Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
kommer i motsats därtill en nedslipning och
avrundning av de skarpa spetsarna och kanterna."
Till ovanstående vill jag tillägga följande:
granatkornen bli ej blott genom sönderbrytning så
att säga självvässande utan samtidigt får
slippapperet genom att kornen minska i storlek en
allt högre finhetsgrad. Vid slipning med annat
slipmedel får det bearbetade materialet en mot
den ursprungliga kornstorleken svarande yta. Med
granatpapper åter erhålles en yta som är bättre
än vad man pä grund av kornstorleken skulle
kunna vänta sig. Skillnaden kan vara så pass
stor, att man med ett granatpapper av visst
nummer kan få samma finish som med två
närliggande nummer av annat slippapper, vilket också
är en fördel. Vid maskinarbete kan det t.ex.
betyda en operation i stället för två.
Avsnittet fortsätter som följer:
"För bedömande av granatens lämplighet som
slipmedel är i första hand dess hårdhet och
benägenhet att bilda skarpa kanter utslagsgivande.
Härvid är den kemiska sammansättningen
såtillvida av betydelse, som järn-aluminium-granat
(almandin) i allmänhet är hårdare än
kaliumaluminium-granat* och kalcium-järn-granat
(An-dradit). Den kristalliserade granaten är i
allmänhet bättre än de flesta ljusfärgade, korniga och
derba granatarter med lika sammansättning,
emedan den är segare och hårdare och därigenom
i bruket mera motståndskraftig mot det ofta
mycket höga trycket och har mera anlag för
brott med skarpa kanter och jämna ytor. Äro
kristallerna mycket små, eller äro de enskilda
individerna starkt söndersmulade av bergtryck,
så blir genom vidare nedkrossning slutprodukten
ofta för fin, och det är inte möjligt att erhålla
alla de erforderliga kornstorlekarna. Färgen är i
allmänhet intet kännetecken på granatens
kvalitet, men det förefaller som om förbrukarna
föredra de mörkare schatteringarna i rölt framför
de ljusa färgtonerna."
Försök att använda granat i stället för smärgel
i slipmaskiner ha icke givit tillfredsställande
resultat. Dess huvudsakliga användningsområde har
förblivit tillverkningen av slippapper och -duk för
trä- och läderindustrierna. Dessutom kommer
den till användning som slip- och polerpulver för
spegelglas, för vilka ändamål fordringarna på
granatens beskaffenhet äro mindre exakta än då
det gäller trä och läder.
Lyckade försök ha dessutom gjorts att använda
svensk granat för planslipning av tjockt
maskindraget fönsterglas, vartill annars användes
"bayersk smärgel", en blandning av granat och andra
mineral. Inom träindustrien har det visat sig, att
skillnaden i värde som slipmedel mellan granat
och kvarts är större än vad hårdheten i Mohs’
skala anger. Då det gäller hårt trä, såsom ek,
* Gersonit, vanlisaro: Grossular.
hickory, valnöt och mahogny, förklara en del
fackmän, att kvarts knappast ger bättre resultat
än 60 % av med granaten erhållna. Vid mjukare
träslag är skillnaden mindre.
Världskonsumtionen av granatkoncentrat och
därmed likvärdig produkt är svårberäknelig, men
torde uppgå till minst 10 000 t, varav omkring
100 t torde komma på Sverige. Sveriges behov av
granatpapper och -duk är dock troligen avsevärt
större än vad denna siffra anger. Skillnaden
täckes genom import av färdig vara i form av papper
och duk.
1910 värderades granatkoncentrat i Amerika
till 32,82 $/t, 1921 till 94,28 $/t och 1925 till
85 $/1. Samma pris uppgavs år 1929, varvid
samtidigt uppgavs att spansk granat kostade 65 $/t cif.
Dessutom vet jag att år 1937 amerikanskt
granatkoncentrat i England kunde betalas med 540
kr/t, vilket torde motsvara omkring 520 kr/t i
Amerika. Samma år uppgåvos i Sverige
inköpspriser på importerad granat varierande mellan 40
och 80 öre/kg.
Tillgången av granat i hittills bearbetade
fyndigheter förefaller att ha minskat så mycket, att
svårigheter förefinnas att uppehålla produktionen
i oförändrad storlek. I detta läge gjorde 1936—37
en utländsk firma ett försök att erhålla rågranat
från Sverige. Firman ifråga tillverkade
färdig-graderat granatpulver, som såldes till tillverkare
av slippapper och slipduk, och tog sitt råmaterial
dels från Spanien och dels från Amerika.
Behandlingen av den spanska granaten vid firmans
granatverk torde ha varit i princip densamma
som den nedan för North River-granaten
beskrivna, varefter genom lämplig blandning med
amerikanskt koncentrat ett "ingående koncentrat"
erhållits, som underkastats fortsatt behandling
Denna torde ha varit ungefär densamma som
större tillverkare av slippapper etc. själva
genomföra för att erhålla lämpligt pulver för papperet
och duken.
Framställning av granatkoncentrat
enligt, amerikansk praxis
Enligt praxis vid North River behandlas den
brutna granaten på följande sätt.
Godset från granatbrottet störtas över ett galler
av räls med 4" öppningar, varifrån det går genom
tuggare och valskrossar. Det fina godset från
valskrossarna avskiljes medelst skaksiktar. Allt
godset nedkrossas till 1/4" eller mindre och sändes
till fickor varifrån det matas till Harz
sättmaskinen Den bästa granaten från sista sättmaskinen
tas ut och behandlas sedan torr på Hoopers
pneumatiska separator. Koncentraten från den
pneumatiska separatorn ocli de olika
sättmaski-nerna blandas ocli torkas över rörslingor med
ånga. Produkten packas sedan i säckar om ca
150 lbs och är därmed färdig för försäljning.
B 46
11 dec. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
