- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 74. 1944 /
629

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 27 maj 1944 - Svenska elfyrar, av Sven Öberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13 maj 19U

629

Svenska elfyrar

Byråingenjör Sven Öberg, LSTF, Stockholm

Vid ett första påseende kanske det vill synas
märkligt, att hittilldags blott 94 eller 13,4 % av
Lotsverkets 701 landfasta fyrljus ha elektrisk
ljuskälla. Detta faktum förklaras emellertid
därav, att landsbygdselektrifieringen endast i
begränsad omfattning sträcker sig ut i våra
vidsträckta skärgårdar. Därvid är det blott i
undantagsfall, som lågspänningsledningarna framgå så
nära de till antalet övervägande mindre fyrarna,
att deras elektrifiering kan anses lönande eller på
grund av andra omständigheter än de rent
ekonomiska befogad.

Elektrifiering av småfyrar medför dock så gott
som alltid en märkbar minskning av
driftkostnaderna, även om — vilket är regel — så stark
lampa väljes, att en väsentlig ökning av fyrens
ljusstyrka erhålles. Absolut sett är besparingen i
driftkostnad dock icke av sådan storleksordning
att den kan bära anläggningskostnaden för en
på-sticksledning till fyren av större längd än några
hundratal meter.

Är det sålunda tämligen sällan som elektrifiering
av skärgårdarnas ledfyrar kan komma i fråga, så
har det — likaledes av geografiska skäl — varit
än mer ovanligt att någon av de bemannade
fyrarna ute i det yttersta havsbandet kunnat
anslutas till kraftnät. Undantag från denna regel
förekommer dock i de delar av södra Sverige, elär
skärgårdar saknas, dvs. huvudsakligen Skånes
och Hallands kuster. Det nyssnämnda antalet
fyrljus, som stå under Lotsverkets förvaltning,
innefattar 66 fyrplatser med ständig bevakning. Av
dessa äro 10 elektrifierade genom anslutning till
allmänt distributionsnät, men av dem äro ej
mindre än 6 belägna i Halland och Skåne. Lokala
elverk ha emellertid anordnats vid ytterligare 8
fyrplatser av detta slag i samband med installation
av radiofyr, varvid jämväl fyrljus och
mistsignal-maskineri elektrifierats.

De nyss anförda förhållandena kunna även
åberopas som förklaring därtill, att de långt flera
fyrar i vårt land, som icke handhas av Lotsverket,
blivit elektrifierade i mycket större omfattning.
Åtskilliga av dessa fyrar äro nämligen rena
hamnfyrar — ofta blott en lampa på ett
pirhuvud e.d. — eller i övrigt belägna inom bebyggda
områden, varvid elektrifiering i regel är
självskriven. Av de 1 058 fyrar, vilka förvaltas av andra
statliga myndigheter än Lotsverket (t.ex. Troll-

DK 621.34 : 627.92

liätte Kanalverk), av kommuner, korporationer
och enskilda, ha sålunda ej mindre än 450 eller
42,5 % elektrisk glödlampa som ljuskälla.

Att fyrelektrifieringen inom Lotsverket tog fart
långt senare än vad som var fallet med övriga
fyrar får mot bakgrunden av det redan sagda
anses naturligt. Såvitt känt äro de äldsta
elektriska fyrarna i vårt land två överensfyrar för
inseglingen till Oxelösunds hamn, vilka anordnades
redan 1908 som ersättning för två fotogenfyrar.

Lotsverkets första elektriska fyr var
angörings-fyren i Hälsingborg, där det tidigare
fotogenglöd-ljuset ersattes med en elektrisk glödlampa om
1 000 W år 1922. Vid denna tidpunkt voro redan
omkring 75 andra svenska fyrar elektrifierade.

Av diagrammet, fig. 1, framgår emellertid, att
elektrifieringen av svenska angöringsfyrar — så-

AKTAL

Fig. 1. Ljuskälla hos svenska angöringsfyrar 1842—1944.
Uppgifterna äro sammanställda efter den svenska fyrlistan,
vars första upplaga utgavs 1842. Diagrammet omfattar
såväl fyrar med ständig bevakning som de obevakade
an-göringsfyrarna. Fyren i Malmö, angiven som dalénfyr
redan 1906, hade auerbrännare av injektortyp för acetylen
och får därför anses som en föregångare till de egentliga
dalénfyrarna, vilka framkommo strax före 1920.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 13 22:11:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1944/0641.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free