Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 15 januari 1944 - Modern kriminalteknik, av Bengt Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
TEKNISK TIDSKRIFT
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
É
11
I!
Fig. 3. Karakteristiska detaljer i fingeravtrycksmönster.
1 rena linjer, 2 gaffel, 3 kontragaffel, A begynnande linje,
5 upphörande linje, 6 hake, 7 kontrahake, 8 fragment och
punkt, 9 bindning, 10 öga, 11 åtta, 12 siam.
liknande mjuka substanser, synliga, som
åstadkommits med nedsmorda fingrar (från blod eller
smuts) eller latenta. De sistnämnda avsättas av
hudens tunna fettlager, härstammande från
fingrarnas omedvetna beröring med ansiktet eller håret
eller från den smuts, vilken förbrytare anse som
en lyx att tvätta av. De latenta fingeravtrycken
äro de tydligaste och sålunda de praktiskt
värdefullaste. De kunna framkallas genom att
överpudras med något finkornigt pulver, som
absorberas av avtrycket och som har en mot
bakgrunden kontrasterande färg. Avtrycken kunna efter
framkallandet fotograferas direkt eller överföras
på folier med en yta av något klibbigt material.
Fingeravtryck på papper framkallas med jodånga,
som rikligare kondenseras på de feta partierna av
papperet.
Inom ramen för denna uppsats kunna endast
några antydningar göras om
klassificeringsmeto-der för fingeravtryck. Den intresserade hänvisas
till exempelvis Heindl1 eller Söderman—Fontell3.
Papillarmönstren indelas i två stora grupper,
L-ooh W-mönster (fig. 2). L-mönstren ha inget eller
ett delta (för terminologin se fig. 1), och kunna
i sin tur indelas i bågmönster, tältbågar samt
slingor. Slingorna omfatta ca 70 % av alla
papil-larmönster. W-mönstren eller övriga mönster
däremot innefatta bland annat virvlar,
dubbelslingor, ellipser och oregelbundna mönster. Inom
var och en av undergrupperna sker sedan en ytter-
ligare uppdelning genom beräkning av antalet
linjer eller detaljer i en viss del av mönstret,
exempelvis för slingor genom det antal papillarlinjer,
som en tänkt linje från deltat till kärnan korsar.
För det på fig. 1 angivna mönstret blir
klassificeringsformeln ’’Sv 12", dvs. vänsterslinga med
12 linjer mellan deltat och kärnan.
Fingeravtrycken sammanställas dels i
tiofinger-registraturer, dels i enfingerregistraturer.
Tio-fingerregistraturen användes huvudsakligen för
identifiering av okända personer med tidigare
registrerade fingeravtryck, för identitetskontroll
osv., men lämpar sig inte för att identifiera
brottsplatsavtryck. I tiofingerregistret uttryckas
nämligen avtrycken av alla tio fingrarna i ett tal, som
säger föga eller intet om varje enskilt avtrycks
utseende. Härtill tjänar i stället
enfingerregistre-ringen, vilken registrerar varje enskilt
fingeravtryck individuellt, så att en persons avtryck
kunna förekomma på de mest skilda ställen i registret.
Då ett brottsplatsavtryck, exempelvis i form av
en folie, inkommer till Kriminaltekniska
Anstalten klassificeras det om möjligt först på sätt som
ovan sagts beträffande slingorna, varefter man
bara behöver söka bland ett förhållandevis ringa
antal kort (vanligtvis under 100). I undergruppen
kan man inte längre arbeta efter
klassificeringsgrunder utan får fortsätta med sökning efter
karakteristiska detaljer (fig. 3). Det är även läget
av dessa karakteristiska detaljer, som i sista hand
utgör det verkliga identitetsbeviset.
Fig. 4 vill illustrera, hur ett fingeravtryck
presenteras som bevis inför domstol. Efter ett inbrott
i ett bageri i Stockholm tillvaratogs det till höger
synliga fingeravtrycket på en läskedrycksflaska.
Avtrycket var latent men framkallades genom
överpensling med argentorat (i huvudsak
finkornigt aluminiumpulver) och upptogs på en folie
med svart bottenfärg. Efter sökning i anstaltens
enfingerregistratur visade sig avtrycket härröra
från en tidigare straffad persons vänstra
pekfinger. Siffrorna visa korresponderande
detaljformer på brottsplats- och registraturavtrycken.
Det kan nämnas, att Högsta Domstolen tillerkänt
fingeravtrycksbevisningen fullt bevisvärde4.
Fig. 4. Bevisning med
fingeravtryck. T.v. det på en flaska
på brottsplatsen anträffade
fingeravtrycket; t.h.
jämförelseavtryck från den skyldige.
De numrerade pilarna peka
på korresponderande detaljer
i de båda avtrycken (1
begynnande linje; 2, 3 gaffel;
4, 5 bindning; 6 gaffel; 1, 8,
9 kontragafflar; 10
upphörande linje; 11, U hake; 12,
13,15 kontragafflar; 16 gaffel).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
