Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 1944 - Stadsgasens användning inom industrin, av Bengt M Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Gasbrännare med hjslågor, max. förbrukning 2,5 m*lh.
högre gastryck än det normala
distributionstryc-ket, 50 mm vp, är så pass sällsynt, att det är
onödigt att behandla den här.
Lyslågsbrännaren kännetecknas av att den får
all förbränningsluft från lågans omgivning. I sin
enklaste form består den av ett gasförande rör
med ett eller flera hål, genom vilka gasen
strömmar ut och brinner. Konstruktionen har
förbättrats genom att hålen formas så, att gasströmmen
sprides ut och lågan bildar en solfjäderformad
skiva. Detta ger luften bättre möjlighet att
komma i kontakt med gaspartiklarna. Det finns
standardiserade munstycken, som ge dylik låga i
olika storlekar från 100—300 l/h gas. De ha fått
en mycket stor användning för gaseldade
industri-apparater. De gängas in i önskat antal med ca
25 mm delning i lämpligt dimensionerade rör,
som kunna göras ringformiga eller raka, över
huvud taget formas för den apparat de äro
avsedda för (fig. 1 och 2).
Bunsenbrännaren är mest känd från den
traditionella laboratoriebrännaren. Gasen blandas här
redan i brännaren med ca hälften av erforderlig
förbränningsluft, primärluften. Luften suges in
av gasströmmen, som vid utströmningen ur
dy-sen passerar ett eller flera lufthål. I efterföljande
blandningsrör blandas gas och luft för att
slutligen strömma ut i en eller flera
utströmnings-öppningar. Bunsenbrännaren är ej så lätt reglerbar
som lysbrännaren. Lågan slår vid liten
förbrukning gärna ner och brinner vid dysen. Särskilt vid
Fig. 2. Lyslågsbrännare med membranventiler för
automatisk reglering, max. förbrukning 90 m3lh.
Fig. 3. Tryckluftbrännare med reostitmunstycken och
gemensam krän för gas och luft (för härdugnar m.mj.
termostatreglering är den därför olämplig och
numera är dess användning inom industrin ej så
omfattande.
I tryckluftbrännaren tillföres hela eller så gott
som hela luftmängden med hjälp av fläkt eller
kompressor. Brännaren är oftast konstruerad med
en injektor. Luften suger med sig gas ur
gasledningen fram till ett eller flera munstycken av
karborundummassa eller tackjärn (fig. 3 och 4).
I andra typer av tryckluftbrännare blandas gas
och luft först vid utströmningen ur munstycket.
Vanliga skär- och lödbrännare äro exempelvis av
denna konstruktion. För skärning av järn och stål
ersättes tryckluften emellertid med syrgas.
Verkningsgrad
Det är tydligt, att man med bunsen- och
tryckluftbrännare erhåller intimare blandning mellan
gas och luft och följaktligen har lättare att med .
dem erhålla fullständig förbränning med litet
luftöverskott. Genom förnuftig inbyggnad av
lyslågsbrännare kan man emellertid få i det
närmaste lika god verkningsgrad som med
bunsen-brännare vid samma eldyta och gasförbrukning.
Ju större gasmängd, som erfordras per ytenhet
eldyta, dvs. ju högre temperatur resp. effekt som
erfordras, desto mera märkbar blir skillnaden
mellan lyslågsbrännaren och framför allt
tryckluftbrännaren. Lyslågsbrännaren är användbar
upp till 600 à 700° arbetstemperatur.
För att god verkningsgrad skall ernås, fordras
att eldstaden göres sluten, så att luft endast
tillföres lågorna, och avgasöppningen resp. draget
är riktigt dimensionerat. Vanligen räknar man
med, att apparatens egen draghöjd skall vara
tillräcklig. Anslutes avgashålet till skorstenspipa eller
fläkttrumma, bör ett dragavbrott anordnas
omedelbart invid apparaten, för att ej onödig
luftmängd skall sugas igenom eldstaden och
försämra verkningsgraden. Med rätt inbyggd
brännare och riktigt drag kan man arbeta med ca
25 % luftöverskott med lyslågs- och
bunsenbrän-nare och med praktiskt taget teoretisk luftmängd
med tryckluftbrännare. Det betyder, att man skall
ha en C02-halt i förbränningsgaserna på inemot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
