Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
o
/y\cu3
\/\/ NH • SO2 \ />NH2
o
Fig. 26. Sulfametylnaftokinon.
Sjögren och medarbetare och även Willstaedt
omtala föreningar mellan metylnaftalin eller
osubstituerad naftokinon och
sulfanilamid-deri-vat. Som exempel härpå kan anföras
2-metyl-l-sulfanilamidonaftalin, fig. 27. Dessa äga
kemo-ferapeutisk effekt ehuru svagare än
sulfanilami-den. Om deras effekt vid tbc är ännu ingenting
publicerat.
NH • SO2 ^>NH2
f^CHa 7
\/\/
Fig. 27. Metyl-sulfanilamidonaftalin.
Sulfanilamid-derivatens verkningsmekanism
Stamp, Fildes och Woods i England samt Kuhn
i Tyskland ha visat, att p-aminobensoesyra, fig.
28, förekommer både i jästceller och i patogena
mikroorganismer och att denna syra verkar som
en slags ämnesomsättningsfaktor för dessa
organismer, utan vilken de icke kunna existera.
Ami-nobensoesyran är för dess organismer en
essen-tiell metabolit. Den nära släktskapen i
konfigurationen mellan denna förening och sulfanilsyran
framgår av fig. 28 och 29.
NH2 +
/\
\/
/C
HO O
Fig. 28. p-Aminobensoesyra.
NH2 +
/S\
OH O
O
Fig. 29.
p-Aminobensol-sulfonsyra. Sulfanilsyra.
Nämnda författare ha med ledning härav
uppställt den arbetshypotesen, att
sulfanilamidför-eningarnas växthämmande och bakteriedödande
verkan skulle bero därpå, att de på grund av sin
nära kemiska frändskap (basisk och sur grupp i
paraställning, polarbyggnad av molekylen, fig. 27
och 28) med p-aminobensoesyran, ha förmågan
att störa jämvikten i ett för bakterierna livsviktigt
enzymsystem, ur vilket p-aminobensoesyran
uttränges från mikroorganismens yta eller plasma.
Detta betyder ett djupt ingrepp i bakteriernas
ämnesomsättning och leder till deras undergång.
För att hämma p-aminobensoesyrans verkan är
den 3 000—25 000-faldiga koncentrationen av den
baktericida substansen nödvändig i vävnaderna
eller i cellerna.
Denna teori har vunnit stort beaktande samt
utvidgats av andra forskare och även blivit
vägledande för vidare undersökningar beträffande
sul-fanilamidernas verkningsmekanism och
bakteriestammarnas olika motståndskraft. Denna nya
förträngnings- och hämningsprincip kan även vara
vägledande vid synteser av nya kemoterapeutica.
p-aminobensoesyrans antisulfanilamideffekt
synes vara bunden till det förhållandet, att den har
en aminogrupp i paraställning till
karboxylgrup-pen och att dessa grupper äro bundna direkt till
bensolkärnan. Orto- eller metaaminobensoesyra
har icke denna effekt.
Ett intressant förhållande i detta sammanhang
är, att den förut omnämnda
aminometylsulfanila-miden, där aminogruppen ej är bunden direkt vid
bensolkärnan, icke hämmas i sin verkan av
p-aminobensoesyra, och så är icke heller fallet med
de vanliga antiseptica såsom kloramin,
bensoe-syra, kresol etc. Därav framgår att dessa
föreningar måste ha en annan verkningsmekanism
än sulfanilamiden och dess derivat. En annan
egenskap, som skiljer sulfanilamiderna från
vanliga antiseptica, är att de i baktericid verksam
koncentration varken skada leukocyter eller
vävnadsceller. Fildes och Woods teori kan också ge
en förklaring till olikheten i resistens hos olika
bakteriestammar, beroende på den mängd
p-aininobensoesyra, som de kunna producera, och
att en omstämning i bakteriens enzymreaktion
under inflytande av sulfanilamiden har ägt rum,
som gör att den blir mera kemoresistent. Likaså
belyser den det förhållandet, att vid in
vitro-försök en viss latenstid måste förflyta, innan verkan
sätter in. Härifrån skiljer sig
aminometylsulfa-nilamiden principiellt, i det att den verkar på
bakterierna in vitro utan latenstid.
Att exempelvis tuberkelbacillen icke påverkas
av sulfanilamidderivaten, sammanhänger
säkerligen med andra förhållanden. Tuberkelkapselns
hölje kan ha betydelse. Tuberkelbacillen har
förmodligen en annan metabolit än
p-aminobensoesyran etc. Vid infektionssjukdomar orsakade av
virus har man ej heller kunnat konstatera någon
säker kemoterapeutisk effekt med
sulfanilamidderivaten.
Penicillin
På senaste tiden har man i England ocli
Amerika ur vissa mögelsvampar, Penicillium-arter,
under speciella växtförhållanden lyckats få fram
antibakteriella substanser med utomordentlig
antiseptisk verkan. En av dessa benämnes Penicillin,
som isolerats redan 1929 av Fleming men nu
erhållits i renare form genom kromatografisk
analys. Nyligen har man ur samma penicilliumart,
Penicillium notatum, isolerat en annan än mer
verksam bakteriostatisk substans betecknad
No-tatin. Den verkar endast i närvaro av syra och
11 dec. 1943
K 87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
