Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 12 februari 1944 - Målningsmaterialen under krisen, av Nils E Pihlblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 19U
151
CH2 — OCO • C17H29
CH — OCO • C17H31
CH2 —OCO
/CH2 — OCO
//CH2 —oco -c17h31
C\\CH:2 —OCO-C17H33
CH, —OCO\
etc.’
^CßH.
Fig. 3. Detalj av en molekyl syntetiskt harts av alkydtyp.
Formlerna avse att schematiskt åskådliggöra de i princip
likartade sätt varpå naturliga och syntetiska oljor samt
fettsyramodifierade konsthartser av glycerin-ftalsyratyp
äro uppbyggda.
De därav framställda färg- och fernisskikten
kännetecknas av många goda egenskaper:
utmärkt vidhäftning vid underlaget, vacker och
jämn utflytning, snabb torkning, hög glans, god
elasticitet och en mycket god
utomhusbeständig-het. Eftersom alla dessa fördelar ha kunnat
genomföras med en möjlighet till ca 50 %
oljebesparing ha glycerin-ftalsyrahartserna effektivt
bidragit att lätta på linoljebristen.
De syntetiska hartserna av denna typ erbjuda
dessutom den fördelen att man i dem kan koppla
in fettsyrakedjor av de slag som nyss nämndes
i samband med syntetiska oljor och som på så
sätt bättre komma till sin rätt.
Glycerin-ftalsyrahartserna, ofta kallade alkyd- eller glyptalhartser,
äro att anse som ett av de värdefullaste bidrag
som kemisk forskning skänkte målningstekniken
under det senaste årtiondet. En översikt över
råvarutillgången för deras framställning visar
följande:
Det är knappt om glycerin; pentaerytrit
tillverkas däremot inom landet i tillräcklig mängd.
Ftal-syra framställes nu ur naftalin, som utgör en av
gasverkens biprodukter och där tillvaratas.
Fettsyrorna får man ta efter råd och lägenhet: linolja,
talloljefettsyra, sojafettsyra osv.
Lösningsmedel
De flesta av de oljor och konsthartser som här
berörts ge ett målningsmaterial med för hög
viskositet för att kunna anbringas utan vidare.
Det fordras lösningsmedel för att ge dem en
lagom konsistens. De vanligaste lösningsmedlen i
fredstid voro fransk eller amerikansk
terpentinolja samt en petroleumfraktion med kokpunkt ca
150—175°C, vanligen kallad lackbensin. Även här
har det funnits svenska ersättningsmaterial att
tillgripa, dels de terpener som man tar vara på
vid framställning av sulfatcellulosa, vanligen
kallad sulfatterpentin, dels de terpentinoljor som
man samlar upp vid ugnskolning av virkesavfall,
stubbar o.d. och som sedan renas.
Framställningen av sulfatcellulosa har under
krisåren varit av betydande omfattning. En hel
del kolugnsanläggningar har vuxit upp då det
funnits och alltjämt finns stort behov av
gengaskol, motortjära och en del andra produkter som
bildas där. Tillverkningen av svensk terpentinolja
har därför hållit sig på en sådan nivå att den
stått i någorlunda god proportion till linolje- och
konsthartstillgången under de senaste åren.
Emulsionsfärger
Emulsionsfärgerna kunna anses inta en
mellanställning mellan oljehaltigt och oljefritt material.
En emulsion är som bekant ett relativt lågdisperst
system, där såväl den dispersa fasen som
disper-sionsmedlet äro flytande. Vid målningsmaterial
utgöres den dispersa fasen vanligen av olja, ett
konstharts e.d., dispersionsmedlet är vatten.
Vanligen betecknas detta system O/V. Även det
omvända fallet. förekommer, ehuru hittills mindre
vanligt, system V/O.
Karakteristiskt för emulsionsfärgerna är att de
trots en mycket låg oljehalt ,(i allmänhet några
få upp till 7 à 8 %) ge ett förvånansvärt gott
resultat med avseende på utseende och hållbarhet.
Praktiskt taget all inomhusmålning, frånsett kök,
badrum, fönsterbågar och -karmar samt några
andra användningsområden, har nu i ett par år
varit hänvisad att utföras med emulsions- eller
liknande färger. De lämpa sig bra att anbringa
på puts, betong, fiberplattor och annat
byggnadsmaterial och f.n. användas emulsionsfärger för
inomhusmålning så gott som överallt t.ex. i
bostadshus, hotell, sjukhus, biograflokaler,
restauranger osv. Med den låga oljehalt som
emulsionsfärgerna ha, får den färdiga ytan inte någon
nämnvärd glans. Detta innebär åtminstone för
närvarande ej någon nackdel, då man med
rådande smakriktning anser en matt yta diskret
och trevlig.
Materialfrågan har varit relativt enkel att
tillgodose, då dispersionsmedlet är vatten. För att
skaffa den ringa mängd linolja eller konstharts
som erfordras för bindemedlet, har det inte rests
några svårigheter, snarare tvärtom. Av kasein,
som ingår i en stor del av emulsionsfärgerna, har
import kunnat genomföras från Sydamerika.
Linoljefria färger
Av de helt linoljefria målningsmaterialen var det
flera, som redan vid normal linoljetillgång hade
sina bestämda användningsområden, och dessa
få alltså inte betraktas som några nu framkomna
ersättningar. Skeppsbyggare och rederier t.ex. ha
i årtionden använt maskinglasyrer på spritbasis
för ytbehandling av motorer, rörledningar osv.
Gjuterifolk äro förtrogna med modellglasyrer,
industrier och hantverkare, som bearbeta trä,
använda slöjdfernissor, snickare polityr. I samtliga
äro spritlösliga hartser och etylalkohol
huvudbeståndsdelar. Här äro alltså åtskilliga användnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
