Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk. Tidskrift
skulle bli en järnväg. Påtagligt var emellertid
att en dylik tarvade längre anläggningstid och
krävde mer svàranskaffbara material.
Fraktkostnaderna skulle också bli högre.
Med tanke på landets försvarsberedskap var det
nödvändigt att malmtransporterna blevo
säkerställda. Industrikommissionen intresserade sig
därför för linbanans tillkomst och träffade ett
avtal med bolaget, som underlättade
linbaneprojektets tillkomst. Detta avtal godkändes av
regeringen den 21 februari 1942.
Stakning
Redan medan ifrågavarande förhandlingar
pågingo, hade arbetena ute på marken igångsatts.
Stakningarna hade sålunda efter gjorda
rekognosceringar påbörjats så smått i december 1941
och igångsattes för fullt i januari 1942.
Banans sträckning bestämdes av det
linbane-tekniska kravet, att en dragsektion skall vara en
rak linje och att dennas längd ej bör överstiga
13 km. Banan skulle från en punkt på Bolidens
bangård gå över Storberget till Renström i
omedelbar närhet av en där befintlig provbruten
fyndighet. Från Renström, där driv- och brytstation
skulle byggas, gick stakningen mot Åsen. På
vägen mot Åsen passeras Skellefte älv på ett
429 m spann. Vid Åsens driv- och brytstation
viker banan något norrut för att efter passerandet
av norra stambanan och strax därefter Malån nå
 |
| Fig. 1. Schematisk karta över linbanans sträckning. |
Bjurfors. Där äger staten en av Bolidenbolaget
genom legoavtal driven koppargruva. Från
Bjurfors sätter linbanan kurs mot Mensträsk, där
några av bolaget ägda fyndigheter äro belägna,
över sjön Mensträsk bär det sedan iväg mot
Rakkejaur, en av staten och Boliden gemensamt
ägd gruva. Banan går därifrån i sydvästlig
riktning mot en bryt-, driv- och pålastningsstation i
Strömfors, där malmerna från nickelgruvan
Lainijaur och statens koppargruva i Adak skall
pålastas, sedan de per bil transporterats dit resp.
40 och 60 km. Ytterligare en driv- och
brytstation har därutöver måst anordnas, innan
slutmålet Kristineberg kunde nås. Denna
mellanstation placerades i byn Ytterberg och är den
enda station, som ej fyller någon annan funktion
än som ren driv- och brytstation. Mellan denna
station och Kristineberg finnas de största
höjdskillnaderna och de längsta sammanhängande
myrarna. En enda av myrarna på denna sektion
är 1 200 m lång och vid nedgången från
Hornberget faller banan 140 m på 1 km.
Nu voro alltså förutom ändpunkterna Boliden
och Kristineberg även de mellanliggande sju
punkterna fixerade. De åtta raklinjerna, vardera
på ca 13 km, skulle nu snarast möjligt dras
upp i terrängen, se fig. 1.
Dagarna voro korta. Vid gynnsamt väder var
det knappast stakningsljust mer än under högst
5 timmar och kylan var ytterst besvärande. Man
fann då på metoden att utföra stakningen mot
vertikala ljusknippen från strålkastare, som
placerades i banans brytpunkter. Riktningarna
togos in med teodolit. Vi hade beräknat, att denna
inriktning skulle vara gjord på fem, högst sex
nätter. Men dels visade det sig, att under vissa
nätter, aldrig så klara, var luften så fylld av
iskristaller, att ljuset reflekterades och fick så stor
utbredning, att inriktning var omöjlig, dels gjorde
kylan, att det blev svårt starta motorerna till
lys-generatorn. Det hela tog därför icke mindre än
14 dagar.
Stakningarna bedrevos samtidigt på alla de åtta
sektionerna och leddes av en ung lantmätare.
Stakningen handhades på varje sektion av en
ingenjör eller schaktmästare. Tre teodoliter och
fem stakningsinstrument stodo till förfogande och
sammanlagt uppgick stakningslagens arbetsstyrka
till ca 120 man.
I intet fall nådde den första stakningen exakt
den avsedda brytpunkten. Resp. linjer måste
därför avpålas, varefter renstakning omedelbart
vidtog.
I samband med första stakningen gjordes
också längdmätning och avvägning samt uppritades
"råprofiler", vilka allteftersom de blevo färdiga
sändes ned till Nordströms Linbanor, så att de
kunde börja med de preliminära
balanserings-arbetena.
Efter renstakningen följde en noggrann
längdmätning och avvägning. Protokollen hämtades
varje kväll in från linjen med personbil, och
pro-filritningsarbetet pågick dag och natt i skift.
Den 27 mars voro alla renstakningsprofiler
klara och nedsända till Nordströms Linbanor.
Profilerna äro ritade i samma längd- som höjd-
V 66
28 aug. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:42:55 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943v/0070.html
