Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 10 juni 1944 - Furfurol och furfurolbakelit, av Per Åke Wallgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 juni 1944
717
tionstemperaturen, vilket medför, att förlusterna
vid kondensationen bli små. På grund av sin stora
molekylvikt per aldehydgrupp jämfört med
form-aldehyden ger furfurolen avsevärt större utbyte
av färdigt harts än denna. Sålunda erhåller man
med formalin 115—120 kg harts av 100 kg
fenoler, medan man med furfurol får 180—225 kg.
Man behöver alltså för samma hartsmängd mellan
30 och 40 % mindre kvantitet fenoler, vilket är
av största betydelse, då ju stor brist råder på
fenoler av olika slag.
För framställning av furfurolbakelit kan man
utan förändring använda redan förefintlig
apparatur avsedd för vanlig bakelit.
Tillverkningskostnaderna bli avsevärt lägre, emedan apparaturen
med samma personal kan utnyttjas bättre.
Sålunda kan man på samma tid och i samma
kokare tillverka 50—70 % mera bakelit med
furfurol än ined formalin. Därtill kommer, att
rå-materialkostnaderna per kg färdigt harts ligga
lägre för furfurolbakeliten speciellt med
nuvarande höga fenolpriser. En kostnadsminskning av
omkring 0,50—1,25 kr/kg harts kan för
närvarande uppnås.
Om man inte önskar speciella effekter, är det
lämpligast att använda alkaliska kontaktmedel
vid kondensationen av fenoler med furfurol. Man
erhåller då smältbara och lösliga hartser, som
lämpa sig för impregnering av fiber, papper, väv,
asbest, trämjöl o.d.
För speciella fall vinner man dock vissa
fördelar, om sura kontaktmedel användas vid
kondensationen. För att undvika blåsbildning i
hartset måste man då emellertid tillgripa alkohollöst
klorväte, och önskar man smältbara och lösliga
produkter, blir ett femfaldigt överskott av fenol
nödvändigt. Ett surt kondenserat harts blir efter
härdningen något mera beständigt mot syror,
men förbättringen motsvarar i allmänhet ej den
komplicerade tillverkningen.
Furfurolbakeliten synes i utlandet mest ha
kommit till användning i pressmassor och i gjutna
artiklar. Kogan och Kermann14 ha ganska
ingående provat de mekaniska egenskaperna och
beständigheten hos dessa, Farmer15 har angivit
några elektriska konstanter, och i Modern Plastics
193910 anges bl.a. den elektriska
genomslagshållfastheten för pressmaterial till 8—24 kV/cm
(direktvärde). Provmetoden beskrives ej.
Vid Asea i Västerås har ett förfarande för
framställning av furfurolbakelit utexperimenterats
närmast med tanke på att dryga ut tillgängliga
fenoler. Då inom Asea de största kvantiteterna
fenoler åtgå till bakelitpappersprodukter, har
arbetet speciellt inriktats med tanke härpå,
framför allt som Statens Industrikommission icke
tilllåter tillverkningen av pressmassor med
trämjöls-fyllning. Sedan lång tid tillgodoses en stor del av
företagets bakelitbehov med denna nya hartstyp.
Ingen apparatur har behövt ändras, och halv-
fabrikattillverkningen har fortgått utan några
som helst stockningar och egentliga svårigheter
vid omläggningen.
De vanligast förekommande
bakelitpapperspro-dukterna äro plattor och rör (cylindrar) med
diametrar liggande mellan några mm och upp till
1 900 mm. Genomgående användes sulfatpapper,
som kontinuerligt impregneras resp. lackeras med
en spritlösning av bakelit, varefter det torkas vid
förhöjd temperatur i vertikala trummor. För
plattillverkningen skäres bakelitpapperet sedan i
ark, vilka under uppvärmning pressas samman
med högt tryck. Rören lindas av det lackerade
papperet på mall varv för varv under
upphettning med hjälp av varma valsar, som tryckas
mot pappersbanan. Härvid smälter hartset och
tränger in i papperet och limmar samtidigt mot
det underliggande papperslagret, varvid en
homogen kropp erhålles. Rören bakas sedan i ugnar,
som uppvärmas efter ett bestämt
tid-temperatur-schema.
För att bästa resultat skall uppnås ined
furfurolbakelit bör man arbeta vid en
sluttemperatur vid bakningen av 165 till 180°C. Vid låga
temperaturer härdas bakelit med furfurol avsevärt
långsammare än bakelit med formalin. För
press-masseberedningen är denna egenskap av stor
betydelse, då ju knådningstidens längd kommer att
inverka mindre på slutresultatet och massornas
flytbarhet förbättras. Vidare kan man lagra harts
och pressmassor under lång tid, utan att de
nämnvärt förändras.
En sammanställning av resultat från
provningar av material framställda i fabriksskala
återfinnes i tabell 1. Både karbolsyra, teknisk kresol
med en metakresolhalt av 40 % och råfenoler av
olika slag ha använts och befunnits ge likvärdiga
hartser. Dessa bli i allmänhet mörka och lämpa
Tabell 1. Provningsdata för furfurolbakelit.
Plattor 40—45 % harts Rör 35—40 % harts
Sträckhållfasthet mellan skikten kg 50* 36*
Böjhållfasthet
brottgräns .......... .... kg/mm2 31
nedböjning vid brott ........ mm 3,4
Slagseghet .......... . kgcm/mm2 25
Hårdhet enligt Brinell
vid 20°C .......... .... kg/mm2 45 28
90°C .......... .... kg/mm2 35 20
125°C .......... .... kg/mm2 29 16
Vattenupptagning efter lagring i luft
med en fukthalt av 95 % under
4 dygn ............. ......... % 1,8 5,2
8 dygn ............. ......... % 3,2 6,8
Elektrisk genomslagshållfasthet
Prov i olja vid...... 20°C kV/cm > 20** > 20**
provtid 2 min ...... 90°C kV/cm 12,5 > 20**
med efterbakning . . 90°C kV/cm > 19**
* En vanlig fordran för rör är 30 kg och plattor 3 5—40 kg.
** överslag i oljan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
