Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
üvre värmevärde,
kcal/Nm3 ........... 4 050 4 650 4 970 5 820
Undre värmevärde,
kcal/Nm3 ........... 3 790 4 240 4 520 5 280
HoS vol-% i rengasen .. 0,03 0,01 0,07 0,01
CO2 vol-% i rengasen . . 4,5 10,0 4,7 9,0
O2 vol-% i rengasen . . 0,4 0,3 0,5 0,1
CO vol-% i rengasen .. 1,5 1,1 2,1 0,8
H2 1/Nm3 i rengasen . . . 1 613 2 000 2 009 2 276
N2 1/Nm3 i rengasen ... 619 515 524 422
Hs : N2 i rengasen ..... 2,6 3,9 4,0 5,4
Den ovan relaterade undersökningen ger vid
handen, att den vid skifferoljeverk enligt system
Bergh utvunna destillationsgasen torde väl lämpa
sig för bearbetning till syntesgas för
ammoniak-framställning. Den på detta sätt framställda
ammoniaken kan sedan omvandlas till salpetersyra.
Fig. 5. Samband mellan volymförhållandet th : N» och
ren-gasens övre värmevärde. Av diagrammet framgår, att det
optimala volymförhållaMet lh : Na 3,5 föreligger vid ett
övre värmevärde av ca 4 500 kcal/Nm3. Detta motsvarar en
normal genomsnittsgas vid Flottans Skifferoljeverk.
Den svenska läkemedelstillverkningen,
speciellt med hänsyn till självförsörjningen
CIVILINGENJÖR SVEN TELENIUS, STOCKHOLM
(Forts, från s. 32)
En annan betydande grupp antipyretika
utgöres av pyrazolonerna, till vilka främst räknas
Antipijrin och Amidopyrin (fig. 6). Till grund
för framställningen av pyrazolonderivaten ligger
Knorrs bekanta syntes ur fenylhydrazin och
acetättiksyraetylester, vilken ger
metylfenyl-pyrazolon, modersubstansen för de medicinskt
använda pyrazolonerna. Fenylhydrazin
framställes på vanligt sätt genom diazotering av anilin,
medan acetätlikestern erhålles ur etylacetat och
metalliskt natrium. Metylfenylpyrazolon kan
även erhållas, om man utgår från genom t.ex.
ur alkohol syntetiserad krotonaldehyd, vilken
oxideras till krotonsyra och i likhet med
acetättik-estern vid reaktion med fenylhydrazin ger
pyra-zolon. Denna metyleras därpå med t.ex.
metyl-klorid till dimetylfenylpyrazolon, som utgör det
kända Antipyrinet.
Ett annat mycket använt pyrazolonderivat är
Amidopyrin, dimetylaminoantipyrin, som
lämpligen kan framställas ur Antipyrin genom
amine-ring och metylering, antingen genom att
reducera nitrosoföreningen med t.ex. zink och
ättiksyra eller med bisulfit till motsvarande
sulfitförening, varefter metyleras med formaldehyd och
myrsyra.
Kemoterapeutika
Sedan upptäckten av Salvarsan torde ej något
kemoterapeutikum ha fått ett så entusiastiskt
dk 615.45(485)
mottagande som den av Domagk som Prontosil
lanserade sulfanilamiden och dess varianter.
Säkerligen ha tills dato 3 000—4 000 olika
sulfanil-amidderivat prövats gentemot sjukdomsalstrande
bakterier, främst mot pneumokocker,
streptokocker och gonokocker, men endast ett ringa fåtal
spela någon roll inom medicinen, nämligen
förutom sulfanilamiden, som kan betraktas som den
effektbärande gruppen, även Sulfapyridin,
Sulfa-ticizol och Sulfciguanidin, vilka till sina verkningar
förete vissa olikheter, som dock ej här skola
närmare beröras. Däremot kan det vara av intresse
att granska våra möjligheter att framställa dessa
livsviktiga läkemedel för bekämpandet av
infektioner, fig. 7.
Från bensol via nitrobensol och anilin erhålla
vi acetaniliden, som med klorsulfonsyra ger
p-acetamidobensolsulfonylklorid. Denna
överföres till amid medelst ammoniak och ger efter
förtvålning med syra eller alkali
p-aminobensol-sulfonamid, vanligen förkortat till sulfanilamid
eller sulfonamid. På grund av vissa olägenheter,
som vidlåda detta preparat i medicinskt avseende,
har man alltmer övergått till att använda de båda
andra här visade sulfonamiderna, sulfapyridin
och sulfatiazol. Den förra framställes av pyridin
genom behandling ined natriumamid till
amino-pyridin. den senare ur aminotiazol. som erhålles
på två sätt, antingen ur ß-dikloretyleter
genom klorering av dietyleter samt en därpå
följande ringslutning med tiokarbamid eller genom
K 40
15 maj 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
