Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Flänsdelarna e och / äro redan vid fabrik
utförda med tät, enligt särskilda grunder
beräknad spikning. Urtagen g samt ekklotsen h i fig.
9 b markera schematiskt en anordning för
överförande av horisontalkraften från balken A till
B. Vanligen utföres dock denna anordning
tekniskt på ett något annorlunda sätt.
Hörnkonstruktionens statiska verkningssätt
iramgår schematiskt av fig. 9 b. De av momentet
i balkdelen A vållade flänskrafterna Vi och V2
angripa varje spik s med delkrafter, som hållas i
jämvikt av två komposanter i de båda anslutna
panelbrädernas riktningar. Dessa komposanter
angripa i sin tur spikarna i flänsdelarna e och /
och dessa resp. flänsdelar, vilka krafter
sammansättas till resultanter, som hållas i jämvikt
av flänskrafterna H1 och H2, motsvarande
momentet i balkdelen B. På detta sätt överföres
betydande moment genom hörnkonstruktionen
enbart genom tryck- och dragkrafter i
diagonalpanelernas bräder inom fyrkanten cedf. Enklare
kan saken uttryckas så, att flänsarna, c, e, d, f
tillsammans med diagonalpanelbräderna inom
nämnda fyrkant bilda en momentstyv skiva vid
änden av balken B, till vilken skiva balkdelens
A flänsar a och b äro anslutna.
Den så erhållna hörnkonstruktionen kan i de
flesta fall göras fullt jämnstark med de anslutna
balkdelarna, och hörnet får likväl mycket
begränsade dimensioner. Hörnförbindningens
böjningshållfasthet och spänningsfördelningen i
hörnet, som i sin tur inverkar på lämpligaste sättet
för spikningens utförande, beror på flera
faktorer. Den teoretiska beräkningsmetoden för en
dylik hörnförbindning har experimentellt
kontrollerats genom undersökningar, som i princip
utförts i enlighet med det i fig. 10 schematiskt
visade arrangemanget. Den av två balkdelar A och
B bestående hörnkonstruktionen har böjningsfast
förenats med en tredje "hjälpbalk" H, varefter
den sålunda bildade C-formiga provkroppen
inmonterats i en provpress, där den utsatts för
belastningen P. Avståndet q är så avpassat, att
relationen mellan hörnmomentet P • q och den axiella
kraften i balkdelen A överensstämmer med det i
den verkliga konstruktionen uppträdande farli-
Fig. 10. Provning av
hörn/örbindning.
gaste belastningsfallet. Belastningen P har
därefter successivt stegrats till brott. Är
hörnförbindningen riktigt utförd, sker brottet i regel som
krossning av någon av de till hörnet anslutna
balkarnas tryckta flänsar.
Som exempel på en större dylik undersökning
har tagits hörnkonstruktionen vid byggnaden i
fig. 15, där den bärande konstruktionen utgöres
av en treledsbåge med 30 m spännvidd.
Maximalmomentet i hörnet utgjorde i detta fall vid
provningen 128 tm, då provningen måste avbrytas
utan att brott inträffat i den undersökta
hörnförbindningen. I detta fall inträffade nämligen
brottet vid infästningen mellan balkdelarna A och
H, då det på grund av balkdelens A nedåt
hastigt avtagande konstruktionshöjd var mycket
svårt att göra infästningen mellan A och H
jämnstark med förbindningen A—B. Undersökningar
ha vidare utförts rörande dylika
hörnförbindningar, med olika vinklar mellan delarna A och
ß, olika spikplacering i hörnet m.m.
Balklivs knäcksäkerhet
Vid höga balkar måste särskilt beaktas
balklivets knäcksäkerhet för avskärningskrafter i
balken. Förekommande avskärningskrafter
upptas av de båda diagonalpanelskikten i balken ocli
på så sätt, att det ena panelskiktet i balklivet
kommer att bli utsatt för tryck och det andra
för dragning, och när totala balkhöjden börjar
röra sig bortåt 1 m eller däröver, bli de tryckta
1" diagonalpanelbräderna i regel icke
knäck-säkra. För högre balkar anordnas därför knäck
-avstyvningar, som synes t.ex. på fig. 10 ocli 14.
Den exakta beräkningen av
knäckavstyvningar-nas inbördes avstånd och dimensioner utgör ett
synnerligen komplicerat elasticitetsproblem,
vilket även torde framgå av att motsvarande
problem vid järnbalkar, som dock i många avseen
den äro betydligt enklare, först på ett ganska sent
stadium bl.a. genom Timoshenkos arbeten
erhållit en tillfredsställande om ock appr. lösning,
ehuru även dessa problem alltjämt äro under
bearbetning. Vid här ifrågavarande träbalkar har
knäcksäkerheten för livet att börja med
behandlats enligt på visst sätt förenklade
beräkningsmetoder på säkra sidan, som successivt ersatts
med noggrannare beräkningsmetoder. Man kan
även använda modellförsök15.
I samband med utarbetandet av
beräkningsmetoderna ha utförts belastningsförsök på i vissa
fall mycket stora balkar. Fig. 11 visar ett större
sådant försök, vars storlek antydes av den
inritade figuren. Försöket har dock i verkligheten
utförts med liggande balkar. Två likadana balkar
A och B vardera med en höjd av 3,3 m och en
längd av 10 m, äro hopkopplade vid ändarna
medelst spikade träflänsar C och på mitten belastade
med hjälp av två domkrafter D av den typ, som
på sin tid användes vid Tranebergsbrons avlast-
V 88
28 aug. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
