Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 8 januari 1944 - Teknisk-kommersiella synpunkter på elsvetsaggregat, av S Swerup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
TEKNISK TIDSKRIFT
till användning vid byggnadsställningar och i
större verkstäder, och av denna anledning är det
av vikt, att svetsaggregatets spänning valts
tillräckligt hög med hänsyn härtill.
Svetsförhålianden vid fortfarighet
(statisk karakteristik)
För att ge en vidare uppfattning av
svetsaggre-gatet användes ofta den statiska karakteristiken.
Detta är en grafisk framställning av förhållandet
mellan den av svetsaggregatet lämnade
spänningen och svetsströmmen i varje ögonblick under
förutsättning av fortfarighet. En sådan kurva
kan alltså uppgöras för varje inställning av
svetsströmmen. men det är vanligt, att man uppgör
dem för inställning på maximal resp. minimal
svetsström. Fig. 1 åskådliggör den statiska
karakteristiken för ett svetsaggregat på 250 A i högsta
läget, och ur kurvan kunna vi utläsa följande
värden:
V0 = tomgångsspänning vid svetsströmstyrkan 0
ampere (denna spänning måste vara
avsevärt högre än bågspänningen för att ge
säker tändning av ljusbågen),
-4i = svetsström vid 32 V bågspänning,
A2 = svetsström vid 25 V bågspänning,
A0 — svetsström vid kortslutning (spänning 0 V).
Härav framgår, att svetsströmmen blir högre ju
mindre bågspänningen är.
Svetsströmmen A2 vid 25 V bågspänning är
högre än A± vid 32 V bågspänning eller för att ta
ett fall ur praktiken som exempel: för ett
svetsaggregat anges en svetsström av 350 A vid en
ljus-bågsspänning av 35 V. Hade i stället
ljusbågsspänningen angivits till 25 V, hade svetsströmmen
blivit 400 A, och aggregatet hade i så fall
skenbart kunnat avge 50 A mera svetsström. När vi
sålunda äro vana vid att ånge ett svetsaggregats
storlek i ampere, måste samtidigt anges vid
vilken bågspänning den högsta strömstyrkan gäller,
t.ex. 300 A vid 30 V.
och vid t.ex. 25% intermittensfaktor under 1/4 av
arbetstiden. Intermittensfaktorn varierar i olika
verkstäder beroende på de arbeten, som utföras,
och för svetsaggregaten anges även högst olika
intermittensfaktörer. I praktiken förekommer t.ex.
en intermittensfaktor av ca 25—30 % vid lättare
montagesvetsning, under det man vid längre fogar
i grövre gods kommer upp till en
intermittensfaktor av 50—60 %.
Då svetsaggregatet måste dimensioneras med
hänsyn till den intermittensfaktor, vid vilken det
skall användas, blir det även tydligt, att
svetsströmmen varierar i hög grad med
intermittensfaktorn. Som exempel kan anföras ett
svetsaggregat, som kontinuerligt kan avge 85 A
(intermittensfaktor 100 %), vid en intermittensfaktor
av 50 % lämnar 125 A och vid 25 % en så hög
svetsström som 180 A. Som en sammanfattning
kan sålunda konstateras, att ett svetsaggregats
kapacitet icke kan anges endast med den
maximala svetsströmmen utan samtidigt angivande av
den bågspänning och intermittensfaktor, vid vilka
svetsströmmen gäller. Sålunda talar man om ett
svetsaggregat för en svetsström av 200 A vid en
Ijusbågsspänning av 30 V och en
intermittensfaktor av 50 %.
Tändspänning
Genom att sammanställa ovanstående tre
uppgifter ha vi i viss mån inrangerat svetsaggregatet,
men vi veta ännu intet om dess lämplighet för
svetsning. För ett ytterligare studium har i fig. 2
inritats den statiska karakteristiken för två
svetsaggregat, vilka båda ha en svetsström av 200 A
vid en aggregatspänning av 35 V.
Som härav framgår har svetsaggregat A
(streckad linje) en tomgångsspänning av 70 V, under
det att svetsaggregat B har en tomgångsspänning
av 50 V. Härigenom förlöper karakteristiken B
i arbetspunkten mycket flackare än
karakteristiken A, dvs. vid en bågspänningsvariation av 5 V
(från 32,5 till 37.5 V), förorsakad genom den
Intermittensfaktor
När vi känna vilken effekt, som svetsaggregatet
sålunda kan avge i ljusbågen, uppstår frågan
under vilken tidrymd detta kan ske, utan att
aggregatet blir överbelastat. Under svetsningen
uppstå ju ständiga avbrott, vilka bli olika långa
allt efter förhållandena vid svetsarbetets
utförande. Man har här tillgripit begreppet
intermittensfaktor, som anger, hur lång brinntid bågen får
ha i förhållande till den totala arbetstiden. Bågens
brinntid är sålunda den tid, under vilken
elektroden smälter, och i totala arbetstiden ingår
förutom tiden för nedsmältning av elektroden även
tid för slaggning, uppriktning av arbetsstycket
m.m. Vid 100 % intermittensfaktor kan sålunda
svetsaggregatet kontinuerligt avge svetsströmmen
Fig. 2. Olika karakteristika vid samma nominella
svetsström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
