Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 24 juni 1944 - Teknisk värdering av anläggningar, av Per Frenell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 A juni 19 A A
757
I stället för restvärdet skulle man möjligen
kunna tänka sig en hypotetisk förlängning av den
normala brukstiden. Om restvärdet skall kunna
helt och hållet elimineras måste den förlängda
brukstiden vara så lång, att summan av de årliga
värdeminskningarna efter den normala
brukstidens slut blir lika med restvärdet vid samma
tidpunkt, dvs. att anläggningsvärdet blir lika
med noll.
Denna tid kan beräknas ur formel (8), som är
allmängiltig, enligt följande
kt
lOOfø» —gQ + rfø’—1)
qn— 1
0
Emedan (qn—1) icke kan vara lika med noll
för n större än noll, måste 100 (qn — q*) +
+ r [q1— 1) vara lika med noll. Härur erhålles
( 100 qn — t
100
och efter logaritmering
log (100 qn—
t
log (100 —r)
log q
(12)
Den mot restvärdet svarande förlängda
brukstiden är==£— n år. I tabell 3 har denna
förlängda brukstid uträknats för olika restvärden
och olika normala brukstider.
Det är uppenbart att denna förlängda
"brukstid" icke finns i verkligheten. Efter den normala
brukstiden, kan nämligen, enligt definitionen och
den gängse uppfattningen av denna brukstid,
ifrågavarande anläggningsdel icke längre
användas i anläggningen. Den förlängda brukstiden
är således endast ett hypotetiskt begrepp och kan
icke fastställas på annat sätt än genom dess
relation till restvärdet, som i det föregående gjorts.
Under dessa förhållanden synes det icke vara
något att vinna genom införandet av begreppet
förlängd brukstid vid värderingen, utan, som hittills
varit vanligt, använda restvärdet, som kan direkt
och ganska exakt fastställas vid varje tidpunkt.
Fortfarighetsvärde
Vid en värdeberäkning antar man, som förut
nämnts, att varje anläggningsdel efter en viss
Tabell 3. Förlängd brukstid utöver den normala vid olika
restvärden.
[-Normal brukstid,-]
{+Nor- mal bruks- tid,+} år Förlängd brukstid, år
T i= r = r = r <= r —
10 % 20 % 30 % 40 % 50 % 75 %
10 0,90 1,99 3,32 4,99 7,16 17,33
20 1,50 3,25 5,34 7,88 11,07 24,66
30 1,89 4,07 6,62 9,67 13,40 28,64
40 2,15 4,60 7,45 10,81 14,87 31,02
50 2,33 4,96 7,99 11,55 15,81 32,50
75 2,55 5,42 8,69 12,48 16,99 34,32
100 2,64 5,59 8,94 12,82 17,42 34,96
Nyvärde
Foriforiqhehvörde
Restvärde
Fig. 6. Grafisk framställning av fortfarighetsvärdet.
ålder (brukstid, funktionstid) icke längre kan
användas i anläggningen utan måste ersättas med
en motsvarande ny del. Denna ålder måste för
att möjliggöra en beräkning av värdet fixeras till
en bestämd tidslängd.
I verkligheten finnes emellertid icke någon sådan
bestämd ålder. Anläggningsdelar, som tillhöra
samma grupp, dvs. med samma brukstid och
restvärde, kunna ha mycket olika livslängd.
Exempelvis kan i elektriska anläggningar en del
trä-stolpar (oimpregnerade), som antas ha en
brukstid av 10 år, kanske behöva utbytas redan efter
5 år, då däremot andra stolpar icke behöva
utbytas förr än kanske efter 15 år, beroende på
olika markförhållanden och andra
omständigheter, som inverka på stolparnas livslängd. Samma
är förhållandet med alla andra delar av en
anläggning. Den vid värdeberäkningen använda
livslängden måste därför betraktas som ett
medelvärde och icke som något absolut värde.
Denna olikhet i livslängd hos bruksföremålen
leder till en utjämning av förnyelsekostnaderna,
så att dessa icke erfordras på en gång vid varje
antagen brukstids slut, utan kunna fördelas på
ett större antal år. Ur anläggningsinnehavarens
synpunkt är detta mycket önskvärt, emedan hans
personal därigenom kan bli jämnare sysselsatt
och förnyelsekostnaderna kunna tas ur det årliga
driftöverskottet, varigenom fondering av
förnyelsemedel icke erfordras.
Anläggningen kommer härigenom så småningom
in i ett fortfarighetstillstånd, då de årliga
förnyelsekostnaderna äro lika med den årliga
värdeminskningen. Vid denna tidpunkt har
anläggningen uppnått ett fortfarighetsvärde, som förblir
konstant så länge anläggningen till sin
omfattning icke undergår någon förändring genom
utökning eller förminskning.
Detta fortfarighetsvärde, som är oberoende av
anläggningens ålder eller brukstid, blir
f
Ko + R
2
100+ r
, eller uttryckt i procent av nyvärdet
(13)
Denna enkla värderingsgrund kan överslagsvis
användas vid äldre, mera omfattande och väl
underhållna anläggningar.
Fig. 6 anger grafiskt hur fortfarighetsvärdet
bestämmes på basis av nyvärdet och restvärdet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
