Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 27 maj 1944 - Svenska elfyrar, av Sven Öberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 13. Modern radiofyranläggning. De båda yttre stativen
innehålla två identismkt lika sändare, vilka i vanliga fall
båda tjänstgöra med inställning för halv effekt. Vid fel på
endera sändaren kopplas den andra för full effekt. Den
vänstra sändaren kan därjämte användas för
telefoniför-bindelse med land vid fel på telefonkabeln till fyrplatsen.
Mittstativet innehåller gemensamma manöver- och
kontroll-apparater.
uppnår därvid, särskilt om linsen är utförd
speciellt för en sådan glödkropp, mycket avsevärd
ljusstyrka, men i gengäld får man liten spridning
hos ljusknippena, vilket är en viss nackdel.
Därjämte stegras driftkostnaderna väsentligt på
grund av ringa livslängd och högt pris för dessa
speciallampor.
Bågljus har aldrig förekommit i någon svensk
fyr och endast i undantagsfall utomlands.
Intensiteten hos bågljuset är visserligen ouppnåelig
med andra ljuskällor, men i stället är båglampan
svårskött och orenlig. Gasurladdningslampor ha
ej heller prövats i fyrar, i vart fall icke i Sverige.
Det har dock ifrågasatts att införa det gula
natriumljuset vid sidan av de gamla signalfärgerna
vitt, rött och grönt. Kvicksilverlampornas
blåaktiga sken torde i fyrar kunna innebära en
nackdel i så måtto, att det kan tänkas föranleda
förväxlingar med det signalgröna ljuset.
Radiofyrar och lokala elverk
Radiofyrarna utgöra numera sjöfartens
tillförlitligaste hjälpmedel för navigering i osiktbart väder.
En radiofyr är en sändare, varifrån speciella, för
pejling lämpade signaler automatiskt utgå på
bestämda tider. Med ledning av dessa kan
navigatören genom egen pejling bestämma sin bäring till
radiofyren; positionsbestämning möjliggöres vid
pejling av minst två radiofyrar. Utom dessa
cirkulära radiofyrar finnas riktade sådana under
utveckling för sjöfartens behov; dessa må dock förbigås
i detta sammanhang (jfr Tekn. T. 1939, s. 37).
Lotsverkets första cirkulära radiofyrar anlades
på slutet av 1920-talet. Deras antal uppgår för
närvarande till 16, därav 7 på fyrskepp och 9 vid
landfyrplatser med ständig bevakning. Av de
sistnämnda har endast en — Landsort — kunnat
anslutas till allmänt distributionsnät. För de övriga
8 och naturligtvis alla fyrskeppsanläggningarna
har det varit nödvändigt att anordna lokala
kraftverk. Det har härvid befunnits lämpligt att
samtidigt genomföra en fullständig elektrifiering av
fyrplats resp. fartyg, dvs. införa elektriskt
fyrljus och elektrisk mistsignalering samt
belysningsinstallationer i personalbostäderna, fig. 11—13.
Fig. 15. Riktad nautofon (Stora Karlsö). Ljudöppningarna
äro så arrangerade i vertikalled att ljudet koncentreras i
horisontell riktning. Skärmarna samla dessutom ljudet
inom den vinkel de omfatta. Tillförd elektrisk effekt är
4 800 W, elektroakustisk verkningsgrad ca 40 %, den
akustiska effekten alltså ca 1 920 W. Tack vare apparatens
riktverkan blir emellertid den ekvivalenta ljudeffekten i
horisontell riktning mellan skärmarna ej mindre än ca
10 000 W.
Fig. Ii. Sektion av
cirkulär
nautofon-enhet. 1
ljudöppningar (resonato-rer), 2 stålmembran,
4 polskor, 5
lindning för 150 pls.
Membranen och
1 judöppningarna
äro så dimensionerade, att resonans erhålles för
Ijudfre-kvensen, 300 pls. Det vertikala avståndet mellan
ljudöppningarna är en halv ljudvåglängd, varigenom horisontell
riktverkan erhålles.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
