Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 8 januari 1944 - Teknisk-kommersiella synpunkter på elsvetsaggregat, av S Swerup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
TEKNISK TIDSKRIFT
en hög dynamisk kortslutningsström kan
medföra, att ljusbågen blåses ut, i varje fall inverkar
den i hög grad störande på svetsningen. Ett sätt
att karakterisera den magnetiska trögheten är
genom den dynamiska karakteristikens branthet.
Direkt ur ett oscillogram kan man även få den
"totala återhämtningstiden", vilken är den tid,
som det tar för aggregatet att efter kortslutning
uppnå full tomgångsspänning. Ju kortare denna
tid är, desto mindre är den magnetiska trögheten.
Av vikt är sålunda icke blott att bedöma den
dynamiska kortslutningsströmmens storlek utan
även den tid, som den varar.
Tillämpningsexempel
För att belysa ovanstående frågor skall ett
exempel hämtat ur praktiken tas. En
verkstadsingenjör skall inköpa ett svetsaggregat och har att
välja mellan två typer, dels A för en svetsström
av 300 A och dels B för en svetsström av 200 A.
Varje normalt tänkande tekniker kan därvid icke
dra någon annan slutsats än att svetsaggregat A
är avsevärt överlägset, men för säkerhets skull
gör verkstadsingenjören i fråga en mera ingående
undersökning. Han tar därvid reda på vid vilken
intermittensfaktor de olika svetsströmmarna
gälla, och finner att för svetsaggregat A är värdet
25 %, under det att det för B är 60 %. För att
erhålla en exakt jämförelse anskaffar han även
uppgift om, vilken svetsström, som svetsaggregat
A ger vid en intermittensfaktor av 60 %, och får
då 220 A. Sedan verkstadsingenjören även gjort
sig underkunnig om vid vilken ljusbågsspänning
de olika strömmarna gälla, ha följande
jämförelser erhållits:
Svetsaggregat
A B
Svetsström ............. 300 A 220 A 200 A
Intermittensfaktor ...... 25 % 60 % 60 %
Ljusbågsspänning ....... 25 V i 24 V | 29 V
Vid samma intermittensfaktor av 60 % lämnar
sålunda svetsaggregat A 220 A vid 24 V
ljusbågsspänning, under det att svetsaggregat B lämnar
200 A vid 29 V. Nu återstår sålunda endast att
reducera svetsströmmarna till samma
ljusbågsspänning, vilket sker med ledning av den
statiska karakteristiken. Man kan utan allt för stor
approximation räkna ut ljusbågseffekten i båda
fallen och reducera denna till samma
ljusbågsspänning, alltså för svetsaggregat A 220 X 24 =
— 5 300 VA och för B 200 X 29 = 5 800 VA. Vid
en spänning av 29 V ger sålunda A en
svetsström av 183 A. Slutet på undersökningen blev
sålunda att för ändamålet var svetsaggregat B
överlägset trots att det angivits för en strömstyrka
av 200 A, under det A angivits för 300 A. Man
frågar sig då onekligen, vilka åtgärder som kunna
vidtas för att man skall vara någorlunda på den
säkra sidan vid en riktig bedömning av vilket
svetsaggregat, som skall anskaffas. Följande
punkter må därvid tjäna som vägledning:
1. Undersök vilken intermittensfaktor, som
råder vid de i verkstaden förekommande
svets-ningsarbetena (tidsstudier), vilket tillgår så, att
man under en tidsperiod av t.ex. 10 min.
fastställer under vilken tid svetsning pågår och under
vilken tid uppehåll göres. Vid t.ex. 60 %
intermittensfaktor sker svetsning under 6 min. och
uppehåll under 4 min. De ogynnsammast
förekommande fallen bli sålunda normerande för
valet av svetsaggregat. I svenska normer finnes
icke någon tidsperiod fastlagd för
bestämmandet av intermittensfaktorn, men vid en tidsperiod
av storleksordningen 2 till 10 min. erhållas icke
heller några avvikelser i uppvärmningskurvan
som bli av praktisk betydelse om
intermittensfaktorn håller sig vid storleksordningen 50 till
60 %. Det förekommer i praktiken ofta att
svets-strömmen anges vid ett så lågt värde som 25 %,
ocli man frågar sig därvid om detta fall kan ha
någon större praktisk betydelse. När man svetsar
med den högsta tillåtna strömstyrkan för ett
aggregat torde i allmänhet också
intermittensfaktorn bli högre. Följden blir alltså ofta, att när
man väljer aggregat där svetsströmmen förts upp
till ett mycket högt värde vid låg
intermittensfaktor och svetsspänning får man ta en större
aggregattyp än vad som annars skulle vara
nödvändigt om svetsströmmen angivits vid en högre
intermittensfaktor. En skenbar fördel kan
sålunda här ofta visa sig ha kostat mera än vad
det smakat om man inköpt svetsaggregatet
endast med hänsyn till den maximalt angivna
svetsströmmen.
2. Skaffa uppgift om vid vilken
intermittensfaktor svetsströmmarna för det önskade aggregatet
gälla. För att man skall erhålla svetsströmmen
vid önskad intermittensfaktor kan man begära
en uppvärmningskurva för aggregatet i fråga.
Det gäller därvid att se till att man erhåller
uppvärmningskurva för ett fall, där
svetsaggregatet erhållit sådan uppvärmning att
fortfarig-het råder, då annars i hög grad missvisande
värden kunna erhållas. Tyvärr finnas icke några
elektrotekniska normer, som entydigt och klart
fastlägga alla dessa begrepp, varför det praktiskt
taget finnes lika många sätt att ånge ett
svets-aggregats prestationsförmåga som det finns olika
fabrikat. Vilseledande uppgifter lämnas därför
ofta och som exempel kan anges ett undersökt
aggregat, där svetsströmmen enligt uppgift gällde
vid 70 %, men i verkligheten var under 50 %
under svetsning, när man räknar med tillåtna
temperaturstegringar enligt gällande svenska
normer.
3. Undersök vid vilken spänning den angivna
svetsströmmen gäller. Detta erhålles genom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
