Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Fig. 1. Schematisk biM av de olika klasserna av flygplatser,
dels med kvadratisk form oeh dels med cirkelform. På de
cirkelformiga flygplatserna ha minimifordringarna på fria
startbanor angivits (1932 års bestämmelser).
Viel landning skall ett flygplan i samma
motvind efter rullning stanna på kortare sträcka än
300 m (för flygplan under 3 000 kg totalvikt —
250 m).
För flermotoriga långdistansflygplan kunde
emellertid vederbörande myndfghet medge
undantag från dessa bestämmelser; dessa flygplan
skulle hänvisas till särskilda för dem
iordningställda flygplatser.
De civila flygplatser, som åren 1932—1936
iordningställdes såsom hjälplandningsfält för de
enmotoriga postflygplan, vilka nattetid skulle
färdas med post efter luftfartslederna Stockholm
—Malmö och Göteborg—Malmö, byggdes främst
för att tillgodose dessa enmotoriga flygplantyper
och gåvos en storlek i alla riktningar av minst
500—600 m.
Luftfartsmyndighetens år 1932 utgivna
klassificering av de svenska flygplatserna framgår av
fig. 1 och 2.
Ungefärligen vid denna tidpunkt hade
emellertid två viktiga milstolpar passerats inom flygets
utveckling. Flermotoriga maskiner hade sedan
några år varit i bruk och befunnits öka drift-
säkerheten. De hade sådana egenskaper att
något behov av på 50 km avstånd utbyggda
hjälp-landningsplatser knappast erfordrades för dem.
Vidare hade instrumentutrustningen och
piloternas utbildning fullbordats därhän att flygning i
mörker inte längre innebar några allvarliga
svårigheter. Snart hade man även möjligheter att
med tillfredsställande säkerhet navigera i och
ovan molnen, dvs. utan marksikt. Resultatet
härav blev att när trafiken 1936 öppnades med
flermotoriga landflygplan mellan Stockholm och
Malmö så navigerade dessa i vanliga fall direkt
mellan de båda orterna och föjde icke den just
färdiga luftfartsleden. Vid en molnhöjd av ett
par hundra meter ei\bjöd det inga svårigheter alt
starta och landa i Bromma resp. Bulltofta, och
den mellanliggande distansen flögs ovan molnen
som "solskensflygning".
Flera av de utländska flygplan, som efter
Brommas öppnande började trafikera vårt land,
hade emellertid sämre startegenskaper än de äldre
planen, och den väsentligt ökade flyghastigheten
ställde ökade krav på reservutrymmen vid
flygplatserna. Är 1936 erfordrades också en
rullningssträcka på ca 800 m vid de båda
huvudflygplatserna, vilka kunde uppfylla detta krav.
Nya önskemål ställdes emellertid på dessa
flygplatser. Om väderleken försämrades medan
flygplanet var i luften måste en landning under
"dålig sikt" kunna företas. Härmed förstås att
piloten med hjälp av radiopejlingar från flygplatsen
för flygplanet ovan eller i molnen i en viss
angiven kurs in mot fältgränsen i avsikt att landa
direkt efter molnpassagen. Förhållandena tillåta
därvid i regel icke det landningsvarv, som
normalt erfordras för orientering om vindriktning
m.m., utan alla direktiv för landningen ges per
radio från flygledare på flygplatsen. Detta
förfaringssätt krävde väsentligt ökade utrymmen på
flygplatserna såväl i längd- som sidled, enär
hastigheten måste hållas relativt hög och
svårigheter förelågo att bedöma exakt var planet skulle
komma att sätta sig. Nödvändigheten att landa
i vissa i förväg bestämda riktningar, dikterade
av fria utrymmet mellan hinder, sträckningen av
hårdgjorda rullningsbanor, landningsradiofyrens
huvudriktning m.m., gjorde .att sidavdriften blev
svår att bestämma. Därför krävdes ökat utrymme
i sidled. Ökad tyngd på flygplanen och krav på
att landningsplatserna skulle vara användbara
även efter starka regn tvingade till utbyggnad av
hårdgjorda rullningsbanor på de större
trafikplatserna. Bromma var på sin tid det första
europeiska flygfältet med hårdgjorda rullningsbanor.
Efter år 1936 kan man alltså säga att flyg-
Fig. 2. Fordringar pd det hinderfria område, som i
vertikalplanet skall finnas i varje startriktning (1932 drs
bestämmelser).
V 18
27 febr. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
