Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
konflikt. Härigenom har hela avtals- och
lönepolitiken lagts i SAF:s hand.
Landsorganisationen
Landsorganisationen var till ingången av förra
året mycket kraftigt decentraliserad. Detta
förhållande upphörde emellertid då LO:s stadgar
1941 ändrades på grundval av den s.k.
15-manna-kommitténs förslag. Vid denna kongress antogs
även 15-mannakommitténs förslag till
normalstadgar för fackförbunden och fackföreningarna.
Tidigare hade LO icke någon stadgeenlig
befogenhet att blanda sig i förbundens lönepolitik
utan hade endast att lämna ekonomiskt bidrag
vid vissa slag av konflikter, lockouter av viss typ
och vissa slags strejker. Genom den nämnda
ändringen av stadgarna ökades LO:s inflytande i
förhållande till fackförbunden, liksom dessas i
förhållande till fackföreningarna, medlemmarna.
I syfte att skärpa centraliseringen inom
fackförbunden har det i de nya stadgarna bestämts,
att medlemskap i LO kan vinnas eller bibehållas
endast under förutsättning att vederbörande
organisation i sina stadgar upptar bestämmelse om
"rätt för organisationens styrelse eller
förbundsråd, där sådant finnes, att träffa slutligt
avgörande ifråga om uppsägning av kollektivavtal,
antagande eller förkastande av förslag till sådant
avtal samt om vidtagande av stridsåtgärd".
Detta är de s.k. normalstadgarna och de äro
mycket betydelsefulla. Det var tidigare mycket
vanligt att det fanns förbund under LO, vilkas
stadgar gjorde det möjligt för enskilda
fackföreningar att sätta i gång en strejk eller framställa
krav på avtal, utan att förbundets styrelse hade
lämnat sitt godkännande härtill. Ändringen
innebär således en avgjord förbättring.
Dessa nya stadgar, som trädde i kraft den 1
januari 1942, medföra en ganska stor maktökning
för LO i förhållande till fackförbunden och för
dessa i förhållande till deras medlemmar. Trots
de genomförda ändringarna är LO:s inflytande på
arbetarsidan likväl betydligt mindre än Svenska
Arbetsgivareföreningens inflytande på sina
medlemmar.
Arbetsgivareorganisationernas uppgift
Den viktigaste uppgift, som påvilar SAF och
dess underavdelningar, är att på
förhandlingsvägen försöka att i godo åstadkomma
kollektivavtal och bilägga tvister angående sådana avtal.
Den redogörelse för detta arbete, som nu skall
lämnas, avser endast förhållandet till
kroppsarbetarna, då några förhandlingar med andra
kategorier anställda knappast ha förekommit sedan
1937, då lagen om förenings- och
förhandlingsrätt trädde i kraft.
Det finns emellertid en del avtal med anställda,
men dessa ha hittills icke avsett någon reglering
av lönerna utan endast av arbetet, dvs. sådana
frågor som sjukersättning, semester, de
anställdas skyldigheter vid konflikt o.d. Enligt SAF:s
åsikt passar det för denna grupp av arbetare icke
med en kollektiv reglering av lönerna på grund
av den stora skillnaden i kvalifikation mellan
högre och lägre funktionärer.
Beträffande förhandlingsarbetet, måste man
skilja mellan tvister angående upprättandet av
nya avtal, de s.k. intressetvisterna, och tvister som
avse tolkning och tillämpning av redan gällande
avtal, rätts- eller tolkningstvister.
Innan frågan om själva förhandlingsarbetet
behandlas, bör det kanske sägas några ord om
kollektivavtalet. Det är en form av uppgörelse, som
slagit igenom i vårt land såsom i intet annat land,
möjligen med undantag för vårt grannland i
väster.
Kollektivavtalen
De svenska kollektivavtalen slutas mellan
topporganisationerna, LO och SAF. Mellan dessa båda
förbund fanns det icke några avtal, innan
huvudavtalet, som var det första, och ramavtalet, som
var det andra, träffades. Alla andra avtal äro
mellan förbunden frivilligt träffade
kollektivavtal. De två förstnämnda avtalen ha en
egendomlig struktur. I och för sig binda de nämligen
icke vare sig arbetsgivarna eller arbetarna. De
innefatta endast en förbindelse att
rekommendera dessa avtal till antagande av olika parter på
bägge sidor. För att ge en föreställning om den
utbredning, som kollektivavtalet har fått i vårt
land, kan nämnas, att det enligt den officiella
statistiken fanns över 13 000 sådana avtal år 1940.
vilka omfattade mer än 55 000 arbetsgivare och
mer än 1 miljon arbetare — förutom alltså de
avtal, som finnas med de anställda. Inom den
egentliga industrien finns det 3 000 avtal, som beröra
30 000 arbetsgivare och mellan 600 000 och
650 000 arbetare.
Intressetvister
Den stora huvudmassan av de svenska
arbetarna sortera f.n. under riksavtal, dvs. avtal som
omfatta alla företag i landet inom branschen.
Förhandlingar om kollektivavtal försiggå numera
genom förbunden, alltså yrkesförbunden på
arbetsgivaresidan och fackförbunden på
arbetarsidan.
När det skall förhandlas om mera betydande
avtal, särskilt större riksavtal, brukar man
numera anmoda någon opartisk person att fungera
som ordförande, vanligen någon förlikningsman
eller landshövding. I de fall då vid förhandlingar
och kollektivavtal fara för konflikt synes
föreligga, är det som bekant statsmakternas
skyldighet att ingripa genom förlikningsmannaväsendet.
Förlikningsmannen i distriktet eller den av
regeringen förordnade inbjuder då parterna till
medling. Nu förhåller det sig emellertid så, att ett
medlingsförslag kan förkastas av arbetarna,
medan delegater på arbetsgivaresidan ha fullmakt att
träffa avtal. Som en följd härav har man på
sistone kommit in på en förhandlingsform, som
måhända har framtiden för sig. Denna kallas
förhandsförhandling och innebär, att man utan
uppsägning av kollektivavtalet försöker att genom
jämkningar komma fram till ett nytt avtal. För
att komma därhän, enas man om att förskjuta
uppsägningsfristen. Denna förhandlingsform har
av SAF hälsats med stor glädje, därför att den
I 14
6 febr. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
