Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 18 dec. 1943 - Anrikningen och den mineraliska råvaruförsörjningen, av Sture Mörtsell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
utbyggnad av anrikningsverkens kapacitet. För
närvarande anrikas ca 90 % av alla svenska
malmer utom järnmalmerna. De största posterna av
malm, som direkt vidarebearbetas utan anrikning,
äro dels den allra guldrikaste delen av
Bolidenmalmen samt dels styckesvavelkis från Falun. För
övriga kopparmalmer samt för landets
produktion av zink-, bly-, silver- och volframmalmer
är anrikningen ofrånkomlig och i det närmaste
total. Även av manganmalmerna erhålles den
övervägande delen i form av slig från
anrikningen. Under kriget har vidare en stor
råvarutillgång tack vare anrikningen kunnat börja
tillgodogöras, nämligen apatitinnehållet i avfallet från
vissa järnmalmsanrikningsverk. För närvarande
produceras medelst flotationsanrikning mycket
betydande mängder apatitkoncentrat, främst från
de lappländska fyndigheterna. För
fosfatgöd-ningsindustrin och för nuvarande
folkförsörjning har denna produktion ett mycket stort och
aktuellt intresse.
Om vi för ett ögonblick återgå till
järnmalmsproduktionen, finna vi, att järnmalmerna icke
endast till en del anrikas utan även — och i
ganska stor utsträckning — underkastas sovring.
Om den procentuella andelen av den järnmalm,
som underkastas anrikning, enligt vad som redan
framhållits, till stor del synes vara
konjunktur-betonad — även om de inhemska järnverkens allt
allmännare övergång till sliger i stället för
styckemalm samtidigt bör påpekas — framgår det
ganska tydligt av fig. 2, att sovringen tämligen
oberoende av de yttre konjunkturerna blivit allt
betydelsefullare för järnmalmsförsörjningen. 1939
erhölls sålunda närmare 40 % av all malm genom
sovring. Om man sammanräknar de
järnmalmskvantiteter, som före smältningen behandlas
medelst sovring och anrikning, kommer man till att
minst hälften av all svensk järnmalm genomgår
dylik behandling.
Fig. 3 visar värdet av de anrikade produkterna,
sovringen icke medtagen. Man återfinner de mar-
Fig. 3. Anrikningsprodukternas värde. - järnmalm,
–––-andra malmer än järnmalm.
kerade topparna och vågdalarna från
produktionskurvan. Men därjämte visar det sig, att
anrikningen av andra malmer än järnmalm, som
före 1920 var av ringa ekonomisk betydelse i
förhållande till järnmalmsanrikningen, under
1920-talet kom att bli av samma direkta ekonomiska
betydelse som järnmalmsanrikningen. Den
verkliga betydelsen av anrikningen är naturligtvis
mycket större än vad som framkommer ur dessa
siffror, speciellt när det är fråga om malmer, som
utan anrikning icke kunna tillgodogöras, och om
råmaterial, som äro nödvändiga för vår
försörjning. Efter 1932 har anrikningen av andra
malmer omfattat större värden än
järnmalmsanrikningen. Det kan ha sitt intresse att påpeka, att
anrikningen av Västerbottens sulfidmalmer
började först 1934. För närvarande utgöra
Västerbottensmalmerna avsevärt över hälften av all
sulfidmalm, som anrikas i Sverige. Eftersom
anrikningen av andra malmer än järnmalm till
alldeles övervägande del sker genom flotation, kan
man också konstatera, att flotationsanrikningen
numera bland de olika anrikningsmetoderna utan
tvivel har den största ekonomiska betydelsen.
Sedan det numera även visat sig, tack vare
G Brings arbeten, att flotationsanrikningen också
för de svenska blodstenarna kan komma att få
en viss betydelse, och med hänsyn även till att
flotationsanrikningen över huvud taget såväl
praktiskt som teoretiskt fortfarande står under
kraftig utveckling, kan man förutse, att
flotationsanrikningen inom landet kommer att inta
en ändå mer dominerande ställning, även om
de gamla järnmalmsanrikningsmetoderna givetvis
komma att bibehålla sin mycket stora betydelse.
Aktuella problem
Man kan särskilja två slag av aktuella
problem inom svensk anrikning, dels de mindre
kon-junkturbetonade, som sammanhänga med den
normalt fortskridande tekniska och ekonomiska
utvecklingen inom anrikningsgebitet, dels de
kon-junkturbetonade anrikningsproblemen, som
härröra från önskemålen att erhålla nödvändiga
mineralprodukter ur råmaterial, som tidigare icke
kunnat betraktas såsom aktuella råvarutillgångar.
Ehuru lösandet av många av de aktuella
problem, som tillhöra den första gruppen, i avsevärd
grad skulle underlätta lösandet av de mer
kon-junkturbetonade anrikningsproblemen — liksom
man även i övrigt kan finna ett starkt samband
mellan båda grupperna — får jag inskränka mig
till att omnämna de anrikningsproblem, som
blivit särskilt aktuella genom vårt nuvarande
försörjningsläge.
Ett intressant problem av detta slag, som redan
varit under utredning, men som tyvärr visat sig
omöjligt att lösa på ett tillfredsställande sätt, har
varit anrikningen av de oljeförande skiffrarna.
En anrikning av bitumenhalten i dessa skiffrar
590
13 nov. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
