Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 15 april 1944 - Insänt: Tekniskt-kommersiella synpunkter på svetselektroder, av Per Sjöman och S Swerup - Problemhörnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 april 19AU
443
derna genom att multiplicera nedsmältningstalet med
utbytet, varigenom man erhåller ett påsvetsningstal, som
anger hur många gram svetsmaterial, som påförts
arbetsstycket per ampere och minut och som direkt säger ifrån,
vilken elektrod, som är mest ekonomisk i berörda
hänseenden. Därvid har dock ingen hänsyn tagits till om man kan
svetsa den ena elektroden med högre strömstyrka än den
andra, men när det gäller elektroder av samma typ, bruka
skillnaderna i detta avseende vara små.
Vid jämförelser av elektroder av olika typ bör man dock
ta hänsyn till elektrodens egenskap att kunna tåla hög
strömstyrka, då det är naturligt, att man kan svetsa
fortare med en elektrod, som tål högre strömstyrka än en
annan. Det är dock mycket svårt att objektivt fastställa
den maximala strömstyrkan för en elektrod. Vanligtvis
torde den maximala strömstyrkan för en elektrod
sammanfalla med den strömstyrka, varvid den övre delen av
elektroden blir glödande under svetsningen, emedan
undersökningar av svetsfogar, utförda med sådana glödande
elektroder visat sämre mekaniska egenskaper. Vid sådana
alltför höga strömstyrkor brukar nedsmältningstalet även
få ett högre värde än vid normala strömstyrkor.
Undertecknad har i Svetsaren 1942 nr 34 s. 953 i en
artikel gått närmare in på frågan om jämförelse av
svets-hastigheten med elektroder av olika typer. Ett resultat av
denna undersökning må förtjäna omnämnas, emedan det
tydligt visar svårigheterna att bedöma en elektrods
ekonomi. Vid en jämförelse av tvenne elektroder, som här må
kallas P och Q, hade elektroden P ett nedsmältningstal av
0,185 g/Amin, en maximal strömstyrka av 140 A och ett
utbyte vid maximala strömstyrkan av 78,5 %.
Motsvarande tal för elektroden Q var 0,155 g/A min, 120 A och 110 %.
Tar man endast hänsyn till nedsmältningstalet, är
elektroden P avgjort överlägsen elektroden Q, men tar man
även hänsyn till utbytet, får man genom ovannämnda
multiplikation ett påsvetsningstal av resp. 0,145 och 0,170
g/A min, och då är elektroden P underlägsen elektroden Q
i ekonomi. Om man därefter multiplicerar dessa tal med
den maximala strömstyrka, som kan användas för de
bägge elektroderna, får man en maximal
påsvetsnings-hastighet av 20,3 g/min för elektroden P och 20,5 g/min
för elektroden Q, dvs. elektroderna äro då praktiskt taget
likvärdiga i ekonomi.
Det torde sålunda vara klart, att ekonomin för en
elektrod även är i avsevärd grad beroende av den strömstyrka
man kan svetsa elektroden med men denna strömstyrka
är icke bara beroende av elektrodens art utan även av
arbetsstycket, såsom dess dimensioner, plåttjocklek, fogtyp
m.m. Den begränsning dessa sistnämnda faktorer ha på
den använda strömstyrkan kan urkopplas vid en teoretisk
provning av elektroderna. Värdet av att en elektrod tål en
hög maximal strömstyrka, får dock icke överskattas,
emedan det kanske är sällan en sådan strömstyrka kommer
till användning, då det till slut dock är arbetsstycket, som
bestämmer den maximala strömstyrka, som kan användas.
Om exempelvis två elektroder kunna användas, varvid den
ena tål 200 A, den andra endast 170 A, men arbetsstycket
måste svetsas med högst 160 A strömstyrka, så har man
ju icke mycket glädje av den förra elektrodens förmåga att
tåla en hög strömstyrka.
