inmatning i tork. Fig. 7. Färdigtorkat lin.
6 nov. 1943
531
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
