Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
instruktiv redogörelse för sjökrigsmaterial och
skeppsbyggnad under denna tid, varifrån rikare källmaterial
finnes. Han omnämner hur Gustav II Adolf bygger upp
en ny flotta samt berättar om drottning Kristina, då hon
1644 besökte Dalarö och såg flottan passera under
svällande segel med kanonportarna hotfullt öppna, att hon
då betagen skall ha utropat: "Se där flyter min krona
på vattnet." Under hennes tid byggdes åtskilliga
örlogsskepp, däribland regalskeppet "Äpplet", som förde 74
kanoner i tre lag och hade en besättning av ca 400 man.
Ett annat var 50-kanonskeppet "Amarant", känt icke minst
genom den utomordentligt vackra modell därav, som
finnes i Sjöhistoriska Museet (fig. 3). Vid sin tronbestigning
mottog Karl X Gustav i runt tal 45 stridsfartyg med en
sammanlagd bestyckning av ca 1 635 kanoner. Av dessa
skepp voro dock en del föråldrade. Ett antal nya
örlogsskepp byggdes under denne konungs korta regeringstid,
och vid hans död 1660 funnos 30 stridsfartyg med inalles
1 276 kanoner. Börjeson ingår även närmare på
1600-tals-skeppens storlek och byggnadsmetoderna samt återger ett
par intressanta "bestick" från 1625 och 1631, visande
huvuddimensioner på skrov och bygnadsdelar till några
fartyg. Han behandlar också utländskt, särskilt engelskt och
holländskt, inflytande på svenskt skeppsbyggeri under
denna tid samt omnämner, att Karl X Gustav, kanske mest
av politiska skäl, ville bryta med allt vad holländskt
hette, vilket dock ifråga om skeppskonstruktionen icke
vidare tycks ha lyckats (fig. 4).
Konteramiral Gunnar Unger skildrar därefter
"örlogsbaser och varv fram till Karlskronastationens
grundläggning". Han nämner därvid först, att den redan under Erik
XIV:s regering påbörjade överflyttningen av Stockholms
skeppsgård från kungliga slottets omedelbara grannskap
till den mitt emot belägna Käpplingeholmen, sedermera
och intill 1640-talets slut benämnd Skeppsholmen
(nuvarande Blasieholmen), vid ingången av perioden 1612—1679
redan i stort sett var avslutad. Unger lämnar sedan intressanta
uppgifter om varvsanläggningarna i Stockholm, om
Älvsborgs skeppsgård och Masthuggsvarvet i Göteborg, om
Kalmar, som var flottbas på 1670-talet, samt om
förberedelserna för Karlskronas anläggning m.m.
Kommendörkaptenen, greve E Spens behandlar
ingående och medryckande "Sjövapnets bemanning och livet
ombord och i land under stormaktstiden fram till 1679",
varefter docenten Erik Jonson skildrar "Styrmanskonsten i
Norden fram till 1600-talets slut" och konteramiral Unger
redogör utförligt för "Svenska flottans sjötåg 1611—1679".
Även en artikel av fil. dr Torsten Lenk om "Svenska flag-
Fig. 3. Den rikt skulpterade akterspegeln på Sjöhistoriska
Museets modell "Amarant".
gans uppkomst och äldsta historia" må framhållas. Däri
nämnes att de första kända uppgifterna om det gula
korset i flaggor och fanor härröra från Erik XIV:s tid.
Tidigare användes på skeppen bl.a. flaggor med blå och vita
horisontalt gående ränder.
Verket har en förnämlig typografisk utstyrsel, och
illustrationerna stå på höjden av vad modern
reproduktionskonst kan åstadkomma. Envar med intresse för Sveriges
sjöförsvar, som kan disponera ett par hundra kronor för
ändamålet, bör passa på att anskaffa detta enastående
marina praktverk. N Lll
Fig. 4. På denna svenska ritning (från år 1660) till en pinass om 18 kanoner anges köllängden vara 62’,
alltså ca 17,5 m. Skrovets bredd i vattenlinjen är något över 5,5 m (Riksarkivet, Stockholm).
S 60
20 nov. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
