Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 29 april 1944 - Modernt luftvärn på örlogsfartyg, av A G Jedeur-Palmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 april 19U
All
Fig. 9. Tyska flottans 10,5 cm dubbelluftvärnspjäs,
ingående i fjärrluftvärnet på slagskeppen. Pjäsen är såväl
höjd-som tvärstabiliserad.
enkellavettage. Numera användes dubbellavettage
av alla mariner (fig. 6—9), varigenom eldkraften
ökas på samma gång som utrymme, vikt och
personal sparas. Pjäserna skyddas av sköldar eller
torn. Lavettagen besitta stor
insvängningshastighet i höjd och sida, varigenom målfattning och
eldöppning kunna verkställas efter en larmtid av ett
fåtal sekunder. Flygplanets möjligheter att under
skjuttiden undanmanövrera söker man inskränka
genom att ge granaten en hög utgångshastighet.
För närvarande kan man på grund av
eldrörs-förslitningen icke överskrida 900 à 1000 m/s.
Utslitna eldrör utbytas av pjäsbetjäningarna på
kortare tid än en timme, för vilket ändamål lösa
eldrör medföras ombord.
Såvitt jag har mig bekant, var det svenska
pansarskeppet Gustav V det första örlogsfartyg i
världen, som utrustades med för fartygsbruk
konstruerad luftvärnscentralinstrumentering. Detta
förutseende steg togs redan 1926. Sedan dess ha
Fig. 11. Svensk 40 mm dubbelautomatpjäs med
centralinstrumentering och gy ro stabilisering. God
elduthållighet ernås genom ett väl utformat laddningsförfarande.
V o = 900 m/s, P = 1 kg, eldhastighet 120 skott/min och
eldrör, livslängd ca 1 500 skott.
centralinstrumenten utvecklats och fullkomnats
och uträkna nu skjutelementen kontinuerligt,
utan fördröjning och med stor precision.
Som förut nämnts ha fjärrluftvärnet och
fjärr-torpedvärnet i stor utsträckning likartade
uppgifter. När därför fjärrluftvärnets kaliber
överskred 10,5 cm, låg det nära till hands att låta
nämnda två vapen smälta ihop till ett. Den så
uppkomna allmålspjäsen, fig. 10, förekommer
framför allt i amerikanska och engelska
flottorna, och där inom kaliberområdet 11,4 till 13,2
cm. Hit får jämväl hänföras den svenska 10,5 cm
kustjagarkanonen.
Till fjärrluftvärnet får även räknas det
medelsvåra artilleri, som givits för luftvärnsskjutning
tillräcklig elevation, lämpliga rikt- och
laddanord-ningar samt temperbar luftvärnsammunition och
som alltså kan tjänstgöra som hjälpluftvärn.
Såsom sådant kunna t.ex. 12 cm kanonerna på våra
stadsjagare rubriceras.
Fig. 10. 12,7 cm all målskanoner uppställda i dubbeltorn
på ett amerikanskt slagskepp. E ■= ca 85°,V0 — ca 800 m/s,
Pca 22,6 kg, eldhastighet ca 10 skott/min och eldrör.
Fig. 12. Engelsk 40 mm automatkanon i åttapipigt lavettage
av Vickers modell, uppställd på ett hangarfartyg.
Utgångshastigheten är lägre än vid Boforskanonen. Eldhastigheten
torde för kortare tider kunna uppgå till 25 skottls. P = 1
kg. Pjäsen är svår manövrerad och ostabiliserad och har
blott enkla ringsikten som hjälpmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
