Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Tabell i. Pris för reparation av en lagertapp, diameter
100 mm, längd 100 mm.
Notiser
Reparationssätt
Prisindex
Sprutning ............................. 100
Svetsning .............................. 150
Bussning genom påkrympning av hylsa . . 170
så att ett ca 3 mm djupt laxspår erhålles. Om
någon spricka är särskilt lång, fästes den på några
ställen med slaglod. Därefter sprutas stål i de
uppfrästa spåren. Detta förfarande är i många
fall att föredra framför svetsning eller
slaglödning, då vid de båda sistnämnda
reparationsmetoderna sprickorna lätt ytterligare förstoras genom
värmespänningarna.
Utveckling
Det är givetvis omöjligt att med säkerhet
förutsäga vilken betydelse gassprutmetoden i
framtiden kommer att få i vårt land. Vad beträffar de
f.n. största fälten, nämligen zink-, aluminium- och
stålsprutning, tyder den nuvarande situationen på
en fortsatt utveckling. Alldeles speciellt gäller
detta stålsprutningen, som är en vanlig metod i
Amerika och som först under de senaste åren
vunnit insteg i Sverige. Däremot är det mera osäkert,
om enbart sprutning av "ädla" metaller, såsom
koppar, bly och rostfritt stål kan finna någon stor
marknad. Tänkbart är emellertid, att sprutade
"ädla" metaller i kombination med ett lack, som
tätar porerna, kunna komma till användning
inom den kemiska industrin.
Vidare göres för närvarande försök att spruta
blybrons. Det är möjligt, att man — åtminstone
under nuvarande förhållanden, då babbits är svår
att anskaffa — skulle kunna ersätta gjuten
babbits med sprutad blybrons i vissa fall.
Litteratur
1. Roulason, Turner & Bukgen: Metal Spraying, Charles
Greffin & Co., Ltd, London 1939.
2. Schenk : Ober die Haftfähigkeit und Dichte der nach
dem Schoop’chen Metallspritzverfahren hergestellten
Schutz-schichten, Buchdruckerei Stern, Kück & Kubke, Berlin 1932.
3. Everts : Die Dichtigkeit gespritzter Metallüberzüge, z.
Metallkunde 28 (1936), s. 143.
4. Blum, Strausser & Brenner : Corrosion-protective
value of electrodeposited zink and cadmium coatings ön steel.
Bur. Stånd. J. Res. 16 (1936), s. 185.
5. Mass : Verzinkungsverfåhrén, Korrosion u. Metallschutz
1 (1925), s. 27.
6. Renier : Korrosionsversuche mit verzinktem Material,
Metall (1928), s. 127.
7. Daeves, Püngel & Räeeker: Die Haltbarkeit von
Ver-zinkung gegenüber Korrosionsangriff, Ståhl u. Eisen 58
(1938), s. 410.
8. Se t.ex. Brennert: Några aktuella rostskydd, Tekn. T.
73 (1943), s. K 12.
9. Show : Metal sprayed surfaces in relation to liibrication,
Metallizing Engng Co., New Tork 1937.
DK 666.763.46(047.6)
Krommalm på Shetlandsöarna. Under slutet av
1930-talet började man använda krommalm från
Shetlandsöarna för framställning av eldfast tegel. Malmen kommer
från ett dagbrott vid Midgarth, som återupptogs för drift
1939. Under tre år producerades omkring 1 000 t
krommalm med hög kiselsyrehalt bestående av kromitkorn
liggande i serpentin. Proportionerna variera, men vanligen
utgör serpentinen 25—50 % av materialet. Följande
analyser på Shetlandsmalmen kunna anses som typiska: SiC>2
10—20 %, MA 5—12 %, Fe203 12—18 %, MgO 20—30 %,
Cr203 25—15 % och CaO 0—2 %. Kiselsyrehalten är
sålunda hög. Hos andra krommalmer, som användas för
tillverkning av eldfast material, brukar den ligga omkring
5 %.
Den rena serpentinen visade optiska egenskaper
liknande antigoritens, och den kemiska analysen var: SiO«
33,2 %, AI2O3 2,5 %, FeO 6,9 %, MgO 37,6 %, Cu203
4,4 % och glödgningsförlusten 15,2 %. Koner, som skurits
ut ur serpentinen, visade en smältpunkt av 1 740°C, och
tegel framställt av denna, som provades under belastning,
mjuknade vid 1 520°C. Tillsats av magnesia ökade
beständigheten beroende på att serpentinen omvandlades till
forsterit. Olika försök med tillsatser av CuO, AI2O3 och
Ti02 resulterade i försämrade egenskaper hos det
framställda teglet.
Vid framställning av krom-magnesittegel av
Shetlands-kromit tas 60—70 % av den målen till kornstorlekar
mellan 5—0,6 mm och 40—30 % av finmalen dödbränd
magnesia < 0,2 mm. Dessa material blandas noga och fuktas
med 5 % H2O. Av massan pressas tegel i en hydraulisk press
vid ett tryck av 1 000 kg/cm2. Teglen torkas i en tunnelugn
vid 60°C och brännas därefter i bikupugnar vid 1 400°C.
Bränning vid högre temperatur förbättrar ej egenskaperna
hos teglen, som äro fullt jämförbara med dem, som
erhållas av grekisk krommalm. Teglen ha visat sig lämpliga både
i martinugnar och ljusbågsugnar. (Bull. Imp. Instn, 40
[1942] h. 2.) E R—s
DK 622.34(932) (047.6)
Malmbrytning på Nya Kaledonien. Åtta procent av
världens nuvarande nickelkonsumtion stammar från Nya
Kaledonien. Nickelmalmen där upptäcktes 1865 av den
franske gruvingenjören Jules Garnier. En provlast, som
avsändes till Paris, visade sig hålla omkring 12 % Ni, och
med anledning av dessa gynnsamma resultat bildades
So-eiété le Nickel, som sedan dess bearbetat nickelgruvorna
på Nya Kaledonien. Tidigare bröts endast den gröna
nickelmalmen, som erhöll namnet garnierit efter upptäckaren.
Den höll minst 7 % Ni och skeppades till England och
Belgien. Senare har man börjat tillvarata även den bruna
malmen, som erhållit sin färg av järnoxid och som ofta
höll lika höga nickelhalter som den gröna; i övergivna
gruvor har brytningen återupptagits, och malm hållande
endast 3,5 % Ni exporterades till Japan till slutet av år
1940.
Malmen går i dagen på en höjd av 300 till 1 000 m över
havet och brytes i dagbrott. Den transporteras ned till
kusten med linbana, som drives av tyngdkraften. Korgarna
rymma 0,5 t och två män kunna transportera ned 100 t
om dagen. De största brotten ligga vid Thio på östkusten
och Voh samt Koné på västkusten och ägas alla av Société
le Nickel, som har sina smältverk vid Noumea. Omkring
tolv smågruvor, vilka tillsammans producera en tredjedel
av öns nickelmalmproduktion, ägas av privatpersoner. En
del av denna privata malm köpes av Société le Nickel, och
resten exporteras till Japan och Tyskland. Den till det
sistnämnda landet exporterade malmen höll 4,7 % Ni och
användes där för att blanda ut med fattigare nickelmalmer.
11 dec. 1943
B 71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
