Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
måste ge positiva värden på horisontalparallaxen.
Bildvertikalen måste därför vara nollkurvans
tangent och den funna skärningspunkten kurvans
tangeringspunkt.
Höjdmätningskorrektioner
för flyghöjden 4 000 m vid olika stråkövertäckning
Resultatet av undersökningen framgår av
kurv-diagrammen, fig. 6. Tecknen äro därvid så valda,
att de erhållna värdena direkt kunna anbringas
som korrektioner på de mätta höjdvärdena.
I stort sett ha dessa diagram, vilka äro
symmetriska omkring såväl basen som dess
mittpunkts-normal, följande gemensamma karakteristiska
egenskaper. I stereoområdets centrala del
uppträder en sänka, vilken närmar sig nollplanet utåt
bildcentra. Kurvorna byta sedan om tecken
samtidigt som de numeriskt växa utåt kanten. I
stereoområdets hörn uppträda åter positiva
korrektionskurvor, vilka numeriskt sett mycket hastigt stiga
utåt hörnen. Undersökningen är här utförd intill
avståndet 190 mm från bildcentrum, vilket är
angivet såsom gränsvärde för felteckningskurvan.
De högsta värdena för här ifrågavarande fall
uppträdde, såsom var att vänta, vid
stråkövertäckningen 75 % och uppgick för sänkan till
+ 11,1 m, för de negativa områdena utanför
bildcentra till — 6,3 m och för hörnområdena till
+ 6,9 m.
Som ett kuriosum kan vidare nämnas, att
värdet på sänkans maximala djup praktiskt taget
varierar linjärt med övertäckningsvärdena. För de
olika övertäckningarna 55, 60, 65, 70 och 75 %
äro sålunda ifrågavarande korrektioner 11,1, 10,0,
9,0, 8,0 och 7,0 m.
Av korrektionsdiagrammen framgår vidare, att
horisontalparallaxernas inverkan på en punkts
planläge saknar praktisk betydelse. Tydligen blir
korrektionen för planläget en funktion dels av
höjdkorrektionen för punkten i fråga, dels av
lutningsförhållandena hos de ljusstrålar, som
avskära ifrågavarande punkt. Då emellertid den för
praktiskt bruk väsentligaste delen av
stereoområdet befinner sig emellan bildvertikalerna genom
bildcentra Ci och Cn, vilket framgår av
diagrammen, inses att höjdkorrektionernas inverkan på
lägesbestämningen måste få ringa praktisk
betydelse. Som regel torde den komma att falla inom
toleransen för lägesbestämningen, varför varje
korrektion blir överflödig. I bildcentrum, där
höjdkorrektionen för den centrala delen har sitt
maximum, är lägesförskjutningen i planet
tydligen noll.
Inverkan av varierande flyghöjd
Som synes av ekv. (3) är dZ direkt
proportionell mot kvadraten på flyghöjden över mark.
Härav framgår, att man kan använda diagrammen
även för andra flyghöjder än den här antagna
25 sept. 1943
V 181
Fig. 6. Av Tofiogonobjektivets felteckning orsakade höjdkorrektioner (angivna i meter) vid en sträkövertäckning av a: 55 %, b: 60 %, c: 65 %, d: 70 %, e: 75 %. Den streckade
cirkelbågen i diagrammens hörn anger den begränsningslinje, intill vilken korrektionerna kunna beräknas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
