Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
6) C M Fouot och H P Küehni: The surge-crest
amme-ter. General Electric Review, dec. 1932.
C M Foust och G F Gakdnek : A new surge-crest
amme-ter. General Electric Review, juli 1934.
7) E K Saraoja: Erfarenheter av stålstavar som
indikatorer för stötströmmar. Kraft och ljus, nr 11, 1938.
8) T Pyökäri : De i vårt land utförda
impulsströmmät-ningarna under år 1939. Kraft och ljus, nr 1—6, 1940.
9) W W Iæwis och C M Fotjst: Lightning investigation
ön transmission lines — VII. Electrical Engineering,
trans-actions, april 1940. Se även:
C F Wagner och G D McCann : Lightning Phenomena,
III — Field Studies. Electrical Engineering, transactions,
oktober 1941.
10) H Grünewai,d : Recherches sur les perturbations
pro-voquées par les orages et sur la protection des lignes
aérien-nes contre les orages. C. I. G. R. E., Paris 1939, rapport
nr 23.
Förutbestämning hos kvicksilverlikriktare
efter olika metoder
TEKN. DR FREDRIK DAHLGREN, LSTF, STOCKHOLM
DK 537.728 : 621.314.S
De svenska normerna för strömriktare, SEN
28-1941, angiva som i första hand ifrågakommande
metod för verkningsgradsbestämning den indirekta
metoden med separat förlustmätning. Direkt
uppmätning av tillförd och avgiven effekt omnämnes endast
som ett alternativ, vilket i regel ej kan
rekommenderas.
Orsaken till detta ståndpunktstagande är
flerfal-dig. Direktmätningen ger i regel otillförlitliga
värden, enär förlusterna framkomma i form av en liten
skillnad mellan stora tal, varigenom instrumentfel,
bristande noggrannhet och samtidighet i
avläsningarna etc. spela stor roll. Vidare innebär
direktmätningen i flertalet fall besvärliga och dyrbara
anordningar på uppställningsplatsen samt stor
energiåtgång, i synnerhet om avlastning måste ske helt på
motstånd. Slutligen är det av stort värde att kunna
utföra mätningen helt i leverantörens verkstad,
varvid förfaringssättet för leveranskontrollen blir
detsamma. som normalt tillämpas för mindre och
medelstora elektriska maskiner och transformationen
I]mellertid har från ett flertal håll tvekan uttalats
angående den separata förlustmätningen, i det man
velat göra gällande, att denna ej medtager alla de
förluster, som förekomma i praktisk drift. För att i mån
av möjlighet kasta ljus över denna fråga ha nyligen
verkningsgradsprov utförts på två likriktaraggregat
av Aseas fabrikat, varvid såväl separat
förlustmätning som direktmätning på uppställningsplatsen
utförts, och detta med största möjliga omsorg
nedlagd på mätningarnas utförande, instrumentens och
nättransformatorernas korrektioner etc.
Likriktarna, vilka nedan benämnas I och II, hade
följande huvuddata:
I: Asea, primärt 29 500 V, 50 p/e, transformatorn
kopplad primärt D, sekundärt 2 X trefas med
ström-sugare, likströmssidan 675—760—850 V, 1 500 A,
kontinuerligt 1 200 A.
II: Asea, primärt 10000 V, 50 p/s, transformatorn
kopplad primärt D, sekundärt 2 X trefas i 2 parallella
system med två strömsugare och en
glättningsreak-tor, likströmssidan nominellt 650 V, 3 700 A, 2 400
kW, med gallerstyrning.
Innan i det följande en redogörelse lämnas för de
erhållna resultaten, framhållas några synpunkter
beträffande de olika detaljerna i förlustmätningen.
Transformatorns belastningsförluster mätas
normenligt medelst på särskilt sätt definierat
kortslut-ningsprov med sinusformad ström. Detta prov är så
avpassat, att man mäter de under verklig
likriktar-drift förekommande belastningsförlusterna, ifall
inverkan av dels överlappningen, dels de på grund av
den mera rektangulära kurvformen uppkommande
extra tillsatsförlusterna vid likriktardrift kan
försummas. Överlappningen sänker växelströmmens
effektivvärde vid given likström, varför de båda nämnda
approximationerna verka i motsatta riktningar.
Mätmetoden förutsätter sålunda, att inverkan är lika
stor i båda riktningarna. Normerna angiva dock
för detta antagande ett visst av den eventuella
gal-lernedstyrningen beroende område för de vid
sinus-ström uppmätta tillsatsförlusterna. Utanför (lotta
område göras vissa tillägg på de uppmätta
förlusterna. Vid de provade likriktartransformatorerna I
och II överskreds ej det nämnda området.
Enligt normerna omräknas de uppmätta förlusterna
till 75°C. Vid den nu utförda jämförelsen ha de
emellertid omräknats till den aktuella temperatur,
som rådde i lindningarna vid direktmätningen,
varigenom noggrannaste jämförelse erhålles.
Reduktion av de uppmätta järnförlusterna med hänsyn till
primärt spänningsfall samt höjning av
belastningsförlusterna med hänsyn till magnetiseringsströmmen ha
dock ej utförts, utan i dessa hänseenden ha
transformatorernas totalförluster uträknats i full
överensstämmelse med SEN 4.
Strömsugarens järnförluster uppmätas normenligt
med sinusformad spänning av gällande frekvens (150
p/s vid kommuteringstalet 3 och nätfrekvensen 50
p/s). I kurvan för dessa förluster går man in vid
en spänning, som enligt diagram erhålles som
funktion av styrvinkel och överlappningsvinkel.
Leverantören av en likriktare kan lämna för detta ändamål
fullt tillräckligt noggranna uppgifter på dessa
vinklar. Vid de jämförande proven observerades
likriktarens sekundärspänning medelst katodstråleoscillo-
2 jan. 1943
E 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
