Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 8 april 1944 - Årsmötet 1944, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i april 19 A A
391
den förhoppningen, att samtliga närvarande skulle
återkomma, inte vid någon gemensam utflykt, utan när det
passade dem bäst. Särskilt glädjande skulle det ur
Flottans synpunkt vara, om Svenska Teknologföreningens
ledamöter därvid hade tillfälle att ta med sig vänner och
bekanta, arbetskamrater, kommunalmän m.fl. Alla
framställningar om besök äro alltid välkomna och kunna räkna på
synnerligen välvillig behandling. Till slut beklagade amiral
Ekstrand, att vädret inte var det allra bästa.
Det kunde också deltagarna konstatera, när de efter
indelningen i grupper i snöyra och frisk vind gingo ombord
på jagare och vedettbåtar, som lågo förtöjda i Vitså hamn.
Tyvärr var antalet deltagare i sjöresan begränsat till 200;
de övriga fingo i stället besöka jagare och ubåtar samt
flottstationens olika anläggningar vid Hårsfjärden, varefter
de återvände med bussar till Stockholm.
På väg ut genom Hårsfjärden och Mysingen fingo
utfärdsdeltagarna bevittna minutläggning från hjälpfartyg
och sjunkbombfällning från de egna fartygen. Vid Danziger
Gatt gingo vedettbåtarnas besättningar ombord på
pansarskeppen, vilka strax därefter lättade ankar och
tillsammans med jagarna gingo ut till havs.
På grund av vädret måste det planerade flyganfallet
inställas. Däremot fingo deltagarna bevittna de olika
försiktighetsåtgärder, som vidtas när ett fartyg går i
ubåts-och mininfesterat vatten. Tack vare den skärpta
beredskapen ombord fick man också sikte på en ubåt, vars
torped kunde undvikas genom undanmanöver från det
anfallna pansarskeppet. Under tiden hade jagarna gått till
anfall på linje, även de under ideliga kursförändringar för
att skydda sig mot torpedanfall. Så snart pansarskeppen
siktades uppsändes en raket för att markera avlossande
av en torped.
Omedelbart därefter girade jagarna inåt land för att
uppsöka ett bogserat skjutmål, mot vilket de avsköto några
skott från sina 12 cm kanoner. Meningen var även att ett
av pansarskeppen skulle utföra en skarpskjutning med det
svåra och medelsvåra artilleriet, men då sikten inte
uppgick till stort mera än en halvmil, måste detta tyvärr
inställas. Man kunde ju inte gärna begära, att Flottan för
deltagarnas nöjes skull skulle i onödan skjuta bort de
12 000 kronor, som en salva kostar.
I mörkningen blev det dags att gå ner och skaffa, och
på grund av torsdagens betydelse fingo deltagarna glädja
sig åt försvarets mest uppskattade matsedel, nämligen ärter
och fläsk samt pannkaka. Knappast hade den därpå
följande visningen av fartygens maskinrum, eldningscentraler
m.m. avslutats, förrän det meddelades, att jagaranfall
kunde väntas inom tio minuter, och det var verkligen ett
ståtligt skådespel att i det av falljusprojektiler upplysta
havet se jagarna ila fram och avskjuta sina torpeder,
medan artilleriet på pansarskeppen med sina spårljusgranater
beskrev kurvskaror i rymden.
Det hade då blivit ganska kallt, och deltagarna tyckte
förmodligen, att det var ganska skönt att åter få gå ned i
gunrummen och dricka eftermiddagskaffet, varvid ett
tillfälle yppade sig för gästerna på de olika fartygen att i
mer eller mindre högstämda anföranden tacka fartygens
chefer, sekonder och annan personal, som med samma
stora beredvillighet och oändliga tålamod hade besvarat
alla frågor och med sin samtidigt pågående krävande tjänst
hade förmått förena ett ypperligt ciceronskap.
Återfärden till pansarskeppens ankringsplats skedde under
klär stjärnhimmel. Efter en något våghalsig omlastning från
pansarskeppen till vedettbåtarna gingo dessa jämte jagarna
in till Nynäshamn, där extratåget till Stockholm väntade.
Onsdagen den 24 mars fortsatte årsmötet med föredrag
om nya material i den tekniska utvecklingen av ingenjör
Ralph Lysell och de nyare lättmetallerna av bergsingenjör
Einar öhman. Efter lunchen höll dr-ingenjör Karl
Bon-thron föredrag om pulvermetallurgi och civilingenjör
Torsten Englesson talade om konstruktioner av skiktfaner.
Även dessa föredrag komma att inflyta i tidskriften.
Därefter hölls ordinarie vårstämma under ledning av
överingenjör Rolf Stéenhoff. Redogörelsen för denna finnes
på annan plats i detta häfte.
På kvällen samma dag deltogo över 400 personer i
årsmötesmiddagen i Stadshusets Gyllene Sal. Skålen för
Konungen utbringades av den nyutnämnde chefen för Dess
stab, general Thörnell, varefter ordföranden höll
välkomsttalet för gästerna. Han vände sig särskilt till kustflottan
och dess chef med anledning av föregående dags utfärd
till Hårsfjärden, där föreningsledamöterna hade känt sig
särskilt välkomna. Även om det nyckfulla marsvädret hade
medfört att en del av de stridsmässiga övningarna måste
inställas, fick man just därigenom en påminnelse om, att
rutintjänstgöringen även under fredstid måste innebära
stora påfrestningar för officerare och manskap. Samtidigt
påvilar ett stort ansvar teknikerna, när de konstruera
maskiner och apparater, på vilkas rätta funktion under alla
väderleksförhållanden liv och framgång för den enskilde
och för landet till sist beror. Han bringade även i erinran,
att det var en av föreningens ledamöter, som för 21 år
sedan framkom med tanken på F-båtsinsamlingen, vilken
sedermera planlades av sex ingenjörer på föreningens
lokaler. Som ett tecken på föreningens tacksamhet över-
Vedettbåten "Väktaren" lägger ut
från kajen i Vitså.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
