Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 20 maj 1944 - Teori och experient — några reflexioner över naturvetenskapens arbetssätt, av Stig Eklöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 maj 19U
597
Teori och experiment
— några reflexioner över naturvetenskapens arbetssätt
Proiessor Stig Ekelöf, LSTF, Göteborg
Den moderna naturvetenskapen, det
systematiska utforskandet av naturfenomenen, föddes
under renässansen. Det skedde, då män sådana som
Leonardo da Vinci, Francis Bacon, elektrikern
Gilbert och kanske framför allt Galilei klargjorde,
att verklig kunskap om naturen ej kan byggas på
auktoritetstro och spekulativt tänkande, utan blott
på ett studium av naturen själv.
Vilja vi lära känna naturen, måste vi lyssna till
vad den har att säga — vi måste göra
observationer. Men det räcker inte med att endast lyssna.
Naturen är ibland rätt fåordig, ibland är dess tal
oklart, och värst av allt, ofta försöker den
säga många saker på en gång. Vi måste därför
lära oss att ställa enkla frågor till naturen — att
göra experiment. Att göra experiment, det är som
att korsförhöra ett vittne — ett vittne, som alltid
talar sanning!
Men enbart experiment är icke heller tillräckligt,
det skulle endast ge oss en kaotisk samling
lösryckta fakta. Eller, för att tala med Henri
Poin-caré: "Ett samlande på hög av fakta är icke mera
vetenskap än en stenhög är ett hus". Fakta måste
ordnas, systematiseras, stenarna måste fogas
samman till en byggnad. Resultatet av denna
ordnande verksamhet kalla vi teori.
Är det då så säkert, att man av experimentens
mångfald verkligen kan uppföra en byggnad? Ja,
därom äro vi moderna människor övertygade, vi
tro nämligen fullt och fast på naturens
lagbundenhet. Undret, som för antikens människa var
något visserligen ovanligt, men dock tänkbart,
är för oss en omöjlighet.
Varje teori för ett naturfenomen eller en grupp
av naturfenomen har en kvantitativ och en
kvalitativ sida. Den kvantitativa sidan innebär
upptecknandet av lagbundenheterna i naturen, den
kvalitativa innefattar de mer eller mindre
åskådliga föreställningar, som vi göra oss om ett
fenomen och dess samband med andra fenomen.
Naturvetenskapens arbetssätt
studerat på ett enkelt fenomen
Låt oss på ett enkelt fall, kraftverkan mellan
elektriska laddningar, i detalj studera hur vår
Installationsföreläsning vid Chalmers Tekniska Högskola den
19 februari 1944.
DK 501
kunskap om ett naturfenomen bygges upp.
Fenomenet är detta: Man finner, att kroppar genom
gnidning ofta försättas i ett tillstånd, kännetecknat
av, att de attrahera eller repellera varandra. Vi
säga för korthetens skull, att kropparna i ett
dylikt tillstånd äro "elektrifierade". Om man t.ex.
kammar ined en celluloidkam i torrt hår, få
hårstråna genom kamningen en tendens att repellera
varandra, så att håret "står rätt upp".
För att komma lagbundenheterna på spåren,
måste vi till att börja med förenkla
frågeställningen, vi måste övergå från observation av invecklade
fall till experiment med enkla fall. Coulomb
konstruerade för den skull en apparat, i vilken han
kunde noggrant mäta kraften mellan två små
elektrifierade kulor. Med denna apparat utförde
han ett stort antal mätningar under olika
betingelser med avseende på kulornas elektrifiering och
avstånd från varandra.
Coulombs mätningar ledde, som mätningar
alltid göra, till serier av talvärden. Teorins uppgift
är först och främst att finna de lagar, som
styra dessa serier. Coulomb fann följande enkla
regel: Varje kropp tilldelas ett tal, som vi för ett
ögonblick kalla kroppens "elektrifieringsgrad".
Då är kraften mellan två elektrifierade kroppar
lika med produkten av deras elektrifieringsgrader,
dividerad med kvadraten på avståndet mellan
dem.
Vanan avtrubbar lätt känslan för det sköna,
inte bara i fråga om ett landskap, utan även då
det gäller en naturlag. Och Coulombs lag är ju
numera så välkänd, att den åtminstone för
fackmannen närmar sig det triviala. Men om vi kosta
på oss ansträngningen att för vår inre syn
framkalla den oändliga rad av experiment, vilkas
resultat den sammanfattar, så kunna vi säkerligen
ej undgå att få ett starkt intryck av naturens
underbara lagbundenhet.
Eftersom mätningar alltid ge talvärden som
resultat, kan det icke förvåna, att talens vetenskap
— matematiken — är ett så utomordentligt
hjälpmedel då det gäller att kort och klart formulera
teorins kvantitativa sida. I vårt exempel tillgår
detta så, att vi beteckna de tal, som ånge
elektrifieringsgraderna hos de båda kropparna a och b
med Qa och Qb, det tal, som anger avståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
