Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 5 februari 1944 - Trådradion i brännpunkten, av Erik H Lundgren - Diskussion av H V ALexandersson, Erik Esping, Arvid Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 februari 19 Ak
129
Som framgår av ovanstående artikel framkomma ibland
från radioindustrins sida farhågor inför trådradions
frammarsch. Skärskådar man emellertid problemet närmare,
förefaller detta omotiverat. Den typ av trådradio, som
avses komma till användning i Sverige, är ju utförd så, att
normala rundradioapparater skola kunna användas. Man
kan därför förutsätta, att endast i sällsynta fall allmänheten
kommer att begagna sig av speciella mottagare för
tråd-radiomottagning, då härigenom möjligheten att avlyssna
utländska stationer bortfaller. Speciellt torde detta bli
fallet då man betänker, att en radioapparat enbart byggd
för trådradiomottagning icke blir avsevärt billigare än
en helt normal rundradioapparat. De bättre
lyssningsmöjligheterna i störningshänseende kunna måhända även
stimulera omsättningen av radioapparater.
Möjligheten till kvalitativt förbättrad mottagning genom
bandets större bredd jämfört med den vanliga
rundradiomottagningen förändrar ej förhållandet. En speciellt för
trådradiomottagning avsedd appparat med dessa
kvalitativa egenskaper blir relativt dyrbar och denna
kvalitativa förbättring kan även tänkas införas på
radioapparater avsedda både för trådradiomottagning och trådlös
mottagning.
Emellertid är trådradion ingalunda billig. Enligt en
preliminär uppskattning skulle den kosta 100 kr. per lyssnare
och kräva många år för sitt införande, önskvärt vore
därför, att den möjligheten närmare granskades att för
åtminstone stora lyssnarcentra, exempelvis Stockholm,
Göteborg, Malmö dubbelprogram sändes genom små lokala
radiosändare. Kostnaden för ett dylikt alternativ, även om
det räknas som provisorium, är av en helt annan
storleksordning än kostnaden för trådradioinstallationer.
Den tredje alternativa lösningen på
dubbelprogramsfrå-gan, införandet av frekvensmodulerad radio, ställer sig ur
ekonomisk synpunkt ändå mycket dyrare än trådradio och
torde ej komma att på allvar konkurrera. Ett eventuellt
frågetecken bör kanske dock sättas för
frekvensmodulatio-nens möjligheter i samband med ett eventuellt införande
av television.
Avslutningsvis kan man alltså säga, att radioindustrin
icke behöver motse trådradions införande med större
farhågor. H V Alexandersson
De argument mot trådradio, som framkommit under
diskussionerna i England, äro inte nya, de ha förekommit
även här i Sverige.
De politiska argumenten äro lätta att bemöta. Man
använder ju vid trådradiomottagningen vanliga apparater
och med dessa kan man ta in vilka stationer, man önskar.
I Tyskland, där man skulle vänta sig att trådradion skulle
användas först och främst i likriktningens tjänst, sätter
man upp omkastaranordningar hos abonnenterna, som
göra det möjligt för dem att på ett ögonblick växla mellan
trådradiomottagning och vanlig, trådlös mottagning. Post
Office i England har tänkt sig liknande anordningar.
Vi här i Sverige ha tänkt oss att ordna
omkopplingsmöjlighet mellan trådradio och trådlös mottagning genom att
växla mottagarens anslutningssladd mellan två kontakter.
Det har visat sig, att de abonnenter, vilkas telefonledningar
helt eller delvis bestå av luftledningar, automatiskt med
trådradioanslutningen erhålla en god utomhusantenn, och
då behövs ju ingen växlingsmöjlighet alls. Det är bara
att vrida på stationsratten, så komma de trådlösa
rundradiostationerna in på de platser på skalan, där trådradion
ej finns.
Rädslan för att avsättningen av stora apparater skall
sjunka har väl intet med trådradions eventuella införande
att skaffa. Oberoende av det sätt, varpå
mottagningsmöjligheterna förbättras i avseende på störningsfrihet och
möjligheterna till programval, kommer troligen intresset
för utlandsmottagning att minskas hos en del av
radiolyssnarna. För större delen av lyssnarna innebär väl ut-
landsmottagningen, att man ställer in mottagaren på den
station, som för tillfället sänder underhållningsmusik.
