Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 5 februari 1944 - Ingenjörerna och försvaret, av Stig Berggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
TEKNISK TIDSKRIFT
kring 600. Härutöver böra givetvis såväl i fred
som krig såsom hittills finnas civilanställda
ingenjörer vid de centrala förvaltningarna. Från denna
personal bortses emellertid, då den icke är att
hänföra till de egentliga arméingenjörerna.
Arméingenjörerna skola i fred vara
föredragande i materielfrågor, företräda materielvården,
leda reparationstjänsten samt vara instruktörer
vid utbildning i tekniska ämnen. I krig kunna de
dessutom placeras i befälsställning på
reparations- och verkstadsförband. Deras utbildning
skall bedrivas med hänsyn till dessa uppgifter.
Sålunda bör åtminstone vid staber o.d.
tjänstgörande personal som regel ha högskoleutbildning
vilket dock icke bör hindra befordran för
dugande personal även med lägre teknisk utbildning.
Den militära utbildningen bör förutom vanlig
värnpliktsutbildning ta sikte på de uppgifter, som
kunna tillkomma ingenjören i fält. Härför torde
krävas en utbildning motsvarande minst
pluton-chefsskola. dvs. densamma som bibringas en
värnpliktig officer eller reservofficer. Den här
skisserade utbildningen innebär ett sådant
minimum. att någon avkortning för blivande
reserv-eller värnpliktiga arméingenjörer knappast är
möjlig. Skillnaden mellan dessa båda kategorier
skulle i praktiken endast bli, att de förra
åläggas viss tjänstgöringsskyldighet under fredstid
och åtnjuta pension i likhet med t.ex.
reservofficerare, under det att de senare i likhet med
värnpliktiga officerare ha att genomgå viss frivillig
utbildning för bibehållande av sin grad eller
ernående av högre sådan.
Det synes ändamålsenligt, att arméingenjörernas
ställning inom armén befästes genom att de
sammanföras till en särskild personalkår. I spetsen
för denna kår bör finnas en chef, vilken
dessutom kan vara chef för den förutnämnda
mate-rieltjänstinspektionen. Med hänsyn till
ingenjörernas skilda verksamhetsområden måste stora
krav ställas på denne chef, som självfallet måste
behärska såväl den militära organisationen och
de militära arbetsmetoderna som helst även de
olika tekniska verksamhetsgrenarna. I egenskap
av personalkårchef bör han lyda direkt under
arméchefen, som materieltjänstinspektör finnas
starka skäl för hans inordnande i
Arméinspektionen. För närvarande ligger emellertid ansvaret
för tygmaterielvården på generalfälttygmästaren
i egenskap av tjänstegrenschef. Skall denna
anordning bli bestående, måste en bestämd gräns
dras mellan å ena sidan materielvården och å
andra sidan utbildning, organisation m.m. för
reparationstjänsten. Denna gränsdragning är
sannolikt svår att göra. då materielvården vid truppen
intimt sammanhänger med annan utbildning och
därför bör ha samma målsman som denna. En
gemensam ledning för all materieltjänst är därför
önskvärd.
Kåren kan vara rent militär eller, i likhet med
mariningenjörkåren, civilmilitär.
Arméingenjörerna böra huvudsakligen knytas till truppen och
icke till sådana poster, där konstruktiv
verksamhet är huvuduppgiften. Detta jämte de avsedda
uppgifterna i krig kräver att ingenjören
tillerkän-nes erforderlig befälsrätt. Detta torde kunna
tillgodoses vare sig kåren blir militär eller
civilmilitär. För den militära personalen med officers
tjänsteställning bör krävas officersutbildning,
vilket enligt vad tidigare föreslagits även avses bli
fallet beträffande ingenjören. Med den rent
militära ställningen följa militära titlar samt avlöning
enligt den för officerare gällande löneplanen. Vill
man ge ingenjörerna en högre avlöning än
officerarna torde en civilmilitär kår vara att föredra,
vilket bör kunna ske utan olägenhet.
Säkerligen kunna invändningar göras mot den
här i korthet skisserade formen för ingenjörernas
inordnande i armén. Vad än dessa invändningar
må innebära, måste man hålla i sikte, att den
organisation, som nu uppbygges, skall fungera även
i fred och icke blott under nuvarande speciella
förhållanden. I denna såväl som i andra
försvarsfrågor måste dock grunden skapas med tanke på
krigets krav och därpå skall fredsorganisationen
byggas upp. I detta sammanhang förtjänar det
att framhållas, att den omständigheten att armén
behöver teknisk personal icke kan eller får tolkas
så, att varje ingeniör skall placeras i en särskild
ingenjörbefattning. Om det således skulle finnas
flera ingenjörer än vad armén med hänsyn till
organisation och utrustning lämpligen bör
absorbera i ingenjörbefattningar, få de övertaliga
givetvis utnyttjas i andra befattningar.
Den här skisserade arméingenjörkåren har
huvudsakligen tagit sikte på tyginaterieltjänsten.
Det är möjligt, att även inom andra
verksamhetsområden av närstående slag erfordras teknisk
personal, som bör hänföras till nämnda kår. Det
torde dock i så fall endast röra sig 0111 ett fåtal.
Däremot föreligger omfattande behov av personal
inom väg- och vattenbyggnadsfacket. Som
tidigare nämnts är en stor del av denna
ingenjörpersonal redan inordnad i försvaret genom
Väg-och Vattenbyggnadskåren. Någon ändring
härutinnan torde icke vara att förvänta. Ytterligare
väg- ocli vattenbyggare komma att tas i anspråk
om den planerade
byggnadsberedskapsorganisa-tionen blir stadfäst. Dessa få där en sådan
ställning, att de icke lämpligen torde böra inordnas i
arméingenjörkåren.
Det har i det föregående upprepade gånger
framhållits, att den moderna arméns
materielutrust-ning kräver tekniskt skolad personal. Hur än
frågan 0111 ingenjörernas inordnande i försvaret
slutligen kommer att lösas måste den primära
grundvalen vara materielens funktionsduglighet
och därmed försvarskrafternas effektivitet. För
detta måste personliga meningsskiljaktigheter och
prestigehänsyn vika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
