Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 12. Pelarna vid Slussen i Stockholm. Sprutade med
zink och aluminium.
Teknisk Tidskrift
Stål
Olegerat stål sprutas endast vid
reparationsarbeten, där det t.ex. gäller att fylla ut ett gjutfel
eller — vilket är det vanligaste — att bygga på en
Fig. 11. Aluminiumsprutat och glödgat järn.
Tempon: sandblästring, sprutning Al 0,15 mm,
glödgning 880°C, 22 min, glödgning 950°C, 30 min.
Nedtill: järn; i mitten: diffusionsskikt; upptill:
aluminiumskikt. Enligt A Hultgren.
dålig beständighet. Andra alternativ äro (massivt)
aluminium och (massivt) rostfritt stål. Dessa
alternativ äro ojämförligt mycket dyrare och ur
försörjningssynpunkt f.n. förkastliga.
Gengasaggregat och avgasrör.
Alternativ: värmebeständigt stål, men aluniinerat
järn är väsentligt billigare och dessutom ur
försörjningssynpunkt f.n. att föredra.
Ytvärmare (fig. 14). Alternativ: obelagt
järn, som dock tämligen snart brännes upp.
sliten stålaxel. Ju högre kolhalten är, desto bättre
blir beläggningens slitstyrka. Vid reparation av
gjutgods — där ingen slitstyrka fordras —
användes en kolhalt av 0,15 % och vid reparation av
slitna axlar vanligen ca 0,45 % eller högre. Om
kolhalten är 0,15 % kan man utan svårighet
svarva beläggningen med snabbstål. Vid 0,50 %
måste hårdmetall användas och vid 1,20 % kan
man endast bearbeta skiktet genom slipning.
Stål sprutas alltid betydligt tjockare än t.ex.
zink och aluminium. Vidare utsättas sprutade
stålskikt -—- åtminstone då det gäller reparerade
axlar — för mekaniska påfrestningar. Dessa båda
förhållanden medföra att man måste lägga ned
särskild omsorg på ytans förbehandling, då i
annat fall beläggningen kan lossna.
Fig. 15 visar schematiskt huru man reparerar
en stålaxel. Först nedsvarvas axeln till ett
under-mått, t.ex. 1.0 mm (räknat på diametern). Man
bör härvid tillse, att en inskärning erhålles i den
felfria delen av axeln enligt figuren. Vidare skall
svarvningen helst avslutas på något avstånd från
tappens yttersta parti som samma figur visar.
Härigenom minskas risken för flagningar,
utgående från beläggningens kanter. Därefter
grovsvarvas ytan med ett skär, närmast påminnande
om en gänga. Skärdjup 0,7 mm och matning 2
mm. Gängans topp ruggas upp med en
kordong-trissa. Härigenom erhålles en yta, som låser det
påsprutade materialet (fig. 16). Sedan sprutas
axeln och sist svarvas eller slipas den.
Varje tekniker ställer sig nog omedelbart tre
frågor om denna metods lämplighet: hur ligger
den till ur prissynpunkt i jämförelse med andra
reparationsmetoder? Föreligger risk för sprick -
11 dec. 1943
Fig. 13. Stålfönstren i Medborgarhuset i
Stockholm. Sprutade med zink och aluminium.
B 69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
