Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 12 februari 1944 - Sandvikens luftförvärmare, av Teofil Lindblom - Zanders luftförvärmare, av H Zander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 19U
169
Fig. 4. Tubförvärmare, utförd
som underdel till plåtskorsten.
värmeytan och därmed vanligen storleken på hela
apparaten. Värdet av detta är dock beroende på lokala
förhållanden. ri?J
För direkt eldade luftförvärmare, exempelvis för
hytt-varmapparater, har typen enligt fig. 2 fått ganska stor
användning. I ett fall användes den även som förvärmare
för regenerativa varmapparater. Figuren visar en
längdsektion genom en hyttvarmapparat med en värmearea av
138,5 m2 avsedd för uppvärmning av 3 600 Nm3/h luft.
Eldningen sker med masugnsgas, som införes i brännare
i bakre ändan av ett långt, väl isolerat förbränningsrum.
Brännarna äro automatiskt reglerade på konstant
bläster-temperatur. De väl förbrända gaserna vända vid
förbrän-ningsrummets ända ned i slingkammaren, genomstryka
denna och gå därefter till skorstenskanalen.
Till höger synas slingornas in- och utloppsrör. Den kalla
blästern inkommer i övre fördelningsröret, och den varma
blästern går ut genom det nedre samlingsröret. Vid riktig
skötsel kan man driva apparaten med en konstant
utgående blästertemperatur av 650°, en avgastemperatur av
400 till 450° och en verkningsgrad av 68 %. Om man har
användning för överskoltsgasen, bör man givetvis öka
värmearean och därmed även verkningsgraden.
Emellertid gör man detta helst icke genom att öka
slingornas längd, då 7c-värdet på grund av minskad strålning
och avtagande hastighet starkt sjunker mot slingornas
bakre ända.
Fig. 5. Hyttvarmapparat i Sandvikens Jernverk.
Som framgår av den översta av kurvorna, fig. 3, som
är uppgjord efter resultaten vid provning i praktisk drift
av bergsingenjör Göran Lindblom, kan det lokala
värmeöverföringstalet från slingornas varma ända till den kalla
sjunka från 22 till 5. Värmeöverföringen genom
konvektion minskar emellertid endast med ca 20 %, under det
att strålningen minskar med kanske 95 %.
Bättre är då att förkoppla i serie med huvudapparaten en
enkel tubförvärmare, som lämpligen kan utföras som
underdel till en plåtskorsten. Man kan då ofta reda sig
utan avgasfläkt trots de låga avgastemperaturerna. Fig. 4
visar en sådan förvärmare med 38,5 m2 värmearea,
konstruerad av ingenjör Gustaf Moström.
Nyligen gjorda prov vid en dylik kombination ha visat,
alt verkningsgraden ökat med 10 enheter till 78 %, alltså
ej långt ifrån 80 % vid en avgastemperatur av ca 250°.
Beträffande hållbarheten kan meddelas, att den
hyttvarmapparat, som visas i fig. 5, nu varit i användning i
Sandviken i 3lls år utan en dags stillestånd för reparation.
Teofil Lindblom
Zanders luftförvärmare
De förvärmare, som jag har konstruerat för
uppvärmning av luft eller gas men även för uppvärmning av
vatten, äro rekuperativa och grunda sig på användningen av
effektiv tvångsturbulens för att höja värmeöverföringen.
Då en gas strömmar genom en kanal med större hastighet
än den kritiska, uppstår en viss fri turbulens hos
gaspartiklarna, varigenom dessa komma i kontakt med
kanalväggen och till denna överföra sitt värmeinnehåll, om
gasens temperatur är högre än kanalväggens. Föres samtidigt
kall luft på andra sidan om väggen, överför väggen till
luften den erhållna värmemängden. Storleken av detta
utbyte av värme mellan gas och luft är beroende på det
antal gas- och luftpartiklar, som per tidsenhet träffa
väggen, om man bortser från ledning och strålning. Härav
följer att värmeutbytet resp. värmeöverföringen måste
ökas om anordningar göras i kanalerna, så att större
turbulens erhålles, och därmed ett större antal partiklar
kommer i kontakt med väggen för att där avlämna resp. ta
emot värme. Dylika anordningar ha utförts på många mer
eller mindre goda sätt, men då i praktiken värdet av den
genom dylika anordningar erhållna ökade
värmeöverföringen måste bedömas i samband med det ökade
motstånd som därvid uppstår, teoretiskt direkt proportionellt
mot ökningen av värmeöverföringen, så måste anord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
