Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 1 juli 1944 - Den socialtekniska grundvalen för Södersjukhuset, av Hjalmar Cederström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juli 19 A A
783
nytt att fortsätta det arbete, som legat nere
några år, och måste då organisera ett nytt
arkitektkontor med personal, som ingenting alls
kände till om de förberedande arbetena. En
massa primärmaterial hade under tiden gått till
spillo.
År 1933 beslöt Sjukhusdirektionen utan närmare
eller på något sätt övertygande motivering att
frångå mitt storleksförslag, dvs. att sjukhuset
skulle byggas för 1 200 patienter. Man önskade
ett 331/a % större sjukhus eller ett för 1 600
patienter. Under åren 1935—1936 måste därför en
ny utredning verkställas. Svenska
Arkitekt!öreningen hade samtidigt gjort en framstöt hos
sjukhusdirektionen och begärt arkitekttävling om
projektet. Som följd härav lät direktionen
avskeda den på utrednings- och ritkontoret
anställda personalen ungefär vid det stadium, då
den äntligen efter lång lärotid lärt sig känna till
den föreliggande arbetsuppgiften. Varken
Medi-cinal- eller Byggnadsstyrelsen kunde emellertid
gå med på ett sjukhus för 1 600 patienter utan
hänvisade kort och gott till det i min
generalplan av 1930 framlagda förslaget om ett sjukhus
för 1 200 patienter. År 1938 tillkallades jag för
tredje gången för att fullfölja sjukhuset och
måste då, ävenledes för tredje gången, uppsätta
nytt kontor och omarbeta ritningarna att ånyo
gälla för ett sjukhus för 1 200 patienter. Slutligen
beslöt Stadsfullmäktige år 1942 att stoppa arbetet
och endast inreda halva sjukhuset. Följden var
att kontorspersonal ånyo måste avskedas.
Tvingade av det redan år 1930 förutsedda behovet
av sjukvårdsplatser måste emellertid
Stadsfullmäktige redan den 20 mars 1944 besluta att
utbygga sjukhuset helt och hållet i
överensstämmelse med den år 1930 framlagda, med hjälp av
den förnämsta sakkunskapen i landet uppgjorda
planen till sjukhuset. Sakkunskapen hade i alla
hänseenden segrat över de mer eller mindre
lek-mannabetonade granskningsinstanser, som gång
efter annan sökt visa sig besitta mer kompetens än
expertisen!
Resultatet av all denna planlösa villrådighet och
av dessa — som den slutliga utgången visat —
helt obefogade lekmannainfall har alltså inte
blivit något annat än att kostnadsberäkningen av
1931 inte hållit streck. Byggnadskostnaden i
allmänna marknaden är år 1944 per kubikmeter
räknat icke mindre än 104 % högre än 1931.
Orsaken härtill äro konjunktur- och
tidsförhållandena, som alltså kommit att spela en så
väsentlig roll därigenom att författaren, oaktat han är
sjukhusets förlagsställare och chefskonstruktör,
varit skild från företaget under fem år och att
arbetet för övrigt genom det olycksaliga
granskningsförfarandet försenats sju år. De ökade
kostnader, som Stockholms stad och dess invånare av
olika, här anförda skäl fått vidkännas, uppgå till
i runt tal 20 Mkr. Enbart arbetsstoppet från
slutet av 1942 till början av 1944 vållar en
merkostnad av ca 3 Mkr.!
För den tekniska världens män, som sedan
långliga tider tillbaka haft klart för sig, att
specialutbildat folk skola ta hand om speciella
uppgifter, bör det inte vara svårt att inse, att vida större
tyngd måste tilläggas fackmännens arbete även
på det samhälleliga området än vad som nu är
fallet. Teknikern vet t.ex., att kvalificerade
motoringenjörer konstruera motorer, vilka sedan
granskas, kontrolleras och prövas av andra lika
kvalificerade motoringenjörer. Vad som därefter
visar sig tillfredsställande, accepteras till
utförande på basis av detta kontrollarbete av de
anslagsbeviljande parterna, t.ex. bolagsledningar,
men ett bolags styrelse, ofta till övervägande del
bestående av finansmän, sätter sig inte att
kritisera och försöka efter egna hugskott göra om de
sakkunniga ingenjörernas konstruktionsritningar.
Den litar på sina experter och på kontrollen över
dem och dess enda uppgift är att klarlägga, om
finansiella möjligheter tillåta, att det tekniskt och
ekonomiskt klarlagda projektet fullföljes.
En motsvarande arbetsmetodik är nödvändig
även inom samhällsmaskineriet. Liksom envar
inom tekniken har frihet, men under ansvar, att
framlägga ett förslag, som sedan sättes under
kontroll av expertisen, så skall även på det
sociala området envar ha frihet under ansvar att
framlägga projekt, som sedan kontrolleras av
sakkunskap. Vad som då av kontrollen
befunnits hålla måttet skall förkastas eller accepteras
uteslutande med utgångspunkt från de
ekonomiska förhållandena, men inte på grund av att
lekmän i styrelser, kommittéer eller nämnder
tycka och tänka annat än fackmännen. Dessa
senare vilja och veta, de förra tycka och tro, och
det är en fruktansvärd skillnad. Om detta
tycka-och-tro förfarande, som gör sig så brett inom
kommittéväsendet, skall dra med sig sådana
ekonomiska konsekvenser för samhället, som denna
redogörelse för Södersjukhusets kostnader
antyder, måste en reaktion sätta in. Vetenskapens
och teknikens män ha funnit vägar för
utvecklingen på sina områden, som snabbt lett till
uppställda mål. De måste kräva, att
samhällsmaskineriets utveckling i tillämpliga delar fortskrider
efter detta på deras områden genomförda system,
om vars effektivitet inga tvivelsmål kunna hysas.
Att för framtiden åvägabringa ett på antytt sätt
koordinerat samarbete mellan fackmän och
lekmän är en av de största och förnämsta uppgifter
den kommande efterkrigstiden har att ta
befattning med. Endast genom forskning kombinerad
med grundlig praktisk försöks- och
provningsverksamhet, som fastställer vad som är
användbart och sovrar undan vad som ej kan komma
till utförande, kan den sociala utvecklingen ledas
in i för samhällslivet ekonomiskt godtagbara och
gagneliga banor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
