Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 13 maj 1944 - Undersökning av friktionen mellan lina och kaus i linlås, av E R—s - X-Rays in Research and Nature
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
592
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Utslagsvin-
kelns storlek i
förhållande till
linbelastningen P och
den linjära
stegringen av N med
ökad linbelastning.
linbelastningen P. Den linjära stegringen av N med
tilltagande linbelastning är även återgiven.
För att framtvinga en rörelse hos linan måste i första
hand dragkraften Z övervinna friktionen N/ii mellan lina
och käns, och dessutom tryckpåkänningens komponent i
dragriktningen. Härav erhålles följande ekvation
Z ■= + N tg a
och för små värden på oc (mätt i bågmått)
Zs=N{/* + oc) (3)
Då komponenten N ’ tg oc genom friktionen mellan lina
och klämstycke överskrides, måste dessutom villkoret
N • tg c*<C N • jWi vara uppfyllt, varvid <=
friktionskoefficienten för friktionen mellan lina och klämstycke, eller
« < l*i (4)
vilket betyder att så länge utslagsvinkeln oc (mätt i
bågmått) är lägre än värdet på (ii, är förbindelsen mellan
linan och kausen invändningsfri. Av försöken och av
mångåriga praktiska erfarenheter vet man att värdena på
utslagsvinkeln ligga betydligt under gränsvärdet.
De föregående ekvationerna gälla endast för
klämanordningen. Till följd av linans böjning i kausen återstår av
linbelastningen P i själva klämanordningen blott
dragkraften Z, vars storlek erhålles ur ekvationen
P =Z • e^2 v (5)
där cp är linans omslutningsvinkel och ^<2
friktionskoefficienten för friktionen mellan linan och kausens linspår.
Av ekvationerna (4) och (5) erhålles
PIN := e/<2 f ■ (oc + p) (6)
Såväl i den cirkelformiga delen av kausen som under
klämstycket gäller det friktionen mellan linan och kausens
linspår, varför ytförhållandena hela vägen äro desamma.
Man har därför rätt att sätta samma värde på
friktionskoefficienterna, varför
PIN = ett<p •(« + f*) (6 a)
Ur denna ekvation kan värdet på friktionskoefficienten
beräknas. Vid de genomförda försöken erhöllos /^-värden
från 0,2 upp till 0,3. I regel erhöllos högre värden på p
vid större linbelastningar än vid lägre. Detta förhållande
kan förklaras därigenom att linan vid ökad linbelastning
tryckes hårdare mot linspåret och att friktionen därvid
ökar. Fig. 4 visar funktionen PIN för olika värden på [i
som linjära i förhållande till utslagsvinkeln oc (mätt i
bågmått) . E R—s
Fig. A.
Funktionen P/N för olika
värden på [i. som
linjära i
förhållande till
utslagsvinkeln oc mätt i
bågmått.
DK 537.531
X-Rays in Research and Nature, av dr H Hirst. Tait
Publishing Co., Melbourne 1942. 96 s. 5 sh.
Med röntgenstrålar har strålningsfysikern åstadkommit
ett verkligt praktiskt medel för studiet av den inre
materialstrukturen, vilket med nödvändighet även kommit
kemisten, metallurgen och ingenjören till godo. För att
arbetet med röntgenstrålar skall bli ännu mera effektivt,
erfordras ytterligare bidrag om materialstrukturen, sedd ur
andra synpunkter än den rena fysikerns.
I föreliggande arbete behandlar dr Hirst både
strålningsbrytning och strålningsradiografi, men han har
begränsat sig till två uppgifter: att framhålla de praktiska fall,
då röntgenstrålar med fördel kunna användas, och att ge
sådana tekniska anvisningar, som kunna sätta
metallurgen i stånd att själv gripa sig an med strålningsarbetet.
Han har nått båda sina mål och lämnat ett värdefullt
bidrag till en litteratur, som hittills inte har tagit så stor
hänsyn till den praktiskt arbetande mannen.
Vid behandling av strålningsbrytningen visar författaren
hur dylik brytning kan utnyttjas vid studiet av
legeringssystem och på olika stadier av fällning, kemiska prov,
temperatureffekter, kornstorlek och de
strukturförändringar, soin åtfölja plastiska deformationer. Det är här fråga
om välkända fakta, som ha beskrivits förut, men
knappast med sådan tonvikt på det praktiska arbetet. Detta
gör boken värdefull för nybörjaren, som erhåller
påtagliga direktiv att följa, och av intresse för den mera
för-farne, som kan göra sina jämförelser och då och då även
utöva kritik. En brist är, att författaren icke nämner
något om strålningsmetoderna för mätning av interna
spänningar, vilka kunna användas i mycket stor
utsträckning t.ex. för svetsfogar och för lösning av problem
angående spänningsutjämning. Även vid behandlingen av
radiografin framhåller dr Hirst den praktiska sidan.
Industriell radiografi har snabbt utvecklats sedan krigets
början och förbrukar nu fotografisk film i en utsträckning,
som skulle förvåna filmindustrin. Standarden är dock
icke alltid så hög, och de praktiska påpekanden, som
författaren gör, sakna icke fog. Att konstruera en
radio-graf är ofta enklare i teorin än i praktiken; bruket av
filter i det primära strålknippet borde kanske därför ha
behandlats mera ingående, liksom andra anordningar än
bruket av blypasta som skydd mot ej önskvärd strålning.
Huruvida behandlingen av strålningsbrytningens
principer och praktik är tillräckligt utförlig, som dr Hirst
antar, beror på det slags arbete, som man har anledning
förmoda att den praktiskt arbetande teknikern sysslar
med. På många områden är det säkerligen tillräckligt att
göra en början, varvid man kan påräkna hjälp från vissa
tillverkare, som äro angelägna om att förse marknaden
med tillförlitlig röntgenutrustning. Erfarenheten visar, att
olika slag av arbeten kunna reduceras så gott som till
rutinarbete och skötas av personal utan mera specialiserad
träning. Å andra sidan kommer det alltid att behövas
undersökningar, som fordra stor erfarenhet och skicklighet
i att tyda röntgenbilder och tillämpa röntgenarbetet. Det
kommer också alltid att finnas firmor, som kunna vilja
använda metoden tillfälligtvis men icke så ofta, att det
motiverar utgiften för utrustning och personal. I sådana
fall bör arbetet utföras av en central organisation. Detta
behov har i viss mån tillfredsställts i England genom de
hjälpmedel, som ställas till förfogande av "the Department
of Scientific and Industrial Research" och av
universitetslaboratorierna. Men det skulle löna sig att underkasta
dessa problem ett systematiskt studium, ty här antydda
omständigheter hänföra sig icke enbart till
röntgenarbetet. Med tanke på att den vetenskapliga utvecklingen blir
alltmera komplicerad och på det växande antalet
speciella tekniska förfaranden, finns det nämligen anledning
förmoda, att man kommer att stöta på liknande
förhållanden även inom andra områden av det vetenskapliga
arbetet (Nature, 7 augusti 1943).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
