- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
4

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

visar en skenbar
ökning av antalet
åskfel på linjerna,
sedan man fått
över-spänningsskydd i
stationerna. Detta
beror på att före [-överspänningsskyddens-]
{+överspänningsskyd-
dens+} tid en del
linjefel maskerats
av samtliga
stationsfel. I själva
verket torde de
allra flesta av de
blixtnedslag, som orsaka
överslag i en
station. också ha
vållat överslag på
linjen i
nedslagsstället. Genom att
stationsöverslaget för-hindrasav överspänningsskydd, kommer linjefelet i
dagen. En
undersökning av
felförloppet vid en del [-primärsystemsstör-ningar-]
{+primärsystemsstör-
ningar+} på
Vattenfallsstyrelsens nät
har bestyrkt denna uppfattning.
Driftstörningsstatisti-ken stämmer också: antalet linjefel har ökats ungefär
lika mycket som antalet stationsfel minskats. Man kan
därför konstatera, att när man sätter in
överspänningsskydd i stationerna, så märker man tydligare behovet
av ett selektivt reläskydd, som reducerar verkningarna
av linjefelen. Omvänt kan också hävdas, att när man
för in distansreläer, som möjliggöra selektiv
urkoppling av den felaktiga ledningssektionen utan att
någon station behöver bli spänningslös, så kommer
behovet av överspänningsskydd i stationerna fram i en
skarpare dager, i det att det övervägande antalet av
de urkopplingar, som vålla spänningslöshet för
abonnenterna, nu åstadkommes av stationsfelen.

2. Överspänningsskydd för linjer och stationer

För stationernas överspänningsskydd användas
inom Vattenfallsstyrelsen ventilavledare och
kondensatorer, ibland samtidigt i kombinerade skydd. Vidare
bruka till stationsskydden räknas inledningsskydden,
dvs. blixtfångande jordlinor på den närmaste
kilometern eller de närmaste kilometerna linje intill
stationen.

För linjerna utgöra jordlinorna det bästa
överspänningsskyddet. Med hänsyn till kostnaderna har man
inom Vattenfallsstyrelsen nöjt sig med att ha
genomgående jordlinor endast på 220 kV linjerna. För de
övriga primärlinjerna finns det jordlineskydd på en
del kortare sträckor, där man enligt tidigare
erfarenhet kan vänta sig många blixtnedslag. Vidare finns
det i regel jordlina på de äldre primärlinjerna, som
byggdes med järnstolpar. I övrigt byggas linjerna
på trästolpar och utan jordlinor så när som på
inledningssträckorna.

De första moderna överspänningsskydden i
Vattenfallsstyrelsens nät utgjordes av kondensatorer, som

sattes in i stationer för 77 och 55 kV för 8—9 år
sedan. Ungefär samtidigt skaffades de första
avledar-na, också för 77 och 55 kV.

Kondensatorer ha sedermera installerats i de
flesta 77, 132 och 220 kV ställverken. De användas
härvid som spänningsdelare för
spänningstranisfornia-torerna, i en del fall också som
kopplingskondensa-torer för högfrekvensöverföring på ledningarna.
Skyddsverkan har man fått mer eller mindre på
köpet.

Fig. 4 visar antalet ventilavledare, som beställts
under olika år. Anskaffningen av ventilavledare för
primärsystemen för 55—220 kV har pågått successivt
sedan 1934. Avledare för sekundärsystemen, 11—44
kV, började skaffas 1937 och avledare för
tertiär-stationerna, 3—6 kV, i större vitsträckning 1939.
F.n. finnas inom Vattenfallsstyrelsens anläggningar
något mer än 400 trefasiga satser fasavledare och
dessutom en del nollpunktsavledare. Avledarna för
de lägre spänningarna ha kommit i majoritet. I
primär- och sekundärstationer kunna avledare numera
betraktas som en standardmässig del av utrustningen.

Inledningsskydd ha anordnats på samtliga
befintliga portalstolplinjer för 44—132 kV driftspänning och
på sekundärlinjerna i en del viktigare
sekundärstationer. Nya primärlinjer byggas med 3 km
inledningsskydd och nya sekundärlinjer med 1 km
inledningsskydd vid sekundärstationerna.

Inledningsskyddens uppgift är framför allt att
förhindra, att ett blixtnedslag träffar de strömförande
ledarna så nära stationen, att hela eller större delen
av blixtladdningen kan gå in i stationen och urladda
sig genom avledarna eller i ställverket. Fig. 5 visar
anordningen av inledningsskydd, dels för en
trästolp-linje med portalstolpar, dels för en trästolplinje med
enkelstolpar. Portalstolplinjens inledningsskydd har
två jordlinor, placerade relativt högt över faslinorna.

Stolpe i 132 kV inledningsskydd.

Fig. 5.

Anordning av
inledningssky dds-sträckor vid
trästolplinjer.

Stolpe i ii kV inledningsskydd.

E 4

2 jan. 1943

Fig. i. Överspänningsavledare
inom Vattenfallsstyrelsens
anläggningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:42:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943e/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free