Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
KEMI
REDAKTÖR: FRITHIOF H. STENHAGEN
Häfte 2
Årg. 73
Ytbeskaffenhetens betydelse för fasta ämnens termiska sönderfallshastighet • Några
aktuella rostskydd • Litteratur
13 febr.
1943
Ytbeskaffenhetens betydelse för
fasta ämnens termiska sönderfallshastighet
PROFESSOR J ARVID HEDVALL, LSTF, OCH CIVILINGENJÖR R HEDIN, GÖTEBORG
Iakttagelser rörande bildning och tillväxt av s.k.
etsfigurer höra till de första stadierna vid
utforskning av relationerna mellan struktur och kemiska
egenskaper hos fasta ämnen. Sedan den praktiska
nyttan blivit erkänd ägnar man sig med allt större
intresse åt denna forskning.
Den moderna kristallkemin har helt naturligt
möjliggjorts först genom metoder att studera
gitterupp-byggnaden. I det följande skola vi emellertid icke
sysselsätta oss med inre strukturkemiska frågor utan
anföra några tekniskt intressanta iakttagelser om
relationerna mellan den kemiska reaktionshastigheten
och ytbeskaffenheten hos upphettade kristaller.
Man vet numera, att ytorna på grund av sina
ytligt belägna, kemiskt omättade partiklar mer eller
mindre skilja sig i både strukturellt och kemiskt
avseende från kristallens inre. Det är nu också känt
och erkänt, att fasta ämnens specifika ytkemi även
är av synnerligen stor praktisk betydelse, emedan
alla angrepp, sönderdelningsprocesser eller
sorptions-artade processer i den förhandenvarande miljön
givetvis börja på ytan resp. helt äga rum därstädes.
Det är således både i kristallografiskt och kemiskt
avseende betydelsefullt att lära känna ytornas
egenskaper. En normal ytstruktur (dock alltid
avvikande från den inre) förekommer helt naturligt endast
vid lägre temperaturer, vid vilka den karakteristiska
atombesättningen ännu består och icke stores av
diffusionsprocesser. Åsyftas ett klarläggande av
denna strukturs betydelse för ytaktiviteten, måste
sådana undersökningar utföras på ytor, som äro så
homogena som möjligt även från aktivitetssynpunkt.
Av viktiga kemiska undersökningar i ny tid rörande
dylika relationer kunna t.ex. följande nämnas.
Tammann1 och medarbetare ha i sina allmänt kända ar-
i G Tammann, Lehrbuch d. Metallographie (Voss,
Leipzig, 1923), 348—353 ; G Tammann och W Krings, Z. anorg.
allg. Chem. 11,6 (1925), 420.
DK 541.127
beten redogjort för resistensgränser och
skyddsver-kan genom icke angripbara komponenter vid
legeringar, Goetz,2 Traube3 och medarbetare ha
undersökt inverkan av den för ytorna karakteristiska
blockindelningen och ha därvid påvisat betydelsen av
dylika enheter vid angrepp av lösningsmedel på
metaller. Viktiga äro i dessa samband även de nyare
arbetena av Stranski4 rörande kristalltillväxtens
mekanik och av Bernal5 rörande betydelsen av
geometriska faktorer för reaktionsförloppet i system med
fasta ämnen.
Även arbeten av Bugakow och Aminoff äro här
av intresse. Bugakow och Breschnewa0 studerade
sambandet mellan diffusionshastigheten i metaller och
den kristallografiska orienteringen samt konstaterade,
att diffusionshastigheten hos Hg i monoklina
kristaller av Cd och Zn har ett minimivärde vinkelrätt mot
basytan. En maximalhastighet fastställdes parallellt
med denna yta. Med stigande temperatur minskade
emellertid som väntat inflytandet av riktningen tack
vare ökad diffusion. Aminoff7 kunde med olika
substanser påvisa, att även avdunstningen är
rikt-ningsbetonad. Han upphettade t.ex. av rombiskt
svavel slipade kulor i vakuum vid 100°C och fastställde,
att de mest stabila ytorna utbilda sig efter hand, och
att det därför föreligger reciprocitet mellan
avdunst-nings- och tillväxtföreteelser hos kristaller.
Antingen det rör sig om katalytiska förlopp eller
3 Jfr t.ex. A Goetz, Phys. Rev. (2) SS (1930), 193.
3 I Trauhe, P Klein och W v. Behken, Kolloid-Z. 29
(1921), 236, och Z. phys. Chem. 138 (1928), 85.
* I M Stranski och medarbetare, jfr t.ex. österr.
Chem.-Zeitung i5 (1942), 145 ; Ber. d. Deutsch. Chem. Ges. 75 (1942),
105; Z. f. physik. Chem. B 51 (1942), 319.
5 J D Bernal, Träns. Faraday Soc. SJ, (1938), 834.
6 J D Bugakow och N Breschnewa, Techn. Physics USSR
2 (1935), 435.
’ G Aminoff, Z. Krist. 65 (1927), 632; jfr även 61 (1925),
373 o. 65 (1927), 23.
13 febr. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
