- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 74. 1944 /
385

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 1 april 1944 - Teori för frekvensdetektor, av Bengt Josephson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i april 19 A A

385

Teori för frekvensdetektor

Civilingenjör Bengt Josephson, LSTF, Stockholm

Frekvensmodulerad radio har i flera avseenden
stora fördelar, och intresset för detta system är
livligt. Många problem i samband med
frekvens-modulering äro dock ännu ej fullständigt utredda,
och tekniken befinner sig för närvarande i snabb
utveckling. Ett för frekvensmodulation specifikt
apparatelement är frekvensdetektorn eller
diskri-minatorn. Denna användes visserligen redan
tidigt för automatisk frekvenskontroll i
radiomottagare, men i och med dess användning i
apparater för frekvensmodulering uppställs ett nytt
krav på dess funktion, nämligen linearitet inom
arbetsområdet. Detta är ett villkor för att
diskri-minatorn ej skall alstra distorsion då den arbetar
som demodulator i mottagare. Även då den
användes för automatisk kontroll av
medelfrekvensen i sändare fordras emellertid en rätlinjig
ar-betskurva, emedan i annat fall medelfrekvensen
skulle förskjutas vid stort frekvenssving.

Diskriminatorkretsen enligt Foster—Seeley, fig.
1, är den koppling som nästan uteslutande
använts i praktiken. Kopplingen kan dimensioneras
på ett speciellt sätt, vilket förenklar
beräkningen och ger bättre egenskaper hos detektorn.
Diskriminatorns karakteristiska egenskaper
härledas medelst ekvivalenstransformationer med
utgångspunkt från att endast ett relativt smalt
frekvensband betraktas, och att kretsarnas
effektiva Q-värden antas stora i förhållande till 1.
Man kan därigenom enkelt uppställa generella
uttryck för diodspänningarna och diskriminatorns
karakteristiska kurva, utgångsspänning som
funktion av frekvensavvikelsen från medelfrekvensen.
Vad man främst vill undersöka hos
diskrimina-torn är hur dess frekvensområde, linearitet och

Sammandrag- av Tekniska Skrifter nr 102 (1944).

DK 621.396.622 : 621.396.619

känslighet sammanhänga ined kretskonstanterna.
Ekvationen för den karakteristiska kurvan blir
emellertid så invecklad, att dessa sammanhang
äro svåra att överblicka i det generella fallet.
I ett arbete av H Roder, Proc. Inst. Radio Engrs
maj 1938, beskrives en metod att grafiskt
konstruera diskriminatorkurvan, men konstruktionen
är mycket tidsödande och ger inga hållpunkter
för en optimal dimensionering.

Med en viss dimensionering kan man emellertid
åstadkomma, att diodspänningarna och den
karakteristiska kurvan får en matematiskt och
geometriskt enkel form. Kopplingen modifieras i
detta fall så, att kopplingskondensatorn mellan
primär och sekundär (se fig. 1) anslutes till ett
uttag på primärlindningen med en spänning lika
med m gånger hela primärspänningen. Det kan nu
visas, att om m uppfyller villkoret X2 <= 4 nf Xly
där Xx och X2 äro reaktanserna i primär-
respektive sekundärkretsen, och dessutom de båda
kretsarnas effektiva Q-värden äro lika stora, så
få kurvorna över vardera diodspänningen samma
förlopp som en resonanskurva för en avstämd
krets. Vid den konventionella kopplingen erhålla
diodspänningarna en mer invecklad form och få
i regel utom det önskade maximet vid ena sidan
av medelfrekvensen ytterligare ett lägre
maximum på motsatt sida av medelfrekvensen,
varigenom den linjära delen av diskriminatorns
karakteristik begränsas. Om den induktiva kopplingen
är mycket lös, erhåller diskriminatorkurvan
visserligen aldrig mer än en topp, men alltför lös
koppling minskar utstyrningsområdet.

Man finner att karakteristiska kurvans form för
denna typ av diskriminator blir beroende endast
av kopplingstalet x definierat av ekvationen
ojM •= x där rx och r2 äro de totala serie-

Fig. 1. Diskriminator enligt Foster—Seeley
med drivsteg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 13 22:11:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1944/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free