Slutligen må här framhållas svårigheterna att bestämma
strömstyrkan under svetsning. En amperemeter, som en
längre tid varit inkopplad i en svetsströmkrets, blir med
tiden på grund av de ständiga variationerna i
strömstyrkan så utsliten, att den strömstyrka den visar med
allra största sannolikhet är felaktig. På grund av de
ständiga variationerna i strömstyrkan under svetsningen är
även avläsningsnoggrannheten mycket låg. För att
noggrant bestämma medelströmstyrkan vid
svetsningsundersökningar bör man därför använda sig av en snabb
am-pereminutmätare och samtidigt ha ett i kretsen inkopplat
elektriskt stoppur, som anger den exakta tid svetsningen
pågått. Per Sjöman
Avsikten med min artikel var icke, att den skulle utgöra
någon handledning för svetsare, huru jämförande
provningar skulle utföras, utan endast en tankeställare för
Teknisk Tidskrifts normala läsekrets. Väl medveten om
svårigheterna att dra upp generella riktlinjer för det praktiska
utförandet av sådana prov, har jag helt underlåtit att
uttala mig om detta för att icke förgripa mig på läsarens
eget kritiska omdöme vid varje speciell undersökning, som
kunnat bli följden av min artikel.
Som ingenjör Sjöman riktigt påpekar måste
nedsmält-ningsproven göras med jämförbara svetsströmstyrkor, och
i tabellen har jag därför valt de svetsströmmar, som av
respektive fabrikanter publiceras som maximala. Att jag
icke har angivit detta, beror på, att jag har ansett, att
även i detta fall bör det personliga omdömet i respektive
fall avgöra, om de maximala strömstyrkorna äro angivna
enligt samma normer och sålunda jämförbara. Jag anser
icke heller, att en prisjämförelse, som göres mellan två
elektroder, i ett fall kan anses utgöra en riktig
värderings-grund i ett annat utan beror på förhållanden i verkstaden,
såsom arbetets art, svetsläge m.m.
Ingenjör Sjöman har belyst den praktiska delen av
provningarnas utförande, vilket ytterligare bidrar till att visa
den stora vikt, som man måste lägga vid varje
verkstadschefs sunda omdöme. S Swerup
Problemhörnan
Problem 3/44 var följande:
"En fin kedja är som figuren visar inspänd mellan en
fast, horisontell vals och en vägg, från vilken den utgår
horisontellt. Beräkna vinkeln oc. Exempel: a = 3, b — 2."
Kedjelinjens ekvation ger
yi — hr eos hyp
Xl
hr
(1)
varav genom derivering
Xl
tg oc = sin hyp
hr
och sålunda
hr /
eos oc = + — (2)
yi
Ur figuren erhålles
Xi i= ar + r sin oc (3)
yi = hr + br — r eos oc (4)
I ekv. (2) gäller +tecknet för det heldragna och
—tecknet för den streckade katenarian. Efter elimination av
xi, yi och h mellan ekvationerna (1), (2), (3), (4) får man
(a + sin oc) (+ 1 — eos a)
± sec oc = eos hyp ––-r– (5)
eos oc (b — eos oc)
Speciellt erhålles för a i= 3 och b — 2
(3 + sin oc) (+ 1 — eos oc)
± sec oc = eos hyp ––-r–
eos oc[2 — eos oc)
vilken ekvation kan lösas endast genom passning. Man
instänger lätt oc mellan 34° och 35° respektive mellan
250° och 251° och härefter erhålles genom interpolering
oci c= 34,2° »2= 250,5°
Ovanstående är återgivet efter civilingenjör Uno Olssons
lösning. Liknande lösningar ha utom av problemförfattaren
signaturen B J insänts av civilingenjörerna B Cronstedt,
B Kihlgren samt signaturerna ög och P Q.
Problem 5/44
Ett fickur upphänges i vågrätt läge medelst två vid
periferin fästade parallella och lika långa trådar. Vid viss
längd på trådarna kommer uret i resonans med sin oro
(orons hela svängningstid vanligen 0,4 s) och börjar utföra
svängningar kring sin lodräta axel. Bestäm längden av
upphängningstrådarna! Uret kan betraktas som en
homogen cirkulär cylinder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
