Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 10 juni 1944 - STF:s utlåtande om den högre tekniska undervisningen, av H Sy — H V A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(692
TEKNISK TIDSKRIFT
med film är av allra största betydelse för
undervisningen vid de tekniska högskolorna. Man
torde efter kriget kunna räkna med en livlig
produktion av lämplig teknisk undervisningsfilm,
kanske inte så mycket i vårt land som i de stora,
tekniskt betydelsefulla länderna. Vid de tekniska
högskolorna är det möjligt att använda
undervisningsfilm, även om texten är på utländskt språk,
varför filmanskaffningsproblemet icke torde
erbjuda alltför stora svårigheter. Föreningen vill
därför understryka betydelsen av att
föreläsningssalar i lämplig utsträckning utrustas med
anordningar för visning av film och att anslag förutses
för filmanskaffning.
Föreningen vill vidare framhålla, att den anser,
att de studerande böra beredas möjlighet att idka
gymnastik och idrott inom högskolornas område
eller i deras omedelbara närhet. För den skull
vore det synnerligen önskvärt, att en
gymnastik-och idrottshall kunde dnförlivas med varje
högskolas byggnadsprogram. För att en sådan åtgärd
skall nå åsyftad verkan är det dock, enligt
föreningens mening, även nödvändigt att en speciellt
för kroppsövningar avsedd lärarkraft anställes.
Undervisningens organisation
Till de synpunkter, som de sakkunniga anfört i
frågan om undervisningens organisation, kan
föreningen belt ansluta sig. Speciellt vill
föreningen understryka, att den tillmäter förslaget om
adjungerade lärare till professorernas hjälp stor
betydelse. Härvid måste man emellertid vara på
det klara med, att förslaget kan bli till åsyftad
nytta endast under förutsättning, att anslagen tas
till så, att tjänsterna kunna locka kvalificerade
hjälpkrafter på de olika områdena.
För effektiv undervisning och forskning är det
likaledes betydelsefullt, att antalet första
assistenter anpassas efter det växande elevantalet och
icke tillmätes för snävt. En granskning av det
framlagda förslaget ger påtagligen vid handen att
antalet assistenter behöver ökas, åtminstone i
vissa ämnen, där man förutsätter, att en
forskningsverksamhet skall kunna bedrivas vid
högskolorna.
Beträffande undervisningens organisation vill
föreningen vidare erinra om nödvändigheten av,
att fordringarna för avläggande av teknisk
licentiatexamen preciseras, och att i dessa
fordringar inte bör ingå komplettering av betyg avgivna
i civilingenjörsexamen. Var och en som avlagt
denna examen bör utan vidare vara kompetent
att ägna sig åt de fördjupade studier, som lämpa
sig för licentiatexamen. En fordran på dylik
komplettering kan verka avskräckande på studerande
att fortsätta till licentiatexamen, vilket ur
näringslivets synpunkt vore att beklaga. Vidare bör,
såsom av de sakkunniga poängterats, teknisk
licentiatexamen få avläggas även efter studier
huvudsakligen i teoretisk-vetenskapliga ämnen. I
övrigt vill föreningen i denna fråga hänvisa till
de uttalanden, som gjorts av subkommittéerna för
elektroteknik och kemi.
Frågan om vidareutbildning av inom industrin
verksamma ingenjörer är för näringslivet av
utomordentlig betydelse. Vad de sakkunniga
anfört om vikten av att tillfälliga kurser och
föreläsningar komma till stånd i ökad omfattning
och att de göras till föremål för grundlig
planering vid varje läroårs början kan därför icke
nog understrykas. De möjligheter till samarbete
med Sveriges Industriförbund och Svenska
Teknologföreningen, som därvid föreligga, torde
särskilt böra beaktas.
I anslutning /till vad ovan anförts om anslag till
lärarkrafter, vill föreningen understryka, att den
anser förslaget att professorslönerna skola utgå
enligt lönegrad G 7 vara välmotiverat och
välbetänkt.
Samarbetet mellan de tekniska högskolorna
Föreningen vill påpeka betydelsen av, att
undervisningen vid de två tekniska högskolorna i
möjligaste mån göres likartad, särskilt då det gäller
de två första årskurserna, så att elevers flyttning
mellan de två högskolorna ej försvåras.
Härigenom underlättas för envar studerande att utnyttja
de differentierade studiemöjligheterna i senare
årskurser.
Föreningen tillstyrker de sakkunnigas förslag
om samarbete mellan de tekniska högskolorna
och universiteten. Det skulle säkerligen vara
stimulerande för både elever och lärare med en
verksamhet av skisserat slag. Speciellt värdefullt
torde det för de studerande kunna bli att få
utföra exempelvis examens- och
forskningsarbeten icke blott vid de olika tekniska
forskningsanstalter, som på senare tid inrättats, utan även
vid universitet och andra högskolor. Härigenom
skulle ett större antal specialutrustade
laboratorier komma att stå till de studerandes förfogande
än s©m nu är fallet.
Den teknisk-vetenskapliga forskningen
Föreningen finner, att de synpunkter, som de
sakkunniga framfört om forskningens
bedrivande vid de tekniska högskolorna, äro värda all
uppmärksamhet och vill belt instämma i deras
allmänna resonemang och argumentering.
Emellertid vill föreningen som sin åsikt framföra, att
de driftanslag, som upptagits inom den av de
sakkunniga uppgjorda kostnadsramen, äro alltför
låga för att möjliggöra ett rationellt bedrivande
av avsedd forskningsverksamhet. Dessa farhågor
gälla tillräckligheten av såväl anslag för
hjälpkrafter — laboratoriemästare, skrivbiträden,
instrumentmakare samt laboratorie- och
verkstadsarbetare — som anslag för materialanskaffning
m.m. Det är enligt föreningens uppfattning dålig
ekonomi att icke bevilja tillräckliga medel för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
