Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
kanske härvid faktoranalysen. Denna avslöjar
förekomsten av gemensamma, betydelsefulla
faktorer i olika prövningsserier, vilka även med
korrelationsräkning icke alltid ge sig till känna.
Det ligger nära till hands att tänka sig en
annan sådan typologi, uppbyggd på en
egenskapsuppdelning efter graden av egenskapernas
mätbarhet. Ju enklare mätbarhet desto enklare
fysiologiskt betingad, mera fysisk måste egenskapen
vara, och ju svårare åtkomlig, desto mindre
fysiologiskt betonad eller mindre fysisk måste
förmågan vara, ända fram till den helt omätbara,
rent andliga kraft, vilken ger sig till känna i t.ex.
konstnärens inspiration till ett fullödigt verk.
Svårigheten ligger emellertid däri, att framdeles
nya mätmetoder kunna visa mätbarheten av nu
till synes omätbara egenskaper, t.ex. bland
in-stinktbetonade anlag, såsom passion,
sensationslystnad, vissa känslor. Systemet skulle därför
knappast kunna bli fast, men kanske detta icke
skulle vara ett hinder för användbarheten utan
t.o.m. visa sig vara en styrka.
Till ett "övermedvetet" och omätbart område
skulle då hänföras även sådana egenskaper som
rättskänsla, humanitetskänsla, sympati, osjälvisk
kärlek — och deras motsatser. Sådana egenskaper
kan tydligen vilken som helst människotyp
utveckla och till högst variabel styrka, men just
härigenom äro de av utomordentlig betydelse för
såväl individen själv som hans arbetsresultat.
För bedömning av sådana anlag äro vi alltjämt
hänvisade till den subjektiva uppfattningen, men
det är uppenbart av värde, att vad som skall
subjektivt bedömas får en fullt klar definition
och väl skiljes från det, som skall mätas. Varje
sådan anlagsegenskap bör tydligen bedömas för
sig, i skala 1—10, och sedan matematiskt
behandlas precis som övriga anlag. Det är blott att
erinra sig, att här saknas mätning, och att
säkerheten således är helt beroende av möjligheten att
bedöma och, i så fall, av bedömarens förmåga
och människokunskap.
Det subjektiva omdömet
Värdet härav är växlande dels på grund av
olika kvalifikationer hos bedömaren ocli dels på
grund av den växlande svårigheten att rätt
bedöma gradskillnader men också på grund av
nödvändigheten att rätt väga ett otal av varandra
oberoende egenskaper i olika
kombinationsförhållanden för olika personer. Detta kombinerat
med vetskapen, att i så många fall "skenet
bedrar", gör det rena subjektiva omdömet till ett
visserligen värdefullt men ofta ganska osäkert
komplement till den objektiva prövningen.
Orsaken till att det subjektiva omdömet är så
osäkert och nästan saknar förmågan att med
någon sannolikhet rangordna, är tydligen, att i
omdömet ingår så mycket av försök till personlig
värdering av personlighetens högsta väsen, som i
sig själv är omätbart. Bedömningen beror då på
den upplevelse, som den ena människan ger den
andra, och det är inte alltid som "ögat är själens
spegel", åtminstone är det inte allom givet att läsa
i den.
Slutord
Industripsykologiens uppgift måste vara alt
mäta och till sin betydelse väga alla de mätbara
mänskliga anlagsegenskaper, vilka utgöra
individens egna redskap i hans yrkesutövning. Detta
innebär skapandet av en psykofysik, som arbetar
med fysikens metoder och noggrannhet.
Genom att individen sedan placeras i ett sådant
yrke, där han genom sin anlagsutrustning kan
förväntas komma att göra högsta möjliga insats,
förhjälpes inte bara produktionen framåt, utan
människan själv ges den bästa yttre
förutsättningen för att hon skall vinna tillfredsställelse i
sitt arbete och nå den upplevelsen i sin
yrkesutövning, att hon genom sitt skapande blir en
fullgod medborgare i den stora gemenskapen.
Möjligheten av sådan lustupplevelse i arbetet
är så mycket viktigare också för arbetsresultatet,
som arbetet är av mera självständig, skapande
natur. I motsvarande grad fordras då emellertid
också mera av den inre, omätbara storhet, som
är den skapande människans adelsmärke. Här är
gränsen, utöver vilken vi icke nå. Upplevelsens
väsen, känslan, kärleken och tron tillhöra en
annan livets värld, som ligger helt utanför vårt
mätområde, men därför få vi icke frestas att
förbise deras oändliga betydelse. Industripsykologiens
stora uppgift skulle rent av kunna sägas vara att
inom industriarbetets ram skapa bästa möjlighet
att utveckla dessa gudomliga krafters spel. Det
är till sist blott dessa, som ge även
industriorganisationen dess mening — och framgång!
Litteratur
1. Ahlberg, A, Antoni, N, Kinberg, O, m.fl.:
Människokunskap och människobehandling. Stockholm 1941.
2. Anderberg, K, & Westerlund, G: Psykologisk
anlagsprövning och personurval, Stockholm 1939.
3. Anderberg, R, & Westerlund, G: Arbetsledning och
personurval, IVA handl. 1943 nr 168.
4. Brandell, G: Karaktärs- och . temperamentstyper,
Stockholm 1941.
5. Ekelöf, G: Arbetsledning, Stockholm 1940.
6. Elmgken, J: Quelques notions sur
Vélectrencéphalo-gramme humain, Göteborg 1941.
7. Ford, H: Framåt, Stockholm 1926.
8. Ford, H: I dag och i morgon, Stockholm 1927.
9. Ford, H: Mitt liv och mitt arbete, Stockholm 1926.
10. Hildage, H T, Marple, T G, & Meyenberg, F L:
The New Management, London 1938.
11. Ishihara, s: Tests for Colour-Blindness, Tokyo 1932.
12. Jacobsen, W, & Ruthquist, M: Vilket yrke passar
bästf, Stockholm 1941.
13. Jacobsen, M: Arbejdsökonomi, Köpenhamn 1942.
14. Katz, D: Gestalt-Psychologie, Stockholm 1941.
15. Katz, D: Psykologiska strövtåg, Stockholm 1940.
16. Landauer, e: "Comment j’embauche mon personnel
d’après ses aptitudes", Comité National Beige Organ, sci.,
Publ. 5, Bruxelles 1932.
17. Lersch, Ph : Der Aufbau des Characters, Leipzig 1942.
3 april 1943
I 53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
