Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 4 dec. 1943 - Till frågan om Svenska Ingenjörers Riksförbund, av Rolf Steenhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
tills sista kuggen i det hjulet är de sakkunnigas
för den högre tekniska undervisningens ordnande
förslag att föreningen skall utse representanter i
Tekniska Högskolans fackråd. Detta
hedersuppdrag är icke bara ett intyg på föreningens
nuvarande anseende, det är också ett erkännande av
att det var Svenska Teknologföreningen, som, i
samarbete med Sveriges Industriförbund och
Tekniska Samfundet, tog det initiativ, som ledde till
tillsättandet av sakkunnigekommittén. En
förutsättning för att vi i fortsättningen anförtros dessa
uppgifter är. att Teknologföreningen bibehåller
sin ställning, sin auktoritet och sin självständighet.
Det förefaller minst sagt tveksamt, att denna
självständighet kan upprätthållas, om föreningen
ingår såsom en lem i en större kropp. Visserligen
blevo vi, åtminstone de första åren, primus inter
petres, men vi skulle dock redan från början
utgöra mindre än en tredjedel.
Med de förhållanden i sikte, som jag nu berört,
torde det vara förståeligt, att föreningens
ordförande haft utomordentligt svårt att ta definitiv
ställning i riksförbundsfrågan. Samma svårighet
torde väl föreligga för de flesta, som fått tillfälle
att genomdiskutera frågan ocli se den från båda
sidorna. När skäl och motskäl på detta sätt väga
ganska jämnt, ocli man inte blir klar över, hur
vågarmen bör luta, då är frågan ännu ej mogen
för avgörande. Detta är i varje fall min
uppfattning.
I)eii öppna dörrens politik
För att återgå till kärnfrågan, så tror jag
emellertid att vi måste vara eniga 0111, att den för vårt
vidkommande ingalunda får anses avförd från
dagordningen i och med att föreningen följer
styrelsen och åter avböjer medverkan till ett riks
förbund. Vi få nämligen icke glömma, att bakom
de nu upprepade gånger framlagda förslagen
ligger ett varmt intresse för saken från skilda håll
och starka förhoppningar från många föreningars
sida om en positiv lösning i någon form, framför
allt av frågan om ett utvidgat samarbete med
Teknologföreningen. Jag tror till och med man kan
säga att de andra föreningarna genom uttalandena
på delegerademötet och genom medverkan till
riksförbundsförslagen ha visat sitt förtroende till
Teknologföreningens förmåga att även framgent
hävda sig som landets ledande ingenjörsförening.
De andra föreningarna ha hittills sett upp till
Teknologföreningen, ocli de framlagda förslagen äro
ingenting mindre än ett dokumenterande av
Teknologföreningens good will-värde. Jag tror det
bleve ödesdigert, om föreningen nu genom ett
blankt avslag skakade av sig detta förtroende, 0111
vi förkastade denna appell. Om föreningen, på
grund av ekonomiska och praktiska detaljer i den
föreslagna organisationen, låter frågan falla
baklänges och bli liggande på marken, skulle detta
sannolikt uppfattas som ett slag i ansiktet på de
föreningar, som visat sitt intresse för frågan och
sin tro på Teknologföreningens vilja till ett
intimare samarbete. Det är därför min övertygelse,
att om stämman följer styrelsens mening rörande
det nu föreliggande förslaget, och
riksförbunds-frågan sålunda faller, sä måste den falla framåt.
Hur skall detta ske?
Förslag till frågans temporära lösning
Vid årets första sammanträde med den
förstärkta organisationskommittén framkom bl.a.
förslag om ett utvidgat och förbättrat samarbete
mellan föreningarna. Detta ledde till diskussion
av något som kallades "samarbetsmaskinen",
vilken under senare diskussioner utvidgades ocli
omdöptes till riksförbund. Förhållandet ger en
fingervisning. Föreningen borde kunna samlas
kring en önskan att bidra till lösning i positiv
riktning av frågan om ett utvidgat samarbete med
i första hand de korresponderande föreningarna.
Man kan härvid förslagsvis tänka sig en
konstruktion i stil med en "ingenjörsföreningarnas
rikskommitté", sålunda en väsentligt enklare och
billigare byggnad än elt riksförbund, och en
byggnad, där man, utan alltför långa
kontraktsformulär, kunde upplåta rum åt olika organisationer
allt efter hyresvärdens önskan. Jag kan också väl
tänka mig att i denna rikskommitté plats kunde
beredas för en representation från den mycket
stora organisationen Tekniska Läroverkens
Ingenjörsförbund. Jag tror, sammanfattningsvis, att
föreningen skulle kunna lösa den gordiska knuten
genom att stämman gör följande uttalande:
"Svenska Teknologföreningen, som på stämma
den 17 november 1943 behandlat frågan om
medverkan till bildandet av ett riksförbund för
ingenjörer enligt framlagt utkast till stadgar, vill som
sin mening uttala att föreningen icke för
närvarande är beredd att ansluta sig till det i
stadgarna skisserade förbundet, enär föreningen icke
anser sig ännu kunna överblicka de praktiska och
ekonomiska konsekvenserna av en sådan åtgärd.
Föreningen är övertygad om värdet av en fastare
kontakt mellan landets ingenjörer och ett
intensivare samarbete med andra
ingenjörssammanslutningar av ideell karaktär, men föreningen är
av den meningen, att denna kontakt och detta
samarbete bör få växa sig fram såsom en
naturlig utveckling av de relationer, som sedan länge
förefinnas mellan Svenska Teknologföreningen
och med denna korresponderande föreningar.
Föreningen hyser för sin del en önskan att
påskynda denna utveckling och uppdrager för den
skull åt sin styrelse att dels genomföra de av
presidiet föreslagna och av styrelsen i princip
godkända åtgärderna för effektivisering av
föreningens arbete, dels vidtaga de åtgärder styrelsen
anser nödvändiga för att få till stånd ett ökat
samarbete med andra ingenjörsföreningar av
ideell karaktär."
ti dec. 1943
569
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
