Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 10 juni 1944 - STF:s utlåtande om den högre tekniska undervisningen, av H Sy — H V A - Dædalus 1944, av Torsten Lenk - TNC: 11. Rör och tub, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(694
TEKNISK TIDSKRIFT
men samtidigt förordat att frågan om ersättning
till preses och ledamöterna skulle tas upp till
förnyad prövning efter några års erfarenhet.
Föreningen har den bestämda uppfattningen, att det
är av största betydelse för högskolorna, att som
preses i överstyrelsen förvärvas en lämplig man
i sin krafts dagar och att denne ges en
självständig och stark ställning. Föreningen skulle
helst se att preses bleve heltidsanställd. Då
emellertid frågan om ersättning till preses enligt de
sakkunnigas förslag bör tas upp till förnyad
prövning och då föreningen icke är övertygad om att
lämplig man för presesbefattningen med säkerhet
kan påräknas för det föreslagna arvodet vill
föreningen föreslå, att den övre gränsen för arvodet
höjes till 17 000 kronor.
De skäl, som anförts av de sakkunniga för en
överflyttning av de tekniska högskolorna till
handelsdepartementet, finner föreningen i alla
avseenden bärande.
Byggnadsfrågan
Föreningen har uppfattat den plan, som de
sakkunniga framlagt för den slutliga utbyggnaden
av KTH, som ett preliminärt underlag för
bedömning av lokalbehovet. Föreningen förutsätter
därför, att även den utomordentligt viktiga
bygg-nadsfrågan göres till föremål för en ingående
prövning, sedan den organisatoriska utbyggnaden
av högskolan blivit i princip fastställd. Att på
nuvarande stadium göra ett om än preliminärt
uttalande angående det uppgjorda
byggnadsprogrammet torde icke vara möjligt. H Sy—H V A
DK 069 : 62(058)
Dædalus 1944, utgiven av Tekniska Museet, Stockholm
1944, 112 s., 31 fig. 10 kr.
I årets Daedalus, som är den fjortonde, kan intendent
Torsten Althin blicka tillbaka på tjugo års arbete i
Tekniska Museets tjänst såsom dess grundare och dess chef.
Tjugo år äro inte mycket i en människas liv som tid
betraktad, när man blickar tillbaka, men innehållet är ju
mycket varierande. Althin har, som välbekant är och som
framgår av uppsatsen "Tjugo år, en återblick och några
minnen", fyllt dessa år med mycket och det mycket väl.
Om "C E Johansson, måttens mästare’’ talade tekn. dr
Hilding Törnebohm på Ingeniörsvetenskapsakademiens
högtidsdag 1943, och detta tal är nu tryckt i Daedalus.
Det är intressant för en vapenhistoriker att läsa om huru
passbitarnas idé först tillämpades vid gevärsfabrikation
och det redan så tidigt som på 1770-talet, ehuru
genombrottet kommer först vid innevarande århundrades
början. Systematiseringen och anknytningen till den
vetenskapliga måttenheten är Johanssons stora insats liksom
hans arbete för standardiseringen av dessa praktiska
måttenheter med världsomspännande resultat till följd. Att han
haft en svensk föregångare kan enbart fylla oss med
berättigad stolthet. Denne föregångare var ingen mindre än
Polhem, och det är ett intressant faktum, att
"Måttjohans-son" själv gav anledning till att den första
"polhemsstickan" i Tekniska Museet kom dit och det så långväga ifrån
som från Minnesota i USA. Sedan har det kommit flera,
om vilka H Way-Matthiesen lämnar ett intressant och
väl-illustrerat "meddelande" på sex tätt tryckta sidor.
De första fotograferna uppfattade sig själva som
konstnärer och voro det. I det avseendet ha de icke
distanserats av nutidens kamerakonstnärer, trots den lätthet
med vilken dessa kunna arbeta i jämförelse med sina
kolleger för nu jämt hundra år sedan. Ett av de stora
namnen är engelsmannen Henry Fox Talbot, som är ett
exempel bland de många på i vilken hög grad brittiska
amatörer ha tjänat vetenskap och konst genom ett under
goda ekonomiska villkor bedrivet, hängivet arbete med en
hobby. Utom vid ett antal bilder av obestridlig skönhet är
Talbots namn knutet vid upptäckten av den kemiska
framkallningens princip. Om honom handlar en uppsats
av Helmer Bäckström.
Vackra ord skulle kunna skrivas om Ivar Rennerfelts
bidrag om flytande tillverkning av hästskor vid Uhrfors bruk
i Gästrikland, om Maj Gullbrings uppsats om tillkomsten
och konstruktionen av det år 1936 genom eldsvåda
förstörda Crystal Palace i London och det svenska deltagandet
i världsutställningen 1851 och om "meddelandena".
Om Nordisk Rotogravyrs tryck och Anders Billows
typografi är ingenting annat än gott att säga, liksom jag gjort
alla de år som jag har haft nöjet att anmäla Daedalus.
Torsten Lenk
TNC
11. Rör och tnb
De till sin betydelse närbesläktade orden rör och tub
användas för närvarande synnerligen inkonsekvent. Olika
förslag till skarpare gränsdragning mellan deras
begreppsområden ha framlagts för TNC, men även dessa förslag
röja stor osäkerhet. Som en möjlighet har angetts att lägga
förhållandet mellan diameter och längd till grund för ett
särskiljande, och även ändarnas gängning har anförts som
en ibland tillämpad uppdelningsgrund. Andra ha framställt
önskemålet att endast behållare, såsom färgtuber,
gastuber, kallades tuber, och att det som här närmast avses
alltid kallades rör. Det övervägande antalet förslagsställare
ha emellertid särskilt pekat på ångpannetuber såsom en
benämning som bör bibehållas, medan man generellt bör
tala om rör och rörledningar när det gäller transport av
vätskor och gaser. Undantagen härifrån äro i praktiken
som bekant många, och det är icke möjligt att göra någon
plötslig ändring häri. Som riktlinjer, att följas i nya fall
och vid ändring av äldre nomenklatur när tillfälle
erbjuder sig, får TNC anbefalla följande.
Rör är den allmänna benämningen på en långsträckt,
ihålig cylindrisk kropp, oavsett dess tvärsnittsform,
dimensioner, material, framställningssätt, förbindningssätt och
användning. I speciell betydelse förekommer ordet inom
elektrotekniken, särskilt radiotekniken, i uttryck sådana
som elektronrör, glimrör, glödkatodrör.
Tub är en term som endast i vissa specialfall bör
användas för rör eller rörliknande föremål. Det viktigaste av
dessa specialfall är ångpannetuber, alltså för ångpannor
särskilt avsedda rör, vilkas egentliga uppgift icke är
transport av ett fluidum utan i stället förmedling av
värmeväxling mellan vad som finns utanför och inuti röret. I
lika mån berättigad är termen i fall som äro besläktade
härmed, t.ex. tuber i vattenförvärmare eller i
varmvattenberedare. Ordet bör såvitt möjligt undvikas när det gäller
ledningsrör, men man talar för närvarande undantagslöst
om "tilloppstuber" som föra vatten till en kraftstation, och
likaså t.ex. om "tuber" som användas vid cellulosafabriker
som vattenledningar, oftast utförda av trä och förlagda
ovan jord; detta får betraktas som icke önskvärda
undantag, vilka dock måste tolereras. Däremot kan man utan
betänkligheter använda ordet tub för vissa cylindriska
behållare, t.ex. ovannämnda färgtub, gastub, ävensom i
betydelsen astronomisk tub. J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