Kommer det att finnas underhålllningsmusik i det svenska
programmet i större utsträckning än hittills, sjunker
säkert intresset för utlandsmottagning. Om vi få
dubbelprogram kommer nog efterfrågan på mindre mottagare
med god ljudkvalitet att ökas och man får alldeles
bestämt räkna med att många familjer komma att hålla sig
med flera än en mottagare. Jag är för min del böjd att
tro, att försäljningen av radioapparater kommer att öka
och att folk kommer att offra en hel del pengar på
apparater med god ljudkvalitet. De lyssnare, som äro särskilt
intresserade av utlandsmottagning — de äro säkert en
stor del — komma nog som förut att köpa stora
apparater.
Man har i många länder i snart tjugo års tid sökt efter
möjligheter att förbättra mottagningsförhållandena.
Våglängdssvårigheterna ha alltjämt varit det stora hindret.
Man kan visserligen samköra flera stationer på en
gemensam våglängd, men som bekant störa sådana
stationer varandra inbördes, även om de sända samma
program, och deras avlyssningsområden minskas därför på
grund av samkörningen. Ju flera stationer som komma att
dela våglängden, desto mindre bli deras
avlyssningsområden.
Vi skulle här i Sverige behöva minst 300 sådana stationer
om 1 kW antenneffekt för att kunna åstadkomma
hygglig mottagning överallt. För dubbelprogram behövs två
sändaranläggningar per station. Ledningsnätet för
programfördelningen mellan ett så stort antal stationer blir
ingen liten sak det heller.
Det torde inte vara många platser i vårt land, där det
inte finns telefon. Där det finns telefon, kunna vi också
komma fram med trådradio och sedan kan man från en
telefonabonnent nå fram till de lyssnare, som ej ha telefon.
Varje lyssnare kan på detta sätt erhålla samma fältstyrka,
som om han bodde alldeles inpå en lokalstation. Det är ju
uppenbart, att trådradiomottagningen måste vara den
trådlösa mottagningen betydligt överlägsen.
Då televisionen en gång kommer, är det inte alldeles
givet, att den kommer att distribueras på trådlös väg.
Man har länge arbetat i Tyskland på trådtelevision. Jag
såg en sådan utsändning på vanliga abonnentledningar år
1937 i Berlin. Man hade ställt upp två
televisionsmottagare intill varandra. Den ena arbetade trådlöst på en
våglängd i 7 m bandet, den andra var trådansluten och
våglängden var där 75 m. Båda mottagarna gåvo bilder med
441 linjer och 50 bildväxlingar per sekund.
Då P P Eckersley spår, att varje hushåll i framtiden
kommer att ha en anslutning till ett ledningsnät, över
vilket överföras telefonsamtal, radioprogram, television
m.m., tror jag, att han spår rätt. Däremot tror jag inte, att
belysningsledningen är den rätta härför. Eckersleys
anordning för användning av belysningsnätet kan för övrigt
inte användas hos oss, då den förutsätter, att man drar
in kabelmanteln till alla abonnenter eller att nollan i
luftledningsnäten är strömlös.
Om möjligheten att använda frekvensmodulerade sändare
i stället för de nuvarande vill jag framhålla, att visserligen
äro de mycket fördelaktiga ur störningssynpunkt och
våglängdsfrågan bereder inte samma svårigheter för dessa
sändare, men deras räckvidd blir inte nämnvärt större än
de nuvarandes jämfört vid samma antenneffekt. Vi skulle
därför behöva lika många stationer, som jag nyss
angivit för vårt nuvarande system. Därtill kommer, att
nuvarande mottagare inte kunna användas. Det är klart, att
industrin gärna såge en sådan utveckling, men man måste
dock fråga, om det inte är viktigare att hjälpa lyssnarna
i första hand, särskilt som industrin säkert får fullt upp
att göra ändå.
Rädslan för att industrin skulle förlora
exportmöjligheter och att hemmamarknaden skulle komma att
försvinna måste väl ändå anses vara överdriven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
