- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
40

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

Fig. 6. Ambassadorbron
nedmonteras.

vandlingstemperatur strax efter ingången till
ugnen och temperaturen ökar därefter med
omkring 170°C vid utgången. Härunder bildas
jämförelsevis stora likaxlade austenitkorn. Från
ugnen löpa trådarna direkt in i ett blybad med en
temperatur av mellan 450 och 500°C, beroende
på stålets sammansättning. Hela mikrostrukturen
omvandlas då till sorbit. Enstaka kristallgränser
kunna fortfarande ses i mikroskopet, men när
tråden sedermera neddragits till sin slutliga
diameter har den fått en nästan fibrös mikrostruktur.
Stålets draghållfasthet ökas genom denna process,
som kallas seghärdning eller patentering, från
omkring 10 500 kg/cm2 till 12 000 kg/cm2 och
förlängningen blir omkring 8 % på 10". Tråden
betas sedan och dras i fyra à fem drag ned till
diametern 4,91 mm. Efter galvanisering blir
drag-hållfastheten 16 000 kg/cm2 och förlängningen
6 % på 10" med en kontraktion i brottet av 40 %.
Innan materialet godtas, provas bägge ändarna av
varje ring på draghållfasthet och elasticitetsgräns.
På var tionde ring göres lindningsprov: tråden
lindas i spiral omkring en dorn, vars diameter är
fyra gånger tråddiametern. Lång erfarenhet visar,
att kalldragen tråd, som tillverkats och provats
sålunda, är absolut tillförlitlig.

Tråden för Mount Hope- och
Ambassador-broarna tillverkades emellertid enligt en ny idé.
Efter grundliga prov beslöt man att i stället för
den förut alltid använda seghärdade och
kalldragna brotråden använda en tråd av samma
grundmaterial, men som erhållit sin slutliga
hållfasthet ej genom upprepad dragning utan genom

en särskild härdning strax före galvaniseringen.
Tråden valsades ända till 5,7 mm diameter av
basiskt stål med 0,80 % C, 0,40 % Mn, 0,20 % Si
och 0,02 % P och S. Denna valstråd erhöll en
eller högst två kalldragningar till
färdigdiametern 4 91 mm. Därefter löpte tråden genom fyra
omkring 3 m långa blybad. I det första badet
förvärmdes tråden till något under och i det andra
upphettades den till 110°C över stålets
omvandlingstemperatur. Härigenom omkristalliserades
stålet till austenitisk struktur. Därefter löpte
tråden till det tredje, omkring 170°C kallare
blybadet. Det fjärde blybadet hade samma
temperatur som det andra. Trådarna avkyldes därefter
i en oljetank med temperaturen 105 à 135°C och
passerade därefter ett långt blybad med en
temperatur av omkring 440°C. Efter luftkylning
doppades tråden i bad med varm utspädd
saltsyra, vatten och lödvatten och passerade slutligen
genom smält zink av 450°C temperatur för
galvanisering. Efter luftkylning kyldes tråden i
vatten, passerade en solenoid för magnetisk
provning, passerade alla andra vanliga prov samt
spolades på trummor för leverans till broplatsen.
Hållfastheten utgjorde då 16 000 kg/cm2,
förlängningen 6 % och kontraktionen 38 %. Mount
Hope-tråden kalldrogs alltså icke för att uppnå
ökad hållfasthet, den ökade hållfastheten
åstadkoms genom härdningsproceduren. Även på
härdad ståltråd, som är ett mycket ofta använt
material för vanliga fjädrar, finns betydande
erfarenhet. Ett likartat material, ehuru kallvalsat
och härdat, har länge använts till fjädrar i
klockor och grammofoner.

Vad var orsaken till att den nya härdade
tråden, som med glans klarade alla de vanliga
proven och dessutom andra prov, så kapitalt kunde
misslyckas i praktiken? Man kan ta fasta på
följande omständigheter. För det första krävdes tid
för trådbrottens utbildning. För det andra
fortsatte trådbrotten när belastningen minskade och
upphörde först då trådspänningen sjunkit med
omkring 20 %. För det tredje var påkänningen
i kablarna endast 2 300 kg/cm2 då de första
trådbrotten upptäcktes. Jämför man denna siffra med
den tillåtna påkänningen 5 500 kg/cm2,
sträckgränsen 13 500 kg/cm2 och brottpåkänningen
15 500 kg/cm2, ser man att trådarna brusto vid
en sjundedel av brottpåkänningen. För det fjärde
voro brotten lokaliserade. De uppstodo nästan

Fig. 7. Ambassadorbrons
kablar nedmonteras.

Fig. 8. Mount
Hopebron efter
ombyggnaden.

V 40

27 febr. 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:42:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943v/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free