Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
är fasförskjuten gentemot den inmatade
spänningen intresserar här inte heller.
Vi återgå nu till fig. 3, där alltså Vm är den med
den inmatade ekvivalenta spänningen. Den stor-
\Vf\
het, som skall beräknas, är t, den "ekviva-
’ m\
lenta förstärkningsfaktorn"; Vf är lika med Vu +
+ Vm. Vi sätta
g = 3 + a (15)
Vektorns a betydelse framgår ur fig. 7. Sättes
a = crx + j ■ ay,
så måste alltid gälla
ax< 0 (16)
ty annars vore g x > 3 och apparaten skulle
oscil-lera. Vidare bör lal alltid vara litet.
Enligt fig. 3 gäller nu
Vu = g-Vi
eller med hänsyn till ekv. (15)
V* = (3 + a) Vi
Ur samma figur fås
Vu + Vm Z, + Z2 Vu+Vm Zi , f ,14,
—––-= —-eller-—-= ^ -f 1 (18)
Vi ^2 Vi ^2
Skriver man ekv. (17) på formen
1 = 3 + a
Vi ~ Vu
Z1
och ersätter samtidigt „ med sitt värde enligt
ekv. (2)
Zi
2 + jm
där
m — R o) C —
1
RmC
blir ekv. (18) efter en enkel hyfsning
Vu = 3 + a
Vm — a + j m
Adderas 1 i båda leden, fås, när man gör
lik-nämnigt
Vu + Vm = 3 + jm
Vm —a + jm
eller, eftersom
V„ + Vm = Vf
Vf _ 3 -f/m
Vm ~
— a + jm
Sättes
a = ax -f / • av
V, =___
Vm — a* + /’(m — dy)
\YÅ , / 9+^T2
(19)
[ax< 0 enligt ekv. (16)], fås
3 + jm
och
m i ti x
-f (m — Oj,)
(20)
, = 3 + ä
Fig. 7. Den geometriska
betydelsen av vektorn a
.(ekv. 15).
Detta är
nu för
illtså den önskade ekvationen. Vi skola
m = RæC
1
RæC
söka ett annat uttryck, vars fysikaliska betydelse
lätt kan tydas. Vi beteckna
"självsvängningsvin-kelfrekvensen" enligt ekv. (7) med a>0. Således
blir
1
CM„ =
RC
och
co
m =–
ft>0
(Oo
(O
(m = 0 för æ = co0). Sätta vi vidare
A (O = co- (Oo
fås
2 co» A co + (A co)2
(17) För
m =– , . (21)
(Oo ((Oo + A (O)
(Oo är Aco litet, så att ur ekv. (21) följer
m ■■
2 —
(Oo
Det är därför fördelaktigt att skriva ekv. (21)
under formen
m
A (o
v COo >
(Oo
1 +
A co
COo
(22)
där alltså sista termen endast ger en korrektion.
Formel (22) ger vid handen, att det är
fördelaktigt att icke rita en kurva
V m I
utan
\ co» /
\Vri
Vm ’ * (Oo
där A co — w — u>0 är >0 eller < 0, allt eftersom
co > (Oo eller co < æ0. På detta sätt fås (för a =
= konst.) endast en kurva ekv. (20) i stället
fölen hel kurvskara. Ritar man en kurvskara med
a som parameter, kan den selektiva
förstärkarens verkningssätt överblickas med en gång.
Vi sågo tidigare, att a,, är mycket litet (av <
< 0.001). Sätta vi ay = 0, blir ekv. (20)
\Vf\ = / 9 + m*
|V«| Vfll! + m!
Denna kurva har sitt maximum vid m = 0
’ A co
COo
(23)
(— -o)
\ (Oo /
och är, betraktad som funktion av
m, symmetrisk i avseende på v -axeln. Vi se att
m \
den allmänna ekvationen (20) för små ay betyder
en kurva, som är nästan precis lika kurvan (23),
men med sitt maximum förskjutet till en punkt
mycket nära m = ay, ty täljaren för m — 0 och
m = ayblir ^9 resp. V;9 + a2y, vilka uttryck i
det närmaste äro lika. Man kan alltså nöja sig med
den enklare ekvationen (23). Kurvan (23) som
2 okt. 1943
E 161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
