Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 47. 20 nov. 1943 - Den högre tekniska undervisningen — huvuddragen av de sakkunnigas betänkande, av Lars-Olof Ekeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ekonomiska sammanhangen. Vid högskolorna kan
man icke hinna ägna någon tid åt de
humanistiska ämnena, och goda grundläggande
kunskaper i dessa ämnen bör den blivande ingenjören
därför ha inhämtat redan i skolan. Med den
utvidgning av högskolorna, som föreslås av de
sakkunniga, kunna dessa väntas ta emot omkring
en fjärdedel av landets real studenter, och det har
då synts vara påkallat att begära inrättande av
en särskild utbildningslinje för dem inom
real-gymnasiets ram. En sådan utbildningslinje skulle
även lämpa sig som grundval för studier vid
åtskilliga andra högre undervisningsanstalter.
Förut har nämnts, att man av ekonomiska skäl
måst tänka sig en begränsning av antalet
studerande vid de tekniska högskolorna. Från vissa
håll ha önskemål framförts om att urvalet skulle
ske först efter något års studier, men de
sakkunniga ha ej ansett sig böra förorda detta, likaledes
främst av ekonomiska skäl men också av den
anledningen, att de ansett det högst ovisst om ett
urval efter exempelvis ett års studier skulle visa sig
rättvisare än ett urval före studiernas början.
Slutligen har man ansett det mindre humant att
först locka ett stort antal ungdomar till
högskolorna för att sedan avstänga en stor del av dem från
vidare studier.
I fråga om värderingen av de sökandes meriter
ha de sakkunniga gjort en ingående prövning och
därvid kommit till det resultatet, att de icke vilja
ifrågasätta någon ändrad metod för bedömningen.
Urvalet bland de inträdessökande bör således
liksom nu äga rum före inträdet vid högskolan, och
till grund för urvalet böra alltjämt ligga de betyg
sökanden erhållit i studentexamen eller
motsvarande examen eller efter betygskomplettering,
varjämte viss hänsyn fortfarande bör tas till
föregående praktik och militärtjänstgöring.
Studietidens längd och undervisningsmetodiken
Studietiden är för närvarande enligt gällande
planer 4 år vid samtliga avdelningar, utom för
avdelning B, där den är 41/2 år. Någon ändring i
den planenliga studietiden föreslås icke av de
sakkunniga. Den verkliga studietiden är emellertid
avsevärt längre än den planenliga, särskilt vid
KTH. Under tioårsperioden 1931—1940 avlade
endast 49 % av de examinerade vid KTH examen
på normal tid, medan motsvarande procenttal vid
CTH var 89,9. Den genomsnittliga
nettostudietiden vid KTH (utom vid avdelning B) var 4 år
7.4 månader och vid CTH 4 år 1 månad. Även de
olika avdelningarna emellan äro variationerna i
studietid vid KTH högst avsevärda. De
sakkunniga ha ingående analyserat anledningarna till
dessa variationer, men här kan endast en av dem
beröras. Vid CTH tillämpas sedan länge samma
regler för flyttning mellan första och andra
årskurserna, som enligt högskolans stadgar gälla för
flyttning mellan andra och tredje. Detta är, jämte
vissa olikheter i studiemetodiken och i kursernas
omfång, säkerligen den viktigaste orsaken till att
de studerande vid CTH i allmänhet kunna
fullfölja sina studier på planenlig tid. De sakkunniga
föreslå därför att detta system även kommer till
användning vid KTH och stadfästes i stadgarna.
Frågan om undervisningsmetodiken har av de
sakkunniga ägnats stort intresse, och de ha i
denna fråga haft överläggningar med både lärare
och studerande. Särskilt om kompendiernas
användning vid undervisningen ha meningarna gått
isär. Representanterna för KTH :s studentkår
påyrkade exempelvis, att i varje läroämne skulle
finnas kompendium, som fullt motsvarade godkänd
kurs. De ansågo vidare, att dessa kompendier
i vissa läroämnen skulle kunna ersätta
föreläsningar och att lärarens undervisning borde
förläggas uteslutande till seminarieövningar.
Kompendierna förutsattes vara så fullständigt
utarbetade, att de av de studerande efter avslutade
studier skulle kunna användas som
uppslagsböcker eller handböcker. Lärarna däremot
ansågo att kompendierna endast borde innehålla
grundlinjer för ämnet och eventuellt figurer eller
tabeller. De ansågo sig vidare kunna konstatera,
att enbart kompendieläsning ger sämre resultat
än om de studerande besöka föreläsningarna.
De sakkunniga rekommendera kompendier i
sådana ämnen, där icke lämpliga läroböcker
finnas. De böra utarbetas av läraren eller under
hans ledning. I grundläggande teoretiska ämnen
kunna de få lång varaktighet och kunna därför
förtjäna att utarbetas i detalj. I de tillämpade
tekniska ämnena böra kompendierna endast
omfatta de stabila teoretiska delarna, såsom
härledning av formler, tabeller o.d. Lärarna måste
alltid föreläsa de väsentliga delarna av ämnet och
de studerande böra bevista dessa föreläsningar
samt lära sig den för dem mycket viktiga konsten
att följa med en muntlig framställning och göra
anteckningar. I icke förelästa delar av ett ämne
kunna de studerandes kunskaper kontrolleras
genom seminarieövningar under ledning av
professorn eller av docent eller assistent.
Seminarieövningar rekommenderas livligt, då lärarna vid dessa
komma i personlig kontakt med de studerande.
Undervisningens organisation
Frågan om undervisningens organisation har
komplicerats därav, att kraven på forskning för
att föra de tekniska vetenskaperna framåt vuxit
sig så starka. Det heter numera också i stadgarna,
att de tekniska högskolornas uppgift är
"tekniskvetenskaplig forskning och undervisning". För
att så hastigt som möjligt avhjälpa den brist på
forskare, som otvivelaktigt råder f.n., har på
förslag av de sakkunniga och forskningsutredningen
införts teknisk licentiatexamen. Det räcker
emellertid icke härmed. Man måste också se till att
lärarnas arbetsförhållanden bli sådana, att de
«11 dec. 1943
549
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
