Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 1 april 1944 - Teleteknikens utveckling sedan 1939. Teleteknisk fysik, av Gustaf Swedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
TEKNISK TIDSKRIFT
ka omvandlare, som äro gjorda av sådana
kristaller, kunna användas som normaler vid
mikrofonkalibreringar.
Antag, att man önskar bestämma
förhållandetalen för ett par kondensatormikrofoner.
Mikrofonerna utsättas då först för ett och samma
ljudtryck, varvid de erhållna spänningarna på
fixerade belastningsmotstånd ge relationen mellan de
båda sökta förhållandetalen. Sedan kopplas
mikrofonerna akustiskt mot varandra via en
kammare med viss känd volym. Man får på så sätt en
elektro-akustisk-elektrisk fyrpol, för vilken
proportionen mellan tillförd och avgiven spänning
bestämmes. Man har då fått fram två
spännings-relationer. Med kännedom om dessa samt om atr
mosfärtrycket, kammarvolymen och kvoten
mellan specifika värmet vid konstant tryck och vid
konstant volym hos gasen i kammaren kan man
med en enkel formel beräkna bägge
mikrofonernas förhållandetal och därmed är kalibreringen
slutförd. Samma metod kan tillämpas för
kombinationer av mikrofoner av olika typer, t.ex. en
piezoelektrisk mikrofon och en
kondensatormik-rofon eller en termofon och en
kondensatormik-rofon. Vid CCIF:s telefonometriska laboratorium
i Paris kontrolleras kondensatormikrofonerna
med termofoner, varvid apparaterna placeras i en
tryckkammare med viss bestämd volym. Man har
med den nya kalibreringsmetoden fått fram det
intressanta resultatet, att termofonen i
verkligheten ger 1,5 à 2 db svagare ljudtryck än det
teoretiskt beräknade och detta gäller för hela
frekvensområdet 50—7 000 p/s. Förklaringen härtill har
sökts däri, att de i termofonen befintliga
guldbladen möjligen absorbera och åter frigöra gas under
det termiska förloppet. Man har också tänkt sig
att bristen på överensstämmelse kan bero på att
viskositeten hos gasen i tryckkammaren inverkar
på det av termofonen alstrade ljudtrycket. Det
har också visat sig vid försök med olika gaser,
att felet står i viss proportion till viskositeten.
Den nya kalibreringsmetoden har visat god
överensstämmelse dels med tryckkammarprov, där
man har en kolv som tryckgenerator, dels med
mätningar med Rayleigh-skiva.
Telefonapparatens förmåga att omvandla
tal-ljudsenergi i elektrisk energi och vice versa
(sändnings- och mottagningseffektiviteten) anges med
referensekvivcilentvärdeii, varvid den i Paris
befintliga primära telefonlikaren SFERT utgör den
internationellt vedertagna bedömningsgrundvalen.
Referensekvivalenten bestämmes såväl vid SFERT
som vid användning av sekundära telefonlikare
på subjektivt sätt genom jämförande
ljudstyrke-bedömning. Denna metod medför emellertid viss
brist på skärpa i resultaten, enär olika personer
bedöma talljudsstyrka på olika sätt, då
klangfärgen ej är densamma hos provobjektet och
likaren. Man kunde tänka sig att undgå detta
osäkerhetsmoment genom att bestämma effektiviteten
på grundval av frekvenskurvor för
omformnings-faktorn (ljudtryck/spänning respektive
spänning/ljudtryck). Det finns emellertid ännu ej
någon internationellt fastställd bas för sådan kalkyl.
Detta torde bero på, att vissa rätt komplicerade
faktorer inverka. Man måste sålunda veta dels de
i talljudet ingående frekvenskomposanternas
inbördes storlek, dels de enskilda tonernas
betydelse för ljudstyrkeförnimmelsen (denna betydelse
är nivåberoende), dels slutligen den lag, enligt
vilken tonerna sammansättas i hörselorganet till
ett resulterande ljudstyrkeintryck.
I några uppsatser har tysken Braun angivit en
intressant metod att på objektivt sått beståmma
telefonapparaters effektivitet, varvid resultaten
erhållas genom avläsning på en ballistisk
galvanometer, som kan vara direkt graderad i
refe-rensekvivalent-värden. Sinusformade toners
sammansättning till ett resulterande ljudstyrkeintryck
kan antas ske enligt en exponentiallag
s" = i sp
U = 1
där S^det resulterande ljudstyrkeintrycket,
s <= ljudstyrkeintrycket för en enda ton,
n = antalet toner
p = en exponent, som på grundval av vissa
undersökningar av Fletcher kan sättas
till %
Braun har vid egna undersökningar bekräftat,
att p i genomsnitt uppgår till detta värde.
Emellertid är p i viss mån nivåberoende. Med avtagande
ljudstyrka stiger sålunda p och vice versa.
Detta exponentialberoende medför, att man ej
kan på enkelt sätt konstruera ett instrument, som
visar ljudstyrkan vid sammansättning av toner.
Braun anger emellertid för
referensekvivalentbe-stämningar den utvägen att använda en
strömkälla, som på kort tid genomlöper det
väsentligaste talfrekvensområdet, varvid frekvenserna
sålunda komma i tur och ordning. Strömkällans
spänning är konstant och frekvensändringshastigheten
får ske i omvänd proportion mot frekvensernas
relativa betydelse för talljudstyrkan. Denna
betydelse har Braun bestämt genom
referensekviva-lentbestämningar för ett system, bestående av
dels de praktiskt taget distorsionsfria
sändnings-och mottagningsorganen i "der Haupteichkreis"
(en i Berlin befintlig telefonlikare, som i
kvalitativt hänseende är likvärdig med SFERT), dels en
förbindelse, bestående av såväl en distorsionsfri
ledning som filter (lågpass-, högpass- och
bandpassfilter) med vissa valda gränsfrekvenser.
Strömkällan utgöres av en svängningsoscillator
med mekaniska tillsatsanordningar för
utsändande av det önskade frekvensintervallet (190—4 000
p/s). Mottagningsanordningen utgöres av en
kombination av kopparlikriktare, motstånd och en
ballistisk galvanometer enligt fig. 9 upptill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
