- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 74. 1944 /
585

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 13 maj 1944 - Praktisk användning av emulsionsmedel inom tvätt- och avfettningstekniken, av Yngve Dalström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13 maj 19U

585

göra vävnader av olika slag. Vid denna
rengöringsprocess spela medlets emulsionsförmåga
och alkalitet den största rollen. Föroreningarna,
som skola avlägsnas, bestå av mineralolja av
olika slag, fasta mineralfetter, dvs. oförtvålbara
fetter. I mindre grad förekomma animaliska
fetter såsom talg och numera en del hartsoljor. Ytan
är i allmänhet slät, så man behöver inte ha så
stora fordringar på de kapilläraktiva krafterna.
Rengöringsvätskan skall ej tränga in i en oändlig
mängd kapillärer, som den måste göra vid
rengöring av en vävnad. En viss nedsättning av
rengöringslösningens ytspänning är även här
önskvärd för att fettskiktet lättare och fullständigare
skall lösgöras från metallytan, men med kraftig
mekanisk rörelse kan man i hög grad ersätta
yt-spänningsnedsättningen. Att använda för kraftiga
mekaniska hjälpmedel vid tvätt av textilvävnader
är otänkbart, varför man där mera måste lita till
de kapilläraktiva krafterna. Vad som är
nödvändigt vid avfettning är endast att
rengöringsvätskan har en viss emulsionsförmåga och att det
finns gott om — som man populärt kan uttrycka
det — kolloidala smutsbärande molekyler.
Enklast och billigast skaffar man sig här dessa genom
att använda olika alkalisilikater, som äro typiskt
kolloidala i vattenlösning. Vanligt vattenglas har
sammansättningen Na20 • 3 Si02. Förhållandet
mellan Na20 : SiO;2 är 1 : 3,3. Kiselhalten är
mycket hög, varför det lätt genom inverkan av luftens
kolsyra utfälles Si02. Man använder sig därför
av mera alkaliska silikat såsom metasilikat —
Na20 • Si02 — där förhållandet mellan Na20 och
Si02 är 1:1. Vanlig lut NaOH är ju ett mycket
använt avfettningsmedel, då man ej behöver ta
hänsyn till korrosionen, men man kan aldrig få en
metallyta fullt fettfri med enbart lut även om man
sörjer för en kraftig mekanisk rörelse. Detta beror
på, att NaOH löser sig kristalloidalt i vatten, och
det finns således ingen smutsbärande kolloidal
molekyl, som när alkalisilikat är närvarande.

Då man i de flesta fall får arbeta med naturligt
vatten, som ibland kan vara ganska hårt, har det
visat sig fördelaktigt att även tillsätta de alkaliska
avfettningsmedlen en viss mängd trifosfat, som
utfäller Ca- och Mg-salterna i findispers form.
Vidare ha fosfaten en viss peptiserande verkan,
som understöder alkalisilikaternas arbete.

Industrin arbetar numera med en mängd olika
lättmetallegeringar. En av alkalisilikaternas
viktigaste uppgifter är att förhindra korrosion på
dessa. På detta sätt har man kommit fram till en
hel del olika alkaliska avfettningsmedel för
järn-och metallindustrin, bestående av alkalisilikater,
fosfater, tvål eller fettalkoholsulfonat samt om så
behövs soda och NaOH.

Avfettningen av metaller bygger som nyss sagts
på emulgeringsprincipen dvs. man vill finfördela
en vätska (här de olika slagen fetter som
förekomma) i en annan vätska, vatten, vari fettet ej
löser sig. För att övervinna det motstånd
fett-molekylerna erbjuda, då de skola finfördelas,
fordras att man tillför ett visst mekaniskt arbete.
Självklart är att alla fetterna måste uppvärmas
väsentligt över sin smältpunkt, så att de äro
lättflytande. Vanlig temperatur på rengöringsbaden
är därför omkring 80° eller högre. Vid mässing
bör man inte på grund av risk för oxidation ha
mer än ca 60°. Vid avfettning av mera
komplicerade detaljer, t.ex. med fina kanaler, fastna ju
lätt de av vanlig trifosfat och soda utfällda
Ca-och Mg-salterna på en del för efterspolning
svåråtkomliga ställen. Man tillsätter därför sådana
avfettningsmedel t.ex. pyrosfat och
hexametafos-fat. Dessa bilda nämligen med vattnets
hårdhets-bildare Ca och Mg vattenlösliga komplexa salter,
så att någon fällning ej uppstår. På grund av
deras höga pris kan man ej använda dem annat
än där det är absolut nödvändigt.

/

Fig. 1.
Avfett-ningstank med [-cirkulationspump.-]
{+cirkulations-
pump.+}

Fig. 2.
Avfettnings-tank med
cirkulationspropeller.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 13 22:11:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1944/0597.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